Gå direkt till textinnehållet

Vad hände med tryggheten för de anställda?

I mitten av oktober gjorde våra arbetskamrater på redigeringen sitt sista arbetsskift. Trots att införandet av det så kallade redigeringsnavet var något som vi tvingades acceptera var det få av oss som trodde att avskaffandet av redigeringen skulle innebära att personer som arbetat på Norrbottens-Kuriren mellan 20 och 40 år skulle sparkas ut.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Det var i våras som diskussionerna om införandet av ett redigeringsnav placerat i Norrköping tog fart på allvar. Redan då förstod både vi i klubbstyrelsen och våra arbetskamrater att en avveckling av redigeringen på Norrbottens-Kuriren och Norrländska socialdemokraten skulle bli verklighet, även om vi inte tänkte ge oss utan strid. Eftersom Social­demokraterna i Norrbotten via stiftelsen Valrossen äger 23,7 procent av Norrbottens media, gjorde vi försök att uppvakta lokala politiker inom partiet. Vi ville veta hur de såg på detta med att lägga ned redigeringen och flytta ett antal arbetstillfällen från Norrbotten till Norrköping. Ingen av dem vi pratade med verkade tycka att det var en bra idé.

Redan under den första delen av förhandlingen stod det klart att det inte rörde sig om någon förhandling i ordets rätta bemärkelse. Arbetsgivaren avvisade våra förslag och beslutade enväldigt att Norrbottens-Kuriren och Norrländska socialdemokraten skulle avveckla sin kvällsredigering och köpa redigeringstjänster i navet i Norrköping. Arbetsgivaren ville inte alls diskutera vilka som eventuellt kunde bli föremål för uppsägning och vid flera tillfällen under förhandlingen lyfte arbetsgivaren fram det faktum att det faktiskt fanns en del vakanser i organisationen.

Kanske skulle det inte bli några uppsägningar ändå? Vi kände visst hopp. Men det grumlades snabbt. Väl inne i den sista delen av det som hela vägen kändes som en skenförhandling, visade det sig att arbetsgivaren hade sin strategi klar. Tidningsredigering är en arbetsuppgift som inte längre ska finnas inom Norrbottens media. Och därmed ska det inte finnas några redigerare heller. Arbetsgivaren presenterade en lista över de personer inom gruppen redigerare som ansågs kompetenta för annat arbete inom organisationen. I slutänden kvarstod fyra redigerare på Norrbottens-Kuriren, som enligt arbetsgivaren inte gick att placera på andra befattningar. Fyra personer, som arbetat på tidningsredaktion under hela sitt arbetsliv. Språkvirtuoser, briljanta på form och rubriksättning, en nattchef och en av Sveriges sannolikt bästa nyhetsgrafiker. Överflödiga enligt arbetsgivaren. Ett fullkomligt befängt ställningstagande, anser vi. Inte minst med tanke på de lediga tjänster som finns i organisationen. Under rådande omständigheter fanns det inte heller någon möjlighet för oss att driva frågan till centrala förhandlingar.

De socialdemokratiska del­ägarna då? Ja, här var det tydligen helt okej att frångå en av de principer som åtminstone vi trodde var en grundläggande del av arbetarrörelsens ideologi, nämligen trygghet på arbetsmarknaden. Vi vet givetvis att vi är verksamma i en utsatt bransch där papperstidningarnas upplagor kraftigt viker. Och då måste medieföretagen så klart spara pengar. Men frågan är vad besparingen är värd i slutänden, om vi får en arbetsplats där de anställda ständigt tittar sig över axeln och ständigt lever med oron att de när som helst kan sägas upp? I vår roll som fackliga representanter är våra arbetskamraters trygghet på jobbet det allra viktigaste. Vi kan med sorg och stor besvikelse konstatera att vi inte längre har några som helst verktyg för att garantera den tryggheten. Och frågan är då hur vi ska kunna bedriva ett lokalt fackligt arbete inom Norrbottens media framöver.
                                                         Jeanette Bergström
                                                         Anna Fantenberg
                                                         Johanna Hövenmark
                                                         Linda Kask
                                                         Tommy Lundqvist
                                                         förhandlingsdelegationen
                                                         Norrbottens medias journalistklubb

Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler
Fler avsnitt