Gå direkt till textinnehållet

Högste regionpolitikern bojkottar NAs reporter – ”Diktaturfason” enligt chefredaktören

Regionstyrelsens ordförande i Örebro län Andreas Svahn (S) vägrar prata med Nerikes Allehandas reporter och kräver en offentlig ursäkt av tidningen efter en krönika där han upplever sig kränkt.

Under hösten har en Nerikes Allehandas reportrar granskat arbetsmiljön och tystnadskulturen på Universitetssjukhuset i Örebro.

Under arbetets gång visade det sig vara svårt att få intervjuer med ansvariga politiker och tjänstemän. I slutet av november berättade reportern om svårigheterna i en krönika i NA och nämnde bland annat att hon inte fick svar från regionstyrelsens ordförande Andreas Svahn (S) på tio dagar.

– Andreas Svahn reagerade på krönikan och känner sig kränkt. Han hade varit sjuk och kunde inte svara på tio dagar. Men det borde ju han eller någon i hans stab ha meddelat oss, och hänvisat till en annan politiker, säger NAs chefredaktör Anders Nilsson till Journalisten.

– Det kunde ju ha stannat där. Man får naturligtvis kritisera NA och våra publiceringar. Men Andreas Svahn ringde mig och krävde att krönikan ska avpubliceras och att han får en offentlig ursäkt. Om vi inte gör det vägrar han prata med reportern. Tidigare i veckan vägrade han mycket riktigt att ställa upp på en intervju när hon kontaktade honom, med hänvisning till att krönikan fortfarande är publicerad på sajten och att han inte fått någon ursäkt.

Nerikes Allehandas förstasida idag.

Han har alltså verkställt hotet och vägrar nu att prata med reportern?
– Ja. Det är faktiskt oerhört allvarligt. Det är ett försök från länets högste politiker att påverka vår journalistik. Han ska inte kunna diktera vad vi publicerar eller välja vilken reporter han ska intervjuas av. Hon bevakar vårdfrågor, hon har inget att be om ursäkt för, och det är hon som ska intervjua makthavarna i den här frågan.

I en krönika idag gör du en jämförelse med Nordkorea, är inte det lite hårt?
– Förra gången en makthavare krävde att vi skulle avpublicera en artikel var det Kinas dåvarande ambassadör Gui Congyou. Nu är det Örebro läns högste politiker. Det är diktaturfason.

Regionstyrelsens ordförande Andreas Svahn säger till Journalisten att Anders Nilssons krönika i NA idag var väntad.

– Den var förväntad eftersom det ligger i linje med Anders Nilssons hållning i pressfrihetsfrågor. Jag har sedan jag framförde mina önskemål till honom gått och väntat på den, säger Andreas Svahn.

Han ger en något annan bild av händelserna.

– Reportern sökte mig en fredag i oktober, och som vanligt var jag upptagen och svarade inte i telefon. Journalisten skickade ett sms mitt på dagen någon gång. När jag fick tid hade klockan blivit halv fyra och eftersom journalisten inte hade sökt mig igen så jag tänkte att det inte var så bråttom och att jag tar det på måndag i stället. På söndagen insjuknade jag i covid och var sängliggande resten av den veckan. Efter tio dagar fick jag ett sms från nyhetschefen på Nerikes Allehanda om att reportern söker mig, och jag återkom till reportern och vi gjorde upp om en telefonintervju följande dag. Jag berättade för både nyhetschefen och reportern att jag legat sjuk, säger Andreas Svahn.

– Nerikes Allehanda publicerade sedan en granskning av Universitetssjukhuset, fullt legitimt och ingenting konstigt alls. Men NA har den i min mening mycket märkliga ordningen att nyhetsjournalister i anslutning till sina artiklar också skriver personliga krönikor. I anslutning till denna granskning skrev reportern en sådan krönika där huvuddelen handlade om att det var svårt att få tag på ledande befattningshavare. Som ett exempel tog hon upp att det tog tio dagar att få svar från mig, i akt och mening att få läsaren att tro att jag velat hålla mig undan.

Andreas Svahn, ordförande i regionstyrelsen i Örebro län.

Andreas Svahn tog kontakt med nyhetschefen och fick efter flera dagars fördröjning direktnumret till ansvarig utgivare Anders Nilsson och ringde upp.

– Jag tycker att man omedvetet eller medvetet har valt att övertolka det jag har uttryckt önskemål om. Det jämförs med nordkoreanskt agerande. Jag har aldrig bett någon ta bort någon nyhetstext. Det är ansvarig utgivare som ska bestämma vad som ska stå i tidningen. I en krönika med uppenbara brister och felaktigheter så har jag bett dem att ta bort dem. Det tycker inte jag är Kim Jong-un-stil, men jag vet att Anders Nilsson tycker det. Därför var dagens krönika inte oväntad.

– Jag har sysslat med politik länge och har satt heder i att vara tillgänglig för journalister. Det gör att det här påhoppet tog lite extra hårt. De flesta journalister i Örebro län uppskattar att jag är tillgänglig.

Så du vill inte att krönikan tas bort, utan att felaktigheter rättas i den?
– Uppenbarligen har man uppfattat det som att jag vill få bort krönikan. Avsikten för mig har varit att ta bort det som jag upplever som orättvist eller felaktigt runt mig som person.

Har du sagt till Anders Nilsson att du vägrar bli intervjuad av den här reportern fram till detta har skett?
– Jag har sagt att jag vill ha en ursäkt av Nerikes Allehanda eller reportern. Fram till dess svarar jag gärna på frågor från Nerikes Allehandas andra journalister.

Varför inte den här reportern?
– Jag tycker att hon i krönikan gör ett grovt övertramp och kränker mig. Då tappar jag förtroendet för henne, om inte jag får en ursäkt. Generellt upplever jag att journalister är ärliga, inte medvetet missförstår eller inte medvetet skriver felaktigheter. Om så råkar ske, så ska man be om ursäkt och rätta det.

Ser det inte lite illa ut att du vägrar ställa upp på intervjuer med en enskild reporter?
– Jo. Det är inte alls bra. Jag har erbjudit Nerikes Allehanda en möjlighet att be om ursäkt. Det hoppas jag kan ske så fort som möjligt. Jag vill ha goda relationer med samtliga journalister, oavsett vilken redaktion de tillhör.

Kunde du inte ha begärt att få en replik eller skrivit en debattartikel?
– Den möjligheten har givits mig. Men att jag skriver en debattartikel i Nerikes Allehanda och går i svaromål mot Nerikes Allehanda, det är dödfött, för Nerikes Allehanda har alltid sista ordet.

Bilden som presenteras av dig blir ju först att du håller dig undan, och ditt svar på det är att vägra ställa upp på intervju, skickar inte det fel signaler?
– Jag har svarat på frågor, skickat underlag till nyhetschefen och jag ställde upp på intervju efter att jag tillfrisknat. Jag har intervjuats av Nerikes Allehanda idag. Jag håller mig definitivt inte undan. Men mitt förtroende för den här reportern är väldigt lågt. Det förtroendet skulle kunna återuppbyggas med en ursäkt.

Men tycker du att du ska få välja vem som ska intervjua dig?
– Generellt tycker jag inte det. Men jag tycker att övertrampet var så pass grovt att det kräver en ursäkt.

Tycker du inte att du hade kunnat agera bättre i kommunikationen med reportern när hon sökte dig?
– Det hade jag säkert kunnat, men under de här tio dagarna har inte hon vid något tillfälle sökt mig per sms eller mejl, hon har inte heller sökt mig via regionens kommunikationsavdelning. Hon har inte heller sökt regionstyrelsens vice ordförande som också är ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden som är ansvarig för frågorna. Hon har helt säkert ringt, jag utgår från det, men jag har haft jobbmobilen avstängd, och då kommer man till en telefonsvarare som uppmanar en att skicka sms, och det har hon inte gjort. Jag ringer nästan aldrig upp om jag inte har fått ett sms eller ett meddelande.

Men du vidhåller att fram till dess att du får en ursäkt och de här uppgifterna rättas kommer du inte låta dig intervjuas av den här reportern?
– Mitt förtroende för reportern måste komma tillbaka till någon form av normalläge. Det kan lösas med en enkel ursäkt.

Är verkligen ditt förtroende för reportern viktigt när du sitter som förtroendevald i den position du gör?
– Det är en fullt relevant fråga tycker jag. I grunden är svaret nej, det är inte mitt förtroende för reportern som är det avgörande. Men i det här fallet tycker jag att reportern har kränkt mig i en kröniketext. Har man granskat mig stenhårt och hängt ut mig för att jag har gjort något dumt eller misslyckats i uppdrag eller något annat – det är fair. Det är grundläggande journalistiskt arbete. Men att göra ett sådant påhopp som jag tycker är felaktigt i en krönika, det är över gränsen.

Fler videos
Fler avsnitt