Replik: ”Omöjligt prisa bild inifrån Gaza eftersom svenska fotografer inte släpps in”
Debatt Årets bild-juryn svarar i sin replik att den inte gjort några politiska ställningstaganden i valet av Årets bild. Eva Dahlman menar att bristen på svenska fotografer i Gaza efter krigsutbrottet visserligen gjort det i princip omöjligt att prisa en bild därifrån, men fortsätter att hävda att bilden som juryn valde stämmer ”in i den israeliska propagandan”.
Replik till juryns svar om valet av Årets bild: ”I denna bild finner vi precis det som debattören efterfrågar”
I Journalistens ledare den 26 mars skriver chefredaktören Axel Andén ”Trots att hela världens ögon nu riktas mot Gaza är situationen i medieskugga. Situationen påverkar så klart också mediebilden i Sverige.” Och ja visst är det så. Vi får inte se några fotografier inifrån Gaza i våra dagstidningar. Varje söndag publicerar till exempel Dagens Nyheter fem fotografier ”som speglar Sverige och världen just nu”, ”se världen genom DN-fotografernas ögon”. Veckorna 8–13 är inte en enda av de 30 bilderna från Gaza. Detta trots att FNs särskilda rapportör Francesca Albanese talar om ett folkmord i Gaza, Ove Bring, professor emeritus i folkrätt om ett brott mot mänskligheten. Men var är journalisterna och fotograferna?
Israels medvetna politik att inte släppa in dem i Gaza utan att vi ska anamma deras ”bild” av vad som pågår ger utdelning. I år även i tävlingen Årets bild. Vi ska inte kunna känna eller kunna solidarisera oss med människorna i Gaza där Israels bombningar nu har mördat drygt 30 000 människor, varav många barn, och skadat 70 000. En svältkatastrof pågår. Jag tänker på Judith Butlers tes om vems liv som är sörjbart. Att vissas liv räknas mer än andras.
Rysslands fullskaliga invasion i Ukraina i februari 2022 har täckts av journalister och fotografer på ett helt annat sätt. Vi har i massmedia kunnat följa Ukrainas kamp mot det imperialistiska Ryssland. Årets bild 2022 vanns också av Eddy von Vessel med ett fotografi från Ukraina: ”Ett ungt kärlekspar i ett smärtsamt farväl på en tågperrong i Charkiv, Ukraina. Scenen är klassisk, vi har sett den utspelas flertalet gånger genom foto- och filmhistorien…” […] Bilden hjälper oss att, åtminstone för en stund, kunna leva oss in i den meningslösa bedrövelse som kriget drabbar oskyldiga med. Årets bild lyckas med det som bildjournalistiken gör då den är som allra bäst, den hjälper oss att känna med människor på helt andra platser än vår egen trygga.”
Men 2023 hade en bild inifrån Gaza efter krigsutbrottet alltså varit omöjlig som vinnare i Årets bild 2023 eftersom svenska fotografer inte släpps in. I stället belönar juryn en bild på en israelisk soldat som med sitt vapen på ryggen är på väg till armén. Som jag avslutade mitt förra inlägg: Juryn har med valet av bild och motivering kommit att stämma in i den israeliska propagandan om det pågående mördandet i Gaza.
Eva Dahlman
fotohistoriker
