Allians mot hotarna föreslås

Under en paneldiskussion på Grävseminariet i Umeå i helgen föreslog Correns chefredaktör Charlotta Friborg en allians mellan arbetsgivarsidan och facket för att skapa rutiner kring hur hot mot journalister hanteras.

– Vi behöver hitta metoder för hur vi ska hantera hoten. Det finns allvarliga problem och jag upplever inte att vi gjort tillräckligt, sade Charlotta Friborg.

Hon exemplifierade med hur arbetsmiljöansvaret som vilar på arbetsgivaren kan skapa oönskade effekter för journalistiken.

Annons

– När journalister blir hotade måste jag ta mitt ansvar för deras arbetsmiljö. Den enkla lösningen är att omplacera den hotade journalisten till ett annat bevakningsområde. Det är en förfärlig reträtt som innebär att hotaren uppnår sitt mål, sade Charlotta Friborg.

Journalistens chefredaktör Helena Giertta som satt i panelen välkomnade en ny allians.

– Det behövs riktlinjer för hur man ska gå tillväga när journalister hotas. Hur ska hoten hanteras beroende på hur och av vem de framförs? sade Helena Giertta.

Per Trehörning, ombudsman på Journalistförbundet, påpekade att det finns riktlinjer som Journalistförbundet tagit fram.

Även om den grova brottsligheten mot journalister inte har ökat de senaste decennierna har mängdbrotten ökat kraftigt, framför allt hoten. Polisen har en mycket låg uppklarningsgrad.

Mattias Nygren, konsult på säkerhetsbolaget 2secure, som arbetat som polis i 15 år befarar att det finns en attitydförändring när det gäller brott mot journalister.

– Antalet hot har ökat så kraftigt att polisen inte har möjlighet att hantera dem tillräckligt bra. Förut letade polisen efter skäl att starta en förundersökning när det kom in en anmälan om hot. Nu letar, tror jag, polisen efter nedläggningsgrunder, sade Mattias Nygren.

– Eftersom hoten är så många är det också svårare för journalisterna eller medieföretagen att sålla bland dem. Förr kunde man ta de hot som kom in på större allvar, nu är det lätt att missa de hot som man bör agera på eftersom de drunknar i mängden. Det är en delikat uppgift att identifiera vad som är allvarligt och vad som inte är det.

Mattias Nygrens företag sköter bland annat hotbildsbevakningen för TV4 och han säger att ungefär 70 procent av hot- och hatmejlen som kommer in till TV4 kan sållas bort direkt, medan 30 procent är sådant de måste undersöka närmare.

Charlotta Friborg på Corren berättade att hon sedan de allvarliga hoten förra året samtalat åtskilliga gånger med poliser på alla nivåer, och hennes bild var att polisen inte tog hoten på tillräckligt allvar men att situationen nu har förbättrats, bland annat eftersom hon valt att ge offentlighet åt hoten.

– Polisen har 28 000 anställda, varav 20 000 är poliser. Den privata säkerhetsbranschen har 31 000 anställda. Jag vill att polisen ska hjälpa oss, men det är den privata säkerhetssektorn vi tvingas vända oss till. Det är sorgligt att storleken på plånboken ska avgöra om man ska kunna göra viss sorts journalistik, sade Charlotta Friborg.

Paneldeltagaren Mathias Ståhle, reporter på Eskilstuna-Kuriren, berättade om de hot han och en kollega utsatts för, bland annat ett fall där en brottmålsadvokat kommit med förtäckta hot och hans kollegas bil slogs sönder.

– Man lär sig leva med det. Det är klart att man blir påverkad och efter att man fått ett antal hot börjar man tvivla på sig själv. Det tar emot att gå till chefen en gång till. Även om jag blir bra behandlad av chefen så är det uppenbart att det saknas rutiner för att hantera den ökande mängden hot på redaktionerna, sade Mathias Ståhle.

– Det finns en viktig skillnad mellan att bli utsatt för hot på en mindre ort jämfört med i Stockholm där de stora medieföretagen har bättre resurser att satsa på säkerhet. Jag möter de som hotar mig nere på stan. Det är en sak att bli utsatt för hat och hot under en intervju när jag är i min journalistroll, det är en helt annan sak när jag är i livsmedelsbutiken med mina barn, då är jag i min papparoll. Det är väldigt svårt att ta.

Helena Giertta på Journalisten anser att även om gruppen personer som kontaktar journalister och hotar och hatar är mycket liten, så har attityderna generellt försämrats gentemot journalister.

– Hoten har ökat otroligt mycket och journalister har blivit måltavlor. Journalister är tillåtet villebråd och det finns alltid en oro för att några ska ta hoten från nätet och förverkliga dem. Följden är tyvärr att många tröttnar. De orkar inte hålla på och bevaka de områden där de här hoten dyker upp, sade Helena Giertta.