Nätgetton kan göda terrorism
Det har blivit en del av jobbet som journalist, att hantera folk som hånar, hatar eller hotar. Breiviks och Merahs terrordåd visar att det finns en verklig fara med näthatet, men hur tänker de som ger uttryck för förakt av journalister? I Journalisten #05 granskar vi näthatet mot journalister.
– En kloakvåg av hätska kommentarer vällde över mig.
Så beskriver Lars Dencik reaktionen när han i Svenska Dagbladet bemötte en artikel på DN Debatt, där bland andra Bengt Westerberg krävde förbud mot omskärelse av judiska och muslimska pojkar.
Lars Dencik, som är professor i socialpsykologi vid Roskilde universitet, deltar gärna i samhällsdebatten och diskuterar ofta ämnen som främlingsfientlighet.
Men även en van debattör som han upprörs över de hätska nätkommentarerna till hans inlägg. Någon föreslog att man inte borde nöja sig med bara omskärelse utan lika gärna kunde kastrera pojkarna.
Han tycker att man ska ta de hätska utfallen på allvar.
– De här inläggen kan ha en latensfunktion, de kan utlösa en ketchupeffekt. Plötsligt kan en del få sina åsikter bekräftade. Risken är att några få får för sig att de ska bli exekutörerna som ska ta itu med problemen, nu måste de tamejfan själva ingripa och handla.
Anders Behring Breivik och Mohammed Merah i Toulouse är personer som vistats i ett globalt getto på nätet, personer som sökt sig till extremsajter som bekräftat deras uppfattningar, som inne i den bubblan framstår som normala.
Läs mer i Journalisten #05 om näthatet, hur tio redaktioner tacklar hatet, möt tre personer som brukar mejla till journalister, och Lena Sundström som anser att medierna har köpt hatarnas verklighetsuppfattning.
