Gå direkt till textinnehållet

RSFs Erik Larsson: ”Exiljournalister hotas systematiskt i Sverige”

En ny rapport från RSF visar hur exiljournalister som flytt till Sverige hotas, trakasseras och till och med attackeras fysiskt här. ”Vi har länge sett hur hoten mot dem har ökat”, säger ordföranden Erik Larsson.

Reportrar utan gränser Sverige har intervjuat 26 exiljournalister från elva olika länder, bland annat Turkiet, Eritrea, Syrien, Afghanistan och Iran. Deras berättelser ligger till grund för den 35-sidiga rapport som RSF släppte igår.

– Vi har länge sett hur hoten mot exiljournalister i Sverige har ökat. Det är en grupp som det inte talats om så mycket, säger Erik Larsson om bakgrunden till rapporten.

– Det är dessutom en allt aktuellare fråga. Vi ser hur demokratin backar i världen och pressfriheten pressas tillbaka. Det innebär att allt fler journalister tvingas fly från sina hemländer.

Vad är det viktigaste ni kan visa?
– Att diktaturer nu sträcker sina långa armar in över våra gränser. Genom att hota släktingar i hemlandet, trakassera på nätet och till och med ge sig på och misshandla journalister så försöker auktoritära stater och dess anhängare att tysta rapporteringen. Det har gjort att många är rädda och att vissa idkar självcensur i sin rapportering. Det här är ett problem som såväl myndigheter som civilsamhället måste bemöta.

Överraskades du av något?
– Ja, visserligen kände jag till att många exiljournalister hotas men rapporten ger en skrämmande insikt i hur systematiskt detta sker. Regimer som El Salvadors släpper loss trollarméer mot besvärande reportrar, talibaner hotar att ge sig på anhöriga i Afghanistan. Den enorma utsatthet som turkiska exiljournalister i Sverige känner just nu är också skrämmande.

– Det framgår också tydligt att hoten mot kvinnliga journalister ofta har sexuella anspelningar och hot om våldtäkt. Det är vidrigt.

Hur bra är svenska myndigheter på att skydda exiljournalister i Sverige?
– Uppenbarligen inte tillräckligt bra. Det här frågorna måste tas på större allvar. Problemet är att strategierna som används varierar, så det finns ingen enkel lösning. Syftet är dock alltid detsamma, att skrämma journalister till tystnad.

Att svenska myndigheter tar problemet på allvar är viktigt inte bara för att skydda enskilda personer, menar Erik Larsson.

– I förlängningen är det här en fråga om vår demokrati.

 

Fler avsnitt