Friskolorna skyddas från granskning
LEDARE Utredningarna pekar i samma riktning: Offentlighetsprincipen borde gälla för alla skolor.
Skolan är en av de absolut viktigaste samhällsfunktionerna. Den betalas av skattepengar och det finns många aktörer som inte sköter sig, det har en rad avslöjanden den senaste tiden visat. Men en betydande del av skolorna saknar den insyn som krävs för att journalister ska kunna granska dem på djupet, friskolorna omfattas nämligen inte av offentlighetsprincipen.
Att öka mediernas möjlighet att granska skolföretagen är inte bara önskvärt, det är det enda anständiga. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet har enats om att de vill att offentlighetsprincipen ska gälla även för fristående huvudmän. Sedan Liberalerna för en dryg månad sedan svängt i frågan finns nu en majoritet i riksdagen för detta.
Ändå röstade L nej när riksdagen kort därefter röstade i frågan. Argumentet var att Skolinformationsutredningen som presenterades i mitten av april nu ska ut på remiss.
Skolinformationsutredningen har presenterat två alternativ för att öka insynen i friskolorna. Det första är att tillämpa offentlighetsprincipen, som redan gäller för de kommunala skolorna. Det andra är en ”insynsprincip” som är en slags lightversion av offentlighetsprincipen. Min invändning är att denna lightversion i så fall borde gälla mindre aktörer oavsett driftsform, inte de stora vinstdrivande skolkoncernerna, där några av de värsta missförhållandena avslöjats.
Även Moderaterna vill invänta remissrundan: ”Nu har vi precis fått en utredning som tittat på detta, så vi kommer återkomma mer i detalj om hur en sådan reglering ska se ut”, säger Moderaternas utbildningspolitiska talesperson Josefin Malmqvist, till Vilärare.se. Besvärande för partiet är de många kopplingarna mellan dess företrädare och de vinstdrivande skolorna. Dessa kopplingar skulle kräva ökad transparens för att kunna avskriva jäv och korruption, men det är en transparens som regeringen hittills satt stopp för med hänvisning till en skrivelse i Tidöavtalet. Det ser inte bra ut.
”Djupt inne i varje politiker göms ofta ett drömprojekt. Ett av Elisabeth Svantessons verkar vara att förbättra svensk produktivitet”, skrev Birgitta Forsberg nyligen i SvD. När produktivitetskommissionen i slutet av april överlämnade sitt delbetänkande till den moderata finansministern var ett av förslagen att offentlighetsprincipen ska gälla för alla skolhuvudmän. ”Såväl samhället som elever förtjänar en effektiv informationsförsörjning”, skriver kommissionen bland annat.
Utredningarna pekar alltså i samma riktning: Offentlighetsprincipen borde gälla för alla skolor. När remissrundan är färdig är det hög tid också för riksdagen att landa i detta beslut.
Kommuner är sämst när det gäller att tillämpa de anrika bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet och sämst inom kommunerna är de kommunala bolagen. Jag undrar hur man tänker sig att det ska gå i praktiken att förmå denna typ av aktörer att erbjuda insyn. Offentlighetsprincipen kommer dessutom med ett pris. Det är lättare att trakassera beslutsfattare om man t ex kan begära ut deras e-post jämt och ständigt. Förfarandet är känt från bl a kriminalvården, men man talar sällan om denna baksida. Hur ska man kunna säkerställa både transparens och korrekt beslutsfattande?