Vem får plats?

Så har jag då klivit in på min första kongress med Svenska journalistförbundet. Kursgården Djurönäset vilar mestadels i gråväder, med låga moln och periodvis stilla regn. I ögonblicket spricker dock molntäcket upp.

När detta skrivs har förhandlingarna kommit halvvägs. Den vanligaste uppfattningen bland dem jag träffar är att det ännu så länge är en lugn kongress, kanske aningen anonym.

Tonläget är inte särskilt högt uppskruvat i talarstolen, långpratarna finns nästan inte alls och presidiet har i allmänhet god hand med tillläggsyrkanden, att-satser och andra procedurfrågor.

Annons

Ett ombud jag talar med tycker att det mesta är väl förberett. Det hindrar dåligt genomtänkta förslag och yttranden från att ta för stor plats.

Men alla tycker inte att det bara är bra på kongressen. En jag möter talar om konformism. Alla tycks vara eniga om allting, var är de kritiska rösterna?

En påfallande vanlig kommentar är: det är roligt med alla nya ansikten bland kongressombuden. Däremot är osäkerheten större över vilka konsekvenserna kan bli av att en stor del av styrelsen kommer att bytas ut.

Den hittills intressantaste diskussionen har rört den så kallade framtidsgruppens förslag om att fler skall kunna bli medlemmar i förbundet. Ärendet har med all rätt fått en omsorgsfull kongresshantering.

Ombuden har i sina yttranden representerat hela skalan från en snäv gränsdragning för förbundstillhörighet till ett mycket generöst synsätt på vilka som bör kunna organiseras av Journalistförbundet.

I den bästa av möjliga världar, för att tala med Voltaire, vore väl en återhållsam och försiktig strategi ifråga om nya medlemmar att föredra. Det är naturligtvis enklare att under samma tak samla människor med så många gemensamma beröringspunkter som möjligt.

Men mycket talar för att denna hållning inte är lika hållbar i framtiden. När jag började som journalist för ett drygt kvartsekel sedan var det enklare att definiera journalistrollen, medielandskapet var inte så sammansatt och gränsen mot andra områden var tydligare.

Att släppa in fler i förbundet är viktigt av överlevnadsskäl, Journalistförbundet har inte råd att förlora möjliga medlemmar i det journalistiska gränslandet eller i grupper som vikarier, frilansar och journalistelever. Och allra viktigast: Journalistförbundet är sannolikt bäst på att organisera just dessa grupper.

Medlemskapet i Journalistförbundet medför ju bland annat att medlemmen får tillgång till de regelsamlingar och de journalistiska traditioner som det snart 100-åriga förbundet representerar.

Kurt Nurmi

Chefredaktör