Viktigt lära sig sätta stopp för slipade makthavare
Journalisten (5/11) tar upp makthavarnas förhållande till journalister – trenden att anlita PR-konsulter och att försvåra obekväm granskning.
Uppenbart är, att det blivit svårare att nå makthavare som anar obekväma frågor. På 60- och -70-talen hette det att makthavaren "vägrar att svara". I dag heter det oftast att de "avböjer att svara" eller att vederbörande "inte går att nå". Eller också sänder makthavaren fram sin pressekreterare. Något ifrågasättande VARFÖR makthavaren inte går att nå, finns inte.
Mycket talar för att det i framtiden kommer att bli ännu svårare att ställa obekväma frågor till makthavarna – inte minst de som finns i regeringskansliet.
I Unionens tidskrift Kollega (3/11) finns en artikel om och med Per Schlingmann som borde vara obligatorisk läsning för varje journalist. Schlingmann presenteras som mannen bakom två borgerliga valsegrar och som i dag är regeringens propagandaminister. Något han tydligen inte har något emot att kallas – även om han "bara" är statssekreterare, med tillgång till all information till och från regeringskansliet. Att det är han som styr informationen från regeringskansliet är uppenbart. Allt regeringen rör vid ska presenteras i rosenrött.
Med de allt mindre resurser den granskande journalistiken får blir det allt svårare att möta Schlingmann och hans yrkeskolleger i förvaltningar och företag. Därför är det viktigt att varje journalist lär sig möta makthavarna och berättar när de vägrar – inte avböjer – att svara.
Göran Bæcklund
journalistsenior, Bromma
