”Public service ställer inte de kritiska frågorna om Nato”
Den 16 maj 2022 beslutade Sveriges Riksdag att vi skulle ansöka om medlemsskap i Nato. Det mest naturliga för Sveriges dominerande medieorgan vid den här tidpunkten hade varit att reagera på den rekordartat korta behandlingen – den parlamentariska rapporten fick riksdagen tre dagar före beslutet – och att mana till debatt i ämnet.
Av public service hade man förväntat sig en plattform för information och åsiktsutbyte till gagn för medborgaren vars neutralitet nu skulle bytas ut mot skarpladdade vapen och marschkängor.
Men istället för att manifestera oberoende gentemot stat och myndigheter, lade sig public service platt på rygg efter det framstressade riksdagsbeslutet och började skildra det eventuella Natomedlemskapet som en dragkamp mellan Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och dåvarande statsminister Magdalena Andersson; senare Ulf Kristersson.
När svenska medborgare, i brist på den debatt som aldrig tilläts uppstå, var i behov av svar på frågor om och konsekvenser av ett eventuellt Nato-medlemskap – då började public service istället springa statens ärenden; ogenerat skildras sedan dess Nato-processen i SVT och SR som antingen ”framsteg” eller ”bakslag” för Sverige. Det gäller såväl i rubriker som i enskilda journalisters förhållningssätt vid intervjuer.
Inte ens när regeringen själv i november 2022 serverade en palett av redaktionella uppslag i form av remissvar från ett 40-tal institutioner och organisationer och ännu fler privatpersoner gällande ett Nato-medlemskap, vaknade public service till sans.
Till exempel menar Försvarsmakten i sitt remissvar att det behövs rättsliga förutsättningar för mer långsiktig närvaro av utländsk trupp och dess förvaring av krigsmateriel i Sverige. Varför ställs inte frågan i Studio Ett vilka särskilda rättigheter Försvarsmakten anser att exempelvis turkisk militär ska ha i Sverige?
I ett annat remissvar, från Uppsala universitet, menar universitetslektor Olle Mårsäter att ”de folkrättsliga frågorna och åtaganden som följer av en anslutning (är) förtjänta av en grundlig utredning och värdering”.
Varför har inte denna företrädare för en av Sveriges främsta intellektuella institutioner tillåtits utveckla vad han menar i till exempel Godmorgon världen?
Public service lutar sig mot – och nöjer sig uppenbarligen med – att merparten av Sveriges befolkning enligt SOM-institutet är för ett medlemsskap. Men som man frågar får man svar:
Hur mycket mer är medborgaren beredd att betala i skatt för att gå med i Nato?
Kan hon se sina döttrar och söner åka till Balkan för att hamna i korselden mellan Pristina och Belgrad i Natos Kfor-styrka?
Det vet vi inte – public service ställer inte de frågorna till den svenska medborgaren som säger sig vara för ett Nato-medlemsskap.
Under säsongspremiären av SVTs Agenda får public service en ny chans att ställa kritiska frågor kring ett eventuellt Nato-medlemskap när det blir ”en stor intervju” med Ulf Kristersson på temat försämrat säkerhetsläge. Den givna frågan till statsministern är ju hur han ser på det faktum att Sveriges Nato-process har lett till att Säpo tvingats uppgradera hotet mot Sverige från en trea till en fyra; med den lika givna följdfrågan om statsministern har anledning att tro att vi som Nato-medlem får vänja oss vid att utomstående parter hotar Sverige och svenska intressen.
De frågorna får inte Ulf Kristersson i SVT. Inte heller morgonen efter som gäst i P1 Morgon på samma tema.
Varför underlåter två av public service tyngsta samhällsredaktioner att förmå statsministern att förhålla sig till det faktum att de säkerhetsförsäkringar som bland annat han och försvarsminister Pål Jonsson påstår sig ha fått från Nato-företrädare, i stället har inneburit ökad osäkerhet i vårt land?
Tack vare – eller på grund av – Turkiets president Erdogan, ser det nu ut som att det dröjer ytterligare ett tag innan det blir aktuellt med ett svenskt Nato-medlemskap.
Både skeptiker och tillskyndare av ett svenskt medlemskap är betjänta av att public service slutar behandla denna fråga som om det bara handlade om koranbrännare och en demagogs krumbukter i Turkiet.
Att nästan hela riksdagen anser sig övertygad om att Nato är det bästa för Sverige, är inget skäl att inte ställa kritiska frågor om ett svenskt medlemskap. Det är snarare ett argument för att vässa pennorna lite extra!
Det SVT och SR gjort hittills – eller snarare inte gjort – är en underlåtenhet mot det demokratiska uppdraget. Det är riktigt, riktigt beklämmande!
Henrik Nyquist
kommunikatör och frilansskribent
Läs SVTs Michael Kuceras replik här: ”SVTs Natobevakning har hållit mycket hög journalistisk nivå”
Läs SRs Klas Wolf-Watz replik här: ”Sveriges Radios rapportering om Nato är bred och fortsätter”
