Om att prisa journalistik
På torsdag delas priser ut till de journalister som gjort framstående insatser det senaste året. Bonniers AB delar ut Stora Journalistpriset och bland de nominerade finns DN-journalisterna bakom Caremarapporteringen.
Motiveringen lyder ”För deras reportage om ovärdig vård som gjorde välfärdsindustrin politiskt explosiv”. Med den motiveringen kan man fråga sig vad det egentligen är som Bonniers AB premierar: den största journalistiska prestationen eller den journalistik som fått störst genomslag?
Oavsett vad man tycker om privatdriven äldreomsorg så innehåller Dagens Nyheters Carema-rapportering allvarliga pressetiska frågetecken.
Pressetiken är ytterst till för att värna en fri press som kan publicera utan att riskera rättsliga påföljder och det är Pressombudsmannen som övervakar. Med tanke på Carema-rapporteringens omfattning och den efterföljande kritiken mot DN:s publiceringar hade det varit värdefullt med Pressombudsmannens granskning, men den kommer sannolikt inte att ske. Höll sig DN:s rapportering inom pressetikens gränser?
Det finns många publiceringar i Caremadrevet av fler medier än DN som är minst sagt tveksamma. De frågeställningar som faktiskt är relevanta – om kvalitet, läget i äldreomsorgen och även brister i Caremas arbete – drunknar i en strid ström av falska uppgifter och extrema vinklar.
Men en publicering är medieetiskt extra intressant: Caremadrevet började med att företaget Trygg Hälsa anmälde missförhållanden på ett äldreboende drivet av Carema till stadsdelsförvaltningen i Hässelby Vällingby. Dagens Nyheter fick tag på dokumentet och publicerade den 11 oktober 2011 Trygg Hälsas kritik mot Carema. Artiklarna satte igång ett kraftfullt mediedrev som snart innehöll mängder med falska uppgifter och ogrundade vinklar om exempelvis dödsfall, undernäring och blöjvägning.
Så här säger en av de nominerade journalisterna i Dagens Nyheter:
– Det började med Koppargården i Vällingby, säger Mia Tottmar. Vi fick tag på en rapport från "Trygg hälsa" som skötte den medicinska vården på Koppargården. Rapporten beskrev bland annat dödsfall, onödiga amputationer och brist på hygienartiklar.
Vad DN inte berättade var att Trygg Hälsa hade mycket starka motiv att angripa Carema. Företagens samarbete på äldreboendet Koppargården hade havererat och Carema hade verket för att Trygg Hälsa skulle ut, vilket också var på gång. Det är med den bakgrunden man måste läsa Trygg Hälsas vanvårdsrapportering. Drevets alla överdrifter och felaktigheter tog avstamp i ett dokument som antagligen är skrivet i syfte att smutskasta och som måste ifrågasättas.
Var det till och med så att Trygg Hälsas anmälan planterades på DN:s redaktion som en del i en PR-strategi? Det får vi inte veta, men klart är att DN inte levt upp till de pressetiska reglerna som medieföretagen själva har formulerat:
”Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.”
Antingen kände inte DN till bakgrunden när de publicerade de första artiklarna, vilket i så fall tyder på att man förbisett det uppenbara. Det är enkelt att ta reda på hur det låg till. Eller hade DN kunskapen men förde medvetet sina läsare bakom ljuset. Hur det än ligger till med den saken är det knappast journalistik som borde belönas och prisas.
Nu, ett år senare har till och med Trygg Hälsas allierade på Stockholms kommun, ansvarig sjuksköterska, tagit avstånd från att det skulle ha förekommit vanvård på Koppargården. (Dagens Samhälle nr 12 2012)
Carmadrevet tog sin utgångspunkt i denna första publicering, och hade det inte varit för den så hade vi istället för ett drev kanske fått en nyanserad, välbehövlig belysning av läget i den svenska äldreomsorgen.
DN menar att man visst har förklarat bakgrunden i en artikel med rubriken ”Företaget skyller på läkaren”. Där ges en bild av att Carema försöker skylla ifrån sig, och läsarna förs bakom ljuset när det gäller konflikten.
Det vore sorgligt om journalistik som till denna grad brister i källkritik belönas med ett fint pris. Men risken är väl uppenbar eftersom det i juryn finns med ett antal journalister som själva bidragit till Caremadrevet i sina roller på exempelvis Sveriges Radio, Sveriges Television och Svenska Dagbladet.
Mats Olin
Timbro Medieinstitut
Läs ansvarig sjuksköterskas svar på debattartikeln här
Replik från Anders Hellström:
Mats Olins artikel i Journalisten.se som publicerades den 20/11 innehåller i vissa drag det som artiklarna i Dagens Samhälle (DS) har handlat om, det vill säga omskrivelser, osakligheter och direkta förfalskningar som inte kan hänvisas till slarv eller missförstånd. I kommentarsfälten efter Marie Sundströms genmäle så backas Mats Olins påståenden upp av sina vänner Thord Eriksson och Mats Edman som spinner vidare på samma tema.
Det har nu avslöjats vad som är huvudkällan i artikelserien som publicerades i Dagens Samhälle om Koppargården och mitt företag Trygg Hälsa. Granskningen är författat av en liten familje- och vänkrets och där ursprunget är en betald rapport författad av Mats Olin. Den rapport som Second Opinion publicerade var på ett sätt mer ärlig i sin presentation då de klart och tydligt redovisar vem som var uppdragsgivare, nämligen Carema Care. När nu Mats Olin för ett resonemang om pressetik så har han glömt bort att redogöra för denna lilla detalj i sammanhanget.
Mats Olin har nu kommit med flera orimliga påståenden som att jag skulle ”planterat nyheten om Koppargården” på DNs redaktion som någon slags övergripande plan att lura hela journalistkåren att påbörja sitt mediedrev mot Carema. Jag överlåter åt läsaren att själv avgöra om en sådan plan skulle kunna vara möjlig att genomföra av en småföretagare utan vana från massmedier och utan ekonomiska muskler. Kan det vara så att Mats Olin beskriver sitt eget arbetssätt där betalda artiklar och rapporter planteras hos vissa redaktioner?
Anders Hellström
verksamhetschef
Trygg Hälsa AB