Kinakännaren Jojje Olsson: ”Sverige har haft en naiv syn på Kina”

Frilansjournalisten Jojje Olsson har bevakat Kina på plats i snart femton år och själv både svartlistats och förtalats av den kinesiska regimen. 2016 nekades han plötsligt visum till Kina, och valde då att flytta från Peking till Taiwan. Sommaren 2017 var Jojje Olsson den första svenska journalist som namngavs som misshaglig av den dåvarande kinesiska ambassadören i Stockholm. 

– Det var obehagligt att bli uthängd med namn, men ju fler attacker som följde desto mer patetiskt framstod det som. Men det har haft effekt på det sättet att vänner och personer som vill undvika reta upp Kina har medgett att de inte vågar dela eller gilla det jag skriver, av rädsla att själva få visumproblem. Den sortens självcensur är själva syftet med angreppen, säger Jojje Olsson.

Det som försatt Jojje Olsson i onåd hos de kinesiska myndigheterna tror han själv främst är hans långvariga och täta bevakning om den sedan 16 oktober 2015 fängslade förläggaren Gui Minhai. 

Annons

Precis som i fallet Dawit Isaak har svenska Utrikesdepartementet fått kritik för att inte ha lyckats få sin medborgare fri. Jojje Olsson är en av kritikerna. UDs ”handlingsförlamning” är en stor förklaring till att Gui Minhai kunnat behandlas på det vis han gjort, anser Jojje Olsson.

– UD har tvekat inför att söka stöd inom EU. Man har velat köra med den tysta diplomati som bevisligen inte fungerar. 

Misstanken är överhängande att ­Sverige tagit ekonomiska hänsyn till ­handelspartnern Kina, anser Jojje Olsson. Han drar en parallell till de två kanadensiska medborgare som var fängslade av Kina i två år innan de byttes i en klassisk fångutväxling mot Huaweis finanschef.

– Fängslandet av kanadensarna ledde till en klar försämring mellan Kina och Kanada. I Sverige verkar det som att fängslandet av Gui Minhai lett till ett sämre rykte för kinesiska myndigheter bland allmänheten, men jag ser inte att svenska myndigheter låtit det spela in i den stora relationen med Kina. 

– Jag tvivlar inte på att regeringen tar upp det här med kinesiska företrädare, men sättet man gör det på är precis som Kina vill ha det. Bakom stängda dörrar. Trots att flera NGO-­utredningar visar den tysta diplomatins ineffektivitet, och att utländska fångar har behandlats bättre när fallen blivit mer uppmärksammade.

Sveriges hållning till Kina kan i bästa fall handla om okunskap och ointresse, anser Jojje Olsson, både hos företag och myndigheter. När han själv blev utslängd ur Kina och uthängd av ambassadören Gui Congyou hörde han inte av UD. ­Taiwanesiska myndigheter var mer på hugget.

– De har visat både oro och omtänksamhet tydligare. I Taiwan är man mer införstådd med Kinas ambition, i Sverige finns en okunnighet.

Men UD måste väl ha koll på Kinas ­metoder?
– Långt ifrån alla inom UD förstår Pekings ambitioner. Titta på Sveriges förra ambassadör i Kina som blev manipulerad om Gui Minhai, hon hade ingen aning om hur det fungerar där.

Naiviteten är dock inte begränsad till Sverige utan delas av många västliga länder, konstaterar han. Ett exempel är hur kinesiska statliga medier bjudits in till Europa och USA för att utbildas i journalistik.

– Man har trott att ju mer tekniskt utvecklade och skickliga kinesiska medier blir, desto mer kommer de att bli som vi. Men i stället har de lärt sig hur man kan använda de här färdigheterna för att utveckla medier som leds bra nog för att agera även i utlandet, eller som är tillräckligt bra för att kunna lura befolkningen.

Ett resultat är Kinas storsatsning på stats-tv-kanalen CGTN, som försöker etablera sig med hundratals journalister i Europa.

Sedan Xi Jinping valdes till kommunistpartiets generalsekreterare 2012 har yttrandefriheten i Kina störtdykt ned mot nya bottennivåer. Partiet har ett järngrepp om medierna – att rapportera negativt om regimen är i praktiken mer eller mindre omöjligt – men kontrollerar också internet, böcker, filmer och civilsamhället. 95 procent av kineserna konsumerar bara nyheter på kinesiska, vilket gör det enklare att strypa informationstillgången. 

– Censur av internet eller film och tv-serier skapar stor irritation, men missnöjesyttringarna raderas ofta och det är svårt att göra irritationen mot censuren till en nationell fråga.

Också internationella medier har drabbats genom framför allt visumproblem. Jojje Olsson efterlyser en mer ambitiös Kinabevakning i svenska medier, trots svårigheterna att vara på plats. Inte minst nu när Kina åter skramlar militärt gentemot Taiwan. 

Skulle en kinesisk invasion av Taiwan bli verklighet så skulle landets relativt blomstrande pressfrihet gå samma ­negativa utveckling till mötes som Hongkongs gjort, bedömer Jojje Olsson. Själv skulle han behöva flytta, igen.

Svenska publicister och organisationer protesterar regelbundet mot Kinas fängslande av Gui Minhai. Har det någon effekt att svenska journalister står med megafon utanför Kinas ambassad i Stockholm?
– Det har betydelse på så sätt att de ­retar upp Kina, för de visar att man kan kritisera Kina utan att det blir några ­allvarliga följder. En av Pekings målsättningar är att olagliggöra och förinta all slags kritik mot myndigheterna. Därför blir man frustrerad av det här.

Han vågar aldrig mellanlanda i Kina på sina resor hem till Sverige. Inte heller i Hongkong, sedan den nya säkerhetslagen infördes under tryck av Peking 2020. Lagen har redan tillämpats. Hongkongs polis har försökt få två danska politiker utlämnade, efter att de hjälpt en Hongkongparlamentariker att lämna landet.
– Lagen säger att alla aktiviteter som hotar Hongkongs eller Kinas nationella säkerhet är olagliga, oavsett var de utförs, vem som gör dem och vilken nationalitet de har. Man har som ambition att stoppa all kritik mot kommunistpartiet, även utomlands.

Fakta: Jojje Olsson

• Frilansjournalist och författare till flera böcker, bland annat De kidnappade Kinasvenskarna, om Gui Minhai och (nu frisläppta) MR-­aktivisten Peter Dahlin.
• Född 1983, ­bosatt i Taipei, Taiwan. 
• Driver nyhetssajten Kinamedia. 
• Tilldelades 2022 Selanderpriset för journalistiskt civilkurage.
• Utsågs 2021 till Årets frilans av ­Frilans Riks.