Gå direkt till textinnehållet

Kulturjournalistikens särskilda roll hotad av krav på snabbhet

Svensk kulturjournalistiks unika roll i rapportering utarmas, visar en ny studie om rapporteringen om terrorattackerna i Paris 2015. ”Kulturjournalistiken vill rapportera annorlunda, men när den försöker vara aktuell på samma sätt som nyhetsjournalistiken bidrar den inte med nya perspektiv”, säger medieforskaren Kristina Riegert.

Den nya studien som publiceras i Nordicom Review ingår i ett projekt om den svenska kulturjournalistiken 1985-2015. Tidigare har man jämfört SVT Kulturnyheternas rapportering om terrorattackerna i Paris med motsvarande rapportering i public service i Norge och Finland. Liknande studier om kulturjournalistikens rapportering har tidigare genomförts rörande bland annat bevakningen Mohammedteckningarna 2005

– De tidigare studierna har visat att kulturjournalistiken utmärker sig i rapporteringen. Man tar upp andra aspekter än vad som förekommer i den vanliga nyhetsjournalistiken; demokratifrågor och yttrandefrihetsfrågor får utrymme, och man tolkar och analyserar på ett kritiskt sätt, säger Kristina Riegert, professor i medie- och kommunikationsvetenskap på Stockholms universitet.

Studien av Kulturnyheternas rapportering visade också på skillnader mot finsk och norsk public service. Finska kulturnyheter överlät rapporteringen helt till vanliga nyheter och terrorattackerna förekom inte över huvud taget, medan den norska rapportering inte tog upp ämnet ur samma perspektiv som man gjorde i Sverige.

Den nya studien som är gjord av medieforskarna Kristina Riegert och Andreas Widholm omfattar flera svenska medieslag och pekar i samma riktning; kulturjournalistiken förde in andra perspektiv i bevakningen än vad nyhetsjournalistiken mäktade med efter terrorattackerna i Paris 2015. Framför allt bidrog kulturjournalistiken till att belysa demokratiska värderingar och känslomässig gemenskap. Medan nyhetsjournalistiken var beskrivande och lade fokus på kortsiktiga följder och jakten på förövarna, lade kulturjournalistiken fokus på känslomässig solidaritet, sammanhang, demokratiska värderingar och terrorismens eventuella konsekvenser.

– Den kulturjournalistik som är tolkande kräver en subjektiv blick och mer tid. Den kan vara väldigt mycket mer kritisk och när det gällde terrorattackerna i Paris såg vi hur kulturjournalistiken bland annat ifrågasatte om det franska samhället verkligen genomsyras av mottot liberté, égalité, fraternité. Hur mycket égalité finns det egentligen i Frankrike? Demokratiperspektivet var närvarande och man laborerade med ideologiska värderingar. Det tillförde någonting viktigt till rapporteringen, säger Kristina Riegert.

Men forskarna ser också tecken på att kulturjournalistiken håller på att förändras och förlora sin unika roll.

Medan bara 20 procent av nyhetsrapporteringen om terrorattackerna i Paris var tolkande och analyserande var 50 procent av kulturjournalistiken tolkande och analyserande. Samtidigt var de olika perspektiven och aspekterna på händelserna fler i den deskriptiva nyhetsjournalistiken än i den deskriptiva kulturjournalistiken – vilket innebär att den snabba kulturjournalistiken gav en mer förenklad bild av händelserna än vad den snabba nyhetsjournalistiken gjorde.

En orsak till detta är just ökade krav på snabbhet bland annat som följd av digitaliseringen.

– Vi ser tecken på att kulturjournalistiken strävar mot att bli mer aktuell, att rapportera snabbare. Då förlorar den de aspekter som gör den unik, och den övergår i att vara deskriptiv, precis som nyhetsjournalistiken, säger Kristina Riegert.

 

Rättelse: I en tidigare version av artikel framställdes det som att studien om Mohammedkarikatyrerna 2005 ingick i projektet om svensk kulturjournalistik 1985-2015, vilket inte stämmer. Resultaten rörande skillnaderna mellan kulturnyheter i finsk, norsk och svensk public service har också förtydligats.

Fler avsnitt