”Mediernas roll att ställa kritiska frågor”

Docenten i journalistik Tomas Andersson-Odén har tillsammans med JMG-kollegor tidigare undersökt bland annat medierapporteringen om svininfluensan och om ebola.

Någon forskning om coronarapporteringen har inte hunnit komma igång ännu. Tomas Andersson-Odén kan ändå konstatera att den svenska coronarapporteringen är väldigt omfattande.

– Och det är väl helt rimligt. WHO har sagt att det här är en pandemi och att den är allvarlig, vilket också är de svenska myndigheternas bedömning, säger han.

Annons

Han konstaterar också att det faktum att medierna i allt högre grad släpper fram kritik mot myndigheternas agerande har kritiserats från olika håll.

– Bland annat tyckte Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson det i Lördagsintervjun i P1. Men medierna i en demokrati ska inte vara informationsavdelningar åt myndigheter, utan ge allmänheten så bra information som möjligt men också ställa kritiska frågor för att säkerställa att myndigheterna faktiskt vet vad de gör, och att de gör det på bästa sätt.

– Det är också så att medierna ofta för fram frågor som redan finns i allmänheten.

Tomas Andersson-Odén tror inte att kritiska frågor skapar ökad oro och myndighetsmisstro.

– I första hand är de ett tillfälle för myndigheterna att förklara varför de gör som de gör. Varför har svenska myndigheter till exempel gjort en annan bedömning än i Danmark, Norge, Tyskland? Det är bra om de får förklara det och allmänheten får veta det.

Hur vanligt är det att en chefredaktör som Peter Wolodarski är så uttalat kritisk mot myndigheternas agerande? Sticker det ut?
– Han är påtagligt kritisk och tycker att myndigheterna är senfärdiga. Det är fullständigt normalt att en chefredaktör agerar och kommenterar viktiga händelser i samhället, jag är inte ett dugg förvånad. Det förekom även vid svininfluensan. Vi får se vem som får rätt, vi är bara i inledningen till en pandemi.

Enligt Tomas Andersson-Odén brukar medierna till en början ställa upp lojalt upp på myndigheternas bild.

– Det tar ett tag innan de kritiska frågorna kommer. De första dagarna eller veckorna har myndigheterna all möjlighet i världen att få ut sina budskap. Det finns också en acceptans i journalistkåren för att bete sig på det sättet, har vi sett i våra stora journalistundersökningar. Man tycker att det är rimligt och rätt att ställa upp på myndigheterna i inledningsfasen.

Hur ser du på balansen mellan alarmism och behovet av att inskärpa allvar i medierapporteringen?
– Det är klart att den konfliktlinjen finns. Det är svårt för medierna att på egen hand avgöra hur alarmerande en situation är. I allmänhet brukar man följa myndigheternas linje. Det finns undantag, vi har sett ganska galna exempel på när medierna har varit mer alarmistiska än de borde. Vid fågelinfluensan till exempel, där rubriken ”Dödsfåglarna har landat” kanske inte är den bästa jag sett. Men fågelinfluensan var allvarlig, det fanns inga botemedel, men den fick ju ingen spridning i samhället.

Finns det några risker med att coronabevakningen är så dominerande som den är just nu?
– Det finns en risk att viktiga saker kommer i skymundan. Klimatkrisen har ju inte upphört, till exempel. Och det finns givetvis andra viktiga saker som medierna borde ägna sin uppmärksamhet. Men jag tror inte att den här fasen blir så långvarig, det kommer nog bara att dominera på det här viset i en vecka eller så. Coronarapporteringen kommer fortsätta, men inte vara så här intensiv.