”Dålig arbetsmiljö leder till ohälsa”
Journalistens reportage om anklagelserna mot Mittmedias ledning efter journalisten Sanna Wikströms död har väckt kraftiga reaktioner. Här reder Arbetsmiljöverkets expert ut vad arbetsgivaren har för ansvar, och vad man kan göra som anställd om man upplever problem som inte fackklubben kommer åt.
Det är Arbetsmiljöverket som har regeringen och riksdagens uppdrag att se till att lagar om arbetsmiljö och arbetstider följs. Ulrich Stoetzer är psykologiskt sakkunnig i organisatoriska och sociala arbetsmiljöfrågor vid Arbetsmiljöverket.
Det är arbetsgivarens ansvar att arbeta för en bra arbetsmiljö. Vad betyder det?
– Arbetsmiljölagen säger att arbetsgivaren ska gör allt för att undanröja risker och ohälsa gällande arbetsmiljön, i praktiken betyder det att man systematiskt ska undersöka och riskbedöma och sen även åtgärda eventuell problem och fullfölja så att de här åtgärderna följs. Sen finns det också specifika föreskrifter där arbetsgivaren till exempel ska se över den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, beroende på bransch där det kan finnas specifika föreskrifter, säger Ulrich Stoetzer.
Hur dåligt kan en anställd må av mobbning eller annan form av sjuk arbetsmiljö enligt dina erfarenheter?
– När det gäller ohälsa som beror på långvariga situationer är utmattningssyndrom eller hjärt- och kärlsjukdomar vanliga. Pratar vi mobbning på arbetsplatsen så vet vi att psykisk ohälsa är vanligt.
Är det så att arbetsgivare har en tendens att ta lite mindre allvarligt på psykiska besvär som orsakas av arbetsmiljön, jämfört med fysiska? Det kan ju vara mer konkret att det saknas en lift för att kunna utföra tunga lyft i arbetet än att folk mår dåligt?
– Jo, så är det. Det är också en anledning till att vi för två år sedan kom med en föreskrift för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, i och med dess så blir det mer specifikt vad man ska titta efter även på det området. Synen på psykisk ohälsa är också mer av ett samhällsproblem där vi inte alltid ser det på samma sätt som vi gör med andra sjukdomar.
Vad säger de här föreskrifterna?
– Det handlar om att arbetsgivaren ska se över arbetsbelastningen så att de krav som finns är i balans med de resurser som finns för att utföra dem. Råder det obalans och pågår över tid så är risken stor för ohälsa. Att klargöra hur arbetet ska utföras, med vilka verktyg, och hur man ska prioritera arbetet är också ett sätt att hantera arbetsbelastning. Även saker som kränkande särbehandling ska ses över, det ska klargöras att det inte accepteras, och arbetsgivaren ska förebygga så att dessa inte uppkommer. Sen ska man ha rutiner för hur man hanterar dem om de ändå uppkommer. Men det handlar också om det här med arbetstidens förläggning där det finns risker med skift- eller nattarbete och för långa arbetspass.
Vad kan man göra som anställd om man upplever att det behövs utomstående hjälp med de här frågorna vid ens arbetsplats?
– Det bästa är att vända sig till facket, om man har ett skyddsombud på arbetet. Man ska också påtala för chefen direkt att det här ska göras. Man har också möjlighet att ringa till oss och göra en anmälan. Man går då via växeln och beskriver det man har sett. Då går vi igenom det och ser om det är möjligt för oss att göra en inspektion på arbetsplatsen.
Hur drabbar en dålig arbetsmiljö arbetsgivaren?
– I de studier som finns är det uppenbart att dålig arbetsmiljö leder till ohälsa, och sjukskrivningar är väldigt kostsamma. Man får avbräck i produktionen och man behöver kanske lära upp en vikarie. Det är alltid bättre att hålla folk friska.
Om en anställd som fått gå sedan börjar må så psykiskt dåligt att det slutar illa. Vad har arbetsgivaren för ansvar?
– Det finns flera delar i det där, när det gäller någon som blivit sjuk så har arbetsgivaren enligt våra föreskrifter skyldighet att anpassa arbetet så att den som har nedsatt arbetsförmåga har möjlighet att jobba. Eller när det gäller rehab, så att man ska kunna komma tillbaka till arbetet. Sen blir det en annan fråga vad man har för skyldigheter för olika anställningstyper. Då är det en fråga om arbetsrätten och där går vi inte in.
Så om personen har slutat så har arbetsgivaren inte så stort ansvar?
– Det där blir en svårare juridisk fråga och jag är inte jurist. Men om vi förutsätter att det har skett ett arbetsmiljöbrott så finns det preskriberingstider. Det finns fortfarande möjlighet att arbetsgivaren blir ansvarig enligt brottsbalken efter en åtalsanmälan. Men det där är komplicerat.
Är det ovanligt att folk hör av sig till er efter att man har upplevt att man tvingats bort eller kränkts på olika sätt?
– Nej, det är inte så ovanligt, det finns de som hör av sig till mig med den typen av historier. Så det förekommer.
Vad gör du då?
– Jag är ju inte aktiv i inspektioner utan jobbar med det strategiska, men det finns alltid möjlighet att vi gör en inspektion på arbetsplatsen. Vi får in tips från allmänheten, vi åker inte på allt, men vi väger uppgifter som kommer in och ser om det behövs göras. Man ska dock komma ihåg att vi utreder inte bakåt i tiden. Om det har brustit i rutinerna när det gäller kränkande särbehandling så tittar vi bara på hur det ser ut idag. Det kanske inte ger någon upprättelse till den enskilde personen och det är viktigt att framhålla att vi inte är någon form av domare eller part som kommer in och kan kräva ersättning i individfall bakåt i tiden.
Fakta
Små organisationer mer än större organisationer, och näringslivets tjänstebranscher, brister mer i kännedom, kunskap och tillämpning av SAM (Systematiskt Arbetsmiljöarbete).
Andelen inom de minsta organisationerna med 5-9 anställda, som uppger att de inte känner till SAM, är 25 procent. Andelen för de största organisationerna är under en halv procent och i hela arbetslivet uppgår andelen till 16 procent.
Källa: Arbetsmiljöverket