Starka känslor efter Lasberättelser

 En annan skrev: ”Detta är den fråga som jag själv, och alla andra jag känner som jobbar som vikarier i branschen, anser borde vara en av SJFs viktigaste frågor men det känns inte som att facket kämpar för vikarierna över huvud taget. […] Jag önskar att detta inte bara lyfts inom branschen – vi skriver om missförhållanden i andra yrken och branscher, men vem ska berätta för allmänheten och sätta press på arbetsgivare, beslutsfattare och politiker när det handlar om oss? Allt blir alltid så internt. Ingen står upp för journalisterna, som Giertta skrev i sin förra ledare.”

Och på Twitter skrev Expressens Karin Sörbring: ”Viktig granskning av Las-karusellen som @Journalistense:s Hanna Lundquist och Johannes Nesser  gör. Värdefullt också att drabbade journalister som Joakim och Daniel vågar berätta om konsekvenserna.”

Berättelserna är viktiga och systemfelet måste någon gång upphöra. Journalisten kommer att fortsätta beskriva de negativa effekterna av Las.

Annons

***

Min sanning med Magda Gad var ett fascinerande och intressant program. Vilken enastående kvinna och journalist!
Efterspelet blev mindre kul. Anna Hedenmo fick kritik för frågan som jämförde gängkriminaliteten med krig. Och det var en plump fråga till en krigskorrespondent som sett gruvliga händelser. Kritiken mot programmet rörde även frågan om barn, som i mina ögon var relevant, och en eventuell fråga om sexuell läggning, som jag inte kan ha någon uppfattning om eftersom jag inte vet om den ställdes. *)

Men attackerna på Hedenmo efter programmet gick långt över gränsen. Som intervjuare måste man kunna få ta ut svängarna, prova en tanke, utan att riskera det hat som vällde fram efter Min sanning.  Även Magda Gad blev hårt ansatt i sociala medier.
Kanske är det ett tecken i tiden, att hatet ligger så nära att även en relativt oförarglig fråga kan få dessa enorma konsekvenser.
Nu höjs allt fler röster för att medierna måste bli bättre på att bedöma nyhetsvärdet i en tweet eller flera. Är allt värt att rapportera om?

***

Vi verkar ha blivit ett allt mer intolerant folk, som kräver perfektion av såväl politiska företrädare som av arbetande journalister. Men vi måste komma ihåg att vi alla bara är människor med de fel och brister som det för med sig. Förståelse och förlåtelse är oftast en bättre ingång i en diskussion än attack.
Kanske är det en tanke vi alla kan bära med oss in i jul.
God jul och Gott nytt år!

*) Den här ledaren skrevs innan det framkommit vilka frågor Anna Hedenmo ställt till Magda Gad. Trots att det nu finns en transkription av intervjun i denna del, är det ändå inte helt tydligt vad som avses med frågan. Den kan vara relevant, men den kan också uppfattas på det sättet som Magda Gad uppfattade den. Nu blev den bortklippt och borde därför inte behöva skapa denna våg av kritik. 

Efter att ledaren publicerats har Anna Hedenmo skrivit till mig och berättat att hon inte alls känt sig hatad. När jag skrev ledaren och läste kommentarerna blev jag betryckt av tonen och innehållet, men efter att ledaren gått till tryck, har flera sansade röster hörts.

Anna Hedenmo skriver att hon inte känt sig hatad: " Huvudlöst kritiserad, ja! För att jag ställer personliga frågor i ett personporträtt. "

"Vi i de traditionella medierna får akta oss så att vi inte dras med i det uppskruvade tonläget och ordvalen som ständigt används i de sociala medierna. Hat är ett väldigt starkt ord"

Hon menar också att hon fått mycket stöd i krönikor där intervjun försvarats. "Jag känner mig inte hatad. Snarare upplyft av ett massivt stöd"

Jag ser därför anledning att mildra mitt tonläge och byter ut rubriken./Helena

***

STICK

SNÅLT UTAN KLAPPAR
Att inte ge sina medarbetare den lilla uppskattningen som en julklapp är, sänder helt fel signaler.
   Pengar till välgörenhet får man, enligt min uppfattning, ta från något annat konto. Men i år är det ännu viktigare att hitta något sätt att fira jul tillsammans med kollegorna. Det måste förstås anpassas efter de riktlinjer Folkhälsomyndigheten har, men att ses öga mot öga, att bli varse vår tredimensionella verklighet är otroligt viktigt och det önskar jag att alla får just i år.

RÄTT ANALYS
Axel Andén hyllar i en mediekrönika i SvD de som startade uppropet på Sveriges Radio för deras mod. Journalisten kunde i slutet av november avslöja att initiativtagarna har lämnat Sveriges Radio i protest mot hur de blivit behandlade efteråt. Det är riktigt illa. Arbetsgivare måste värna mer om de som vågar säga ifrån och protestera. Ett företag växer och blir starkare om många röster får höras.