Gå direkt till textinnehållet

Tio år efter spelskandalen Upprättad

För tio år sen larmade Thomas Malmquist om att idrottsmän hade mutats att lägga sig i matcher. Han blev sen själv angripen för att han inte namngav idrottsmännen och spelarna. Nu bekräftar en bandyspelare: det fanns en spelskandal.

För tio år sen larmade Thomas Malmquist om att idrottsmän hade mutats att lägga sig i matcher. Han blev sen själv angripen för att han inte namngav idrottsmännen och spelarna. Nu bekräftar en bandyspelare: det fanns en spelskandal.

Medgivandet kommer när preskriptionstiden för grovt mutbrott just gått ut.

I en anonym intervju i Nya Wermlands-Tidningen den 8 januari berättar en bandyspelare, som då var aktiv i Karlstadslaget Boltic, vad Malmquist hävdade för tio år sen: läggmatcher förekom.

Men 1990 när det begav sig blev det rabalder.

– Folk ville inte tro att var sant, varken polis, åklagare, idrottsrörelse eller andra medier.

Han minns att några kolleger var hätska. De krävde att han skulle säga B när han hade sagt A och publicera namnen på de misstänkta. Andra kolleger var bara tysta.

Anonyma hot framfördes mot honom och han hade livvakter boende i sin villa under två och en halv vecka.

– Jag vet inte hur starka och allvarliga hoten var och från vilka de kom. Men i den illegala spelbranschen finns tungt kriminella personer.

Han är inte förvånad över att någon nu väljer att tala ut.

– Jag förstod att det skulle ta tid innan någon skulle träda fram, men inte att det skulle dröja tio år – och sju timmar efter det att preskriptionstiden gått ut, säger Thomas Malmquist i dag. Fler kommer att prata. Idrottsmän, ledare och spelare.

För egen del har han inga planer på att nysta mer i härvan.

– Jag la ner pennan om det här för nio år sen.

Då hade Expressen friats i det tryckfrihetsmål som följde på publiceringen. Idrottsmän ansåg sig förtalade i Expressen.

Nu följde en omfattande förundersökning som var klar först efter ett år. Dåvarande chefredaktören och ansvarige utgivaren Bo Strömstedt som hade planerat att sluta fick stanna ytterligare ett år och ägna en stor del av sin arbetstid åt affären.

JK vid tiden, Hans Stark, kom fram till att Bo Strömstedt skulle åtalas.

Målet blev uppmärksammat av flera skäl, bland annat för att Stark ville jämställa bandyspelare med offentliga ämbetsmän:

”Ett angrepp på dem som går deras heder och ära förnär kan på sitt sätt jämföras med motsvarande situation för någon som innehar en allmän befattning.” Skrev Stark i sin begäran om förundersökning.

Expressen friades på alla punkter i tryckfrihetsmålet, ”176-0”, som tidningen skrev i rubriken på ettan.

Thomas Malmquist säger sig hela tiden ha vetat namnen på de inblandade och han vet vem som nu uttalat sig i NWT.

– En del har jag träffat under åren som gått. Vill de prata så får de träda fram. Jag kommer inte att namnge någon. Nu skriver andra tidningar mer än vi om det här, såna som var tysta när det pågick.

Kolleger har tyckt att han borde ha väntat med publiceringen tills han hade haft ovedersägliga bevis för sina påståenden. Kanske, säger han i dag, kunde han ha dröjt något. Men inte mycket.

– Det gick inte att komma närmare den totala sanningen. Spelarna slöt sig och tystnade när det började brännas.

Sånt här pågår även i dag om kanske än inte i samma omfattning som då, tror Thomas Malmquist. Det är alltid lättare att se till att förlora än att vinna en match.

– Det räcker med att några centrala spelare i ett lag är inblandade; en skyttekung, en målvakt, en försvarsspelare. Övriga i laget behöver inte veta något.

Thomas Malmquist var sportchef när rabaldret pågick. Ett par år efter att Expressen hade friats i tryckfrihetsmålet valde han att bli sportreporter igen.

– Vet man att man har rätt kan man gå igenom hur mycket som helst. Det är nog värre om man vet med sig att man är snett ute. Men det är klart, jag är 54 år i dag. Jag vet inte om jag skulle orka gå igenom samma sak en gång till.

Fler avsnitt
Fler videos