Vägrade sluta skriva – nu intervjuar hon sina Facebookvänner

När Marianne Odelius lämnade Norrköpings Tidningar där hon arbetat som reporter vid 67 års ålder hade hon inga tankar på att ge upp journalistiken, eller rättare sagt skrivandet.

– Jag har jobbat som journalist på alla nivåer, från redaktionschef till telefonmottagare. De perioder då jag inte har skrivit har jag längtat tillbaka till skrivandet. Jag behövde ett projekt, säger Marianne Odelius.

Hon ville skriva om sitt eget liv, men journalistiskt och kom på idén att börja intervjua sina Facebookvänner.

Annons

– Jag har flyttat väldigt mycket och bott i bland annat Malmö, Östersund, Kalmar, Norrköping och Visby. Varje gång jag flyttat har jag förlorat en vänkrets. Flera hundra av mina Facebookvänner är sådana personer. Våra vägar har mötts någon gång och sedan har vi förlorat kontakten. Genom att intervjua och skriva om dem kan jag också berätta om hur vi mötts – och om mitt eget liv. Det är berättelsen om mitt liv, genom andra. Och på det här sättet behöver jag faktiskt inte be om ursäkt för att försöka återuppliva gamla vänskaper.

Projektet har tagit henne till Grekland, Belgien, Spanien, Italien, Japan, USA, Australien och Nya Zeeland. En enda av intervjuerna har hon inte kunnat göra på plats – och det berodde på coronapandemin och att intervjupersonen var i riskgrupp.

Hittills har Marianne Odelius intervjuat 84 av sina Facebookvänner och skrivit långa – långa – personporträtt, uppemot 25 000 tecken.

– Haha, ja, det är en liten hämnd att få skriva så långt. Genom åren har jag ständigt haft en hög redigerare på mig som sagt åt mig att inte skriva så långt. Nu finns det ingen som stoppa mig. Fast jag har ju jobbat som redigerare också, så jag förstår.

Fyra av personporträtten kommer inte att publiceras – de blev för personliga och intervjupersonerna backade ur i efterhand. 

Många har sagt nej. 

– Några av mina Facebookvänner är engagerade i flyktingfrågan och får redan mycket hat, och vill inte ställa upp på intervju för att de är rädda att spä på det. Andra vill inte ställa upp av personliga skäl, eller vill inte stå i centrum.

Men 80 intervjuer finns publicerade på Marianne Odelius blogg Mina Facebookvänner.

Den senaste artikeln, som publicerades i slutet av maj, handlar om Journalistförbundets tidigare ordförande Östen Johansson, som tvingades avgå 1987 efter en skandal som Expressen avslöjat.

Östen Johansson hade skaffat sig en stor hyresrätt i centrala Stockholm genom en bytesaffär via Pressens pensionskassa. Journalistförbundets vice ordförande Yvonne Gille tvingades avgå samtidigt eftersom hon också skaffat en lägenhet i centrala Stockholm på liknande sätt.

På en extrainsatt kongress hösten 1987 valdes Clas Leo Lindwall till ny ordförande och till vice ordförande valdes – Marianne Odelius.

– Jag hade suttit i förbundsstyrelsen med Östen i sju år innan han avgick, och trots det visste jag väldigt lite om honom. Jag kände inte till hans arbetarbakgrund, eller hans hängivenhet inom socialdemokratin och föreningslivet. Det fick jag veta under intervjun. Det fascinerar mig, och det är absolut inte första gången det hänt under det här projektet. Jag har lärt mig oerhört mycket om dem jag intervjuar, trots att vi känner varandra. Och jag har lärt mig mycket om mig själv.

Hur var det för dig att återbesöka den där skandalen 1987 i intervjun?
– Ja, det var ganska jobbigt. När det begav sig var det förstås mycket värre för Östen Johansson, men han försvann ju. Vi stod kvar i kaoset och var rätt hårt ansatta. Jag hade varit en vanlig styrelseledamot från Östersund och plötsligt skulle jag svara på frågor från Expressens skjutjärnsreporter Ingvar Hedlund. Det var tufft. Jag lämnade styrelsen två år senare.

Vilka reaktioner har du fått på artiklarna?
– Massor. Hundratals och hundratals. Det har varit helt fantastiskt. 

Är det några särskilda artiklar som du fått uppskattning för?
– De artiklar som verkar väcka mest reaktioner handlar om två olika pappor vars barn har dött. Jag skrev också en artikel om min man, som dog 2002. Den var det många som hörde av sig om.

Hur många ska du intervjua?
– Jag har 400 Facebookvänner. En del av dem har jag mycket kontakt med och har hängt med hela livet, så de tänker jag strunta i. Men med 80 intervjuade är jag en bit på väg.