Gå direkt till textinnehållet

Och du ska näthat-döden dö

Är du redo att dö näthat-döden? Redo att bli kallad för hora, feministfitta, blattejävel, och i värsta fall ska du få ett skott i pannan också. Näthat-döden tillhör inte det verkliga livet. Det är ingen verklig död, men likväl så blir du så kränkt i själen att en bit av dig kommer att dö.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Kanske dör just den där förhoppningen du hade om obegränsade kommunikationsmöjligheter och internet som ett demokratiskt forum. För vari ligger demokratin när de som förtalar dig och kränker dig gömmer sig bakom anonyma identiteter?

Jag dog näthat-döden i augusti i samband med ett boksläpp. Plötsligt så fanns där en massa länkar om mig att jag minsann var en hora och feministfitta, och en massa annat som jag inte ens visste att jag var. Osanningar och spekulationer om mig spreds snabbare än blixten. Och bilder av främmande uppfläkta kvinnokön länkades till mitt namn. Under två veckor varken sov eller åt jag. Föll till slut ihop i en kryosömn som varade i 48 timmar. Vaknade och började leta efter lösningar. Gjorde en polisanmälan där de sa att de bilder som länkats till mitt namn skulle hamna under grovt sexuellt ofredande. Någon vecka senare fick jag beslutet från polisen som löd: förundersökning inleds ej.

Jag gjorde då en anmälan till Google. Blev nekad. Jag tog kontakt med webbservern som krävde ett domstolsbeslut antingen från EU eller USA för att kunna göra något åt spridningen av bilderna. Insåg snart att jag var rättslös. Insåg att nätet blivit vår tids arena för offerritualer. Föreställ er nätet som ett medeltida torg – Där står Lasse och skriker: "Har du hört om Ingrid?" "Ja, hon är visst en hora och feministfitta och imorgon ska hon hängas på torget", svarar Karl.

Skillnaden är att internets informationsspridning är global. Och hur gömmer man sig för något som är tillgängligt för alla? Kanske dags att glömma det där jobbet som inredningsarkitekt på Ikea i Singapore nu eftersom din granne hängde ut dig som pedofil på nätet i går.

Tanken med Googles sökmotor är att kunna dra nytta av massans visdom, "wisdom of crowds", som är det engelska begreppet. Tanken är att människor runt världen bidrar till den gemensamma visdomen baserat på vilka nätsidor som länkas. Och visst är det en fin tanke. Tyvärr så verkar något ha gått snett på vägen. Kanske är människans hunger efter död, skvaller och förstörelse starkare än att upphöja våra medmänniskor. Det är som att stå i valet mellan en snaskig bulle med vaniljkräm eller en fettsnål sallad. Vad väljer du? Kanske är det dags för oss att omvärdera internet och Google då Google verkar ranka skvaller högst av allt. Det som kan förstöra en människas liv, eller karriär eller till och med få ett barn att välja att ta sitt eget liv.

Europarådets ungdomsavdelning i Budapest har fram till december 2013 seminarier där unga online-aktivister får lära sig att bekämpa Hate speech online, mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering. I svenska skolor finns det en diskussion om att införa hanterandet av näthat som ett ämne på skolschemat. I stället för ett ansvar från åklagare, polis, Twitter, Facebook, och Flashback så ska alltså ditt barn få lära sig att "hantera" och "förhålla sig" till de kränkningar och förtal som sker via sociala medier.

Efter att jag själv blivit kränkt på nätet fick jag ett telefonnummer till en krishanteringsgrupp som specialiserat sig på sociala medier. De rekommenderade mig att gå ut på nätet och synas så mycket som möjligt. De sa: "Twittra, blogga, lägg upp foton kontinuerligt, facebooka så mycket du kan. Det är så du styr informationen om dig själv på nätet. Det är så allt det negativa som du vill få bort hamnar längre och längre bak i Googles sökmotor." Visst, jag tänker jobba på detta minst en timme om dagen, men har svårt att se en mobbad åttaåring sätta sig framför sina föräldrars dator en timme om dagen för att twittra och jobba på sin personliga blogg för att stå emot kränkningar och förtal från klasskompisar på till exempel Facebook.

Varför vill ingen ta något ansvar för den spypåse av ryktesspridningar och förtal som nätet blivit?

Annelie Babitz

författare till boken Bakom den nakna huden

Fotnot: Fyra av tio ungdomar utsätts för näthat i form av hot och kränkningar. Skolan vill jobba med trygghet och att bygga värderingar för att undvika näthatet.

Polisen säger att ett brott är ett brott även om det begås på internet. Ändå bagatelliseras de flesta näthatbrott, då de anses som "speciella" på grund av att förövaren ofta är anonym.

I framtiden föreslår polisen och statsåklagaren att teleoperatören ska kunna ställas till svars för till exempel rasistiska texter på nätet på samma sätt som den som skrivit och publicerat texten. Erik Hörnfeldt, informationsansvarig på teleoperatören Tre menar att de inte kan göras ansvariga då de inte kan avlyssna samtal eller gå in och titta i folks datatrafik.

 

Fler avsnitt
Fler videos