Gå direkt till textinnehållet

”Jag har alltid haft en stark empatisk ådra”

Miljön är hennes hjärtefråga, journalistiken hennes verktyg. Johanna Stål drivs av ilska, hon är rent ut sagt förbannad.

Vi har bestämt träff på kafé Da Matteo, på Magasinsgatan i Göteborg. Kaffe till perfektion och en industrikänsla som får även den hippaste hipster att svaja. En oansenlig ingång som får en att undra om det är ett ställe man får gå in på.
Väl inne visslar surdegsbagaren rogivande. Johanna Stål måste gilla kaffe, tänker jag. Hit går man om man är kaffenörd, eller om man vill vara det.
Men Johanna Stål beställer en kopp choklad.
Hon dricker aldrig kaffe, men gillar att kaféet ägs lokalt och att de handlar bönor direkt av odlarna.

”Från Camino?” hör jag någon fråga. I väntan på sin choklad börjar en man småprata med henne, hon verkar van.
Johanna Stål har alltid velat göra världen till en bättre plats för alla att leva i, människa och djur, som natur. Men den drivkraften har inte alltid varit enkel att hantera.
– Jag har alltid haft en stark empatisk ådra i mig, och den är också en förbannelse. Jag har väldigt lätt för att lida med andra människor.
Johanna Stål gjorde praktik på FN i Lima, Peru, när hon studerade till statsvetare. Ett år tidigare var hon på plats i Peru för att göra en fältstudie om bekämpningsmedel. Erfarenheten gav henne vetskapen om att hon inte kan arbeta i länder med stora orättvisor.

– Jag är för svag och för känslomässig för att arbeta på en sådan plats.
Johanna Stål är en av grundarna av Camino, ett magasin som, med vinkeln hållbarhet, skriver om alltifrån design och mat till kultur och politik. Hon, tillsammans med vännen Caroline Petersson som nu är marknadsansvarig på magasinet, visste att de ville arbeta för en bättre värld, men inte hur. De var införstådda med att det var svårt att få jobb de ville ha, så de skapade egna. ”Vi testar”, löd devisen, och innan första numret var ute hade de 500 förhandsprenumeranter.
Johanna Stål uppmuntrar inte bara, utan närmast uppmanar, andra journalister att starta tidningar. Det behövs fler, tycker hon. Att ett sådant projekt kan gå åt fanders ser hon inte som ett motargument.
– Det är viktigt för demokratin att det finns många alternativa tidningar. Man har inte så mycket att förlora. Man kan alltid gå i konkurs, säger hon lättsamt.

Johanna Stål valde journalistyrket mycket beroende på att skrivande alltid varit en stark sida hos henne. Hon var också inspirerad av ett brittiskt magasin på temat hållbar livsstil, New Consumer. Det tillsammans gav upphov till att det blev just Camino.
När arbetet är varierat trivs Johanna Stål som bäst. Här passar talesättet ”många bollar i luften”. Hon skriver böcker, föreläser, sitter i styrelser och jurys, modererar och såklart, skriver och redigerar artiklar. Bäst är de dagar då hon får träffa människor hon ser upp till.
– Jag får intervjua mina idoler. Jag har ingen hög lön, men värdet av att få träffa människor jag beundrar överstiger värdet av mer pengar.
Att arbeta för en bättre värld är brett, att valet föll på miljöfrågan handlade om att hon upplevde den som mest akut. Med en biolog till mor och en far som arbetar med sociala frågor har miljö och rättvisa i kombination aldrig varit långt borta.

Johanna Stål är lång ifrån nöjd med dagens miljöjournalistik.
– Det finns många duktiga journalister som skriver om miljöfrågor. Men ägarna till medieföretagen prioriterar inte de frågorna. Det har säkert med annonsmarknaden att göra, och möjligen tror man inte att människor är intresserade.

 

Läs hela intervjun med Johanna Stål i Journalisten nr 1/2014, digitalt eller på papper.

Teckna din prenumeration här. Eller ladda ner Journalistens app i Appstore, Google Play för surfplatta och mobil.

Fler avsnitt