Gå direkt till textinnehållet

”Att söka jobb i journalistbranschen är förnedrande”

DEBATT Som ny journalist hade jag aldrig föreställt mig hur vidrigt och förnedrande det är att söka jobb som just – journalist. Det mest förnedrande är inte att det finns väldigt få tjänster, utan bemötandet från er som rekryterar till journalistjobben.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Vi vet alla att det är ett sjuhelsike att söka jobb. Man ska skriva ansökningar, göra research om företaget, avsätta eventuell tid för anställningsintervju, höra av sig till chefer och hela rubbet.

Under journalistutbildningen fick vi hela tiden höra att marknaden är tuff, vilket jag var beredd på. Trodde jag. Som ny journalist hade jag aldrig föreställt mig hur vidrigt och förnedrande det är att söka jobb som just – journalist. Det mest förnedrande är inte att det finns väldigt få tjänster, utan bemötandet från er som rekryterar till journalistjobben.

Missförstå mig rätt, jag älskar journalistyrket, att få träffa människor man aldrig har fått möta förut, gräva, researcha, få granska olika samhällsviktiga frågor, känna på pulsen under breakingläge, skriva, få vara kreativ och komma med egna vinklar och idéer på reportage.

Men mitt intresse för journalistbranschen dör snabbare än någon hinner ropa ”Åh, en trafikolycka” på valfri breaking desk. Jag ska förklara varför:

Antalet chefer jag mailat och ringt för att  fråga om både jobb och sommarjobb den senaste tiden har varit otaliga, och nästan hälften av gångerna får jag inte ens svar, eller ett svar som indikerar att chefen i fråga tycker att man är jobbig för att man hör av sig. Säger en del om arbetsplatsen och chefskapet i fråga.

Eller antalet gånger jag varit på intervju, fått vänta i dagar, veckor, månader på besked. Vissa har sagt att de ska höra av sig i det närmsta, men skjutit upp beskedet gång på gång. En av cheferna glömde enligt egen utsago att höra av sig och slutade svara när jag bad om feedback på varför jobbet inte gick till just mig. Glömde jag nämna att jag fortfarande väntar på besked från ett jobb som jag var på intervju för, för två månader sedan?

Och alla timmar jag lagt på ansökningar som jag fortfarande inte fått besked om, eller fått till svar att de nog inte kommer anställa någon överhuvudtaget.

Jag tror ni förstår vart jag vill komma, är det så här ni vill att era potentiella kandidater ska känna? Ingen annan bransch jag sökt jobb i har någonsin betett sig så här.

Nej, att söka jobb är inte kul, och särskilt inte med tanke på hur bemötandet vi nyexaminerade journalister får. Detta avskräcker i alla fall mig från att fortsätta ta mig fram i denna bransch, och jag skulle verkligen inte råda någon i min närhet att börja studera till journalist. Personligen funderar jag på att börja plugga till något stabilare till hösten.

Att söka jobb i journalistbranschen är faktiskt mer förnedrande än att bli ghostad på Tinder.

Anonym nyexad journalist

(Skribenten är anonym, men känd för redaktionen.)

Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler
Fler avsnitt