Brit Stakston om duckande makthavare: ”DN borde undvika tjafset och bara jobba på”
Att folkvalda inte vill medverka i etablerade medier är ett demokratiskt lågvattenmärke – men både politiker och journalister behöver ägna sig åt självrannsakan, anser mediestrategen Brit Stakston.
I Journalistens sista nummer förra året spådde mediestrategen på Blankspot Brit Stakston att allt fler makthavare kommer avstå från medverkan i etablerade medier under 2023.
Året har fortsatt som 2022 slutade, med tunga redaktioner som går ut offentligt med kritik mot att den nya regeringen tackar nej till intervjuer. Nyligen skrev Dagens Nyheter på nyhetsplats om hur ansvariga ministrar duckade DNs frågor om elstödsmiljarderna, något också Journalisten berättat om.
Regeringens mediehantering påminner om det Donald Trumps förra rådgivare Steve Bannon kallat för ”flood the zone with shit”. En välkänd metod i kommunikationskretsar, skrev DNs reportrar Peter Alestig och Annie Reuterskiöld.
Igår ägnade DNs chefredaktör Peter Wolodarski sin söndagskolumn åt samma ämne. Han pekade på en internationell ”illavarslande trend” att utmåla nyhetsjournalister som politiska fiender, och manade statsministern att angripa samhällsproblem i stället för journalister.
Brit Stakston konstaterar att utvecklingen hon i december varnade för går fort nu.
– Att som folkvald inte vilja tala med etablerade medieaktörer är ett oerhört demokratiskt lågvattenmärke, säger hon.
Men både folkvalda och journalister måste analysera hur det kunnat bli att enskilda ministrar väljer att göra utspel på Twitter i stället för att svara i ansvarsutkrävande intervjuer, anser hon.
– Medierna gör bara den ena delen, kritiserar politiken. Man behöver också rannsaka sig själv. Problemen ser ut att lika mycket komma inifrån.
Vad menar du att medierna bör vara självkritiska kring?
– Vi har sett en längre tid att journalister ofta blir aktivister, det har inte slutat efter Metoo eller för att Trump inte valdes om. Man springer på samma bollar som börjat spinna i sociala medier. I de snabba lägena, vare sig det handlar om koranbränningar eller snippadomen, får man sällan helhetsbilden, analyserna, gråskalorna. Utan det mer känslobaserade har tagit sig in. Att vilja vara en del av de här samtalen styr.
– Det jag verkligen vill säga till journalister är: använd den verktygslåda som journalistiken är. Man tappar bort den så lätt.
Stakston menar att vi också verkar i en tid där allt fler tycker att journalistiken kan ersättas med opinonsbildare med egen substack och prenumeranter, och där medier ängsligt springer efter digitala trender. Ett färskt exempel menar hon är Ekots nya podd Dagens Eko, som hon kallar ”maximalt tramsig varumärkeshantering”.
– Makthavare är såklart inte dummare än att de ser hur allt håller på att vattnas ut. Därför skapar man sina egna mediekanaler och föredrar att synas i dem.
Lösningen, enligt Brit Stakston? Medier behöver lämna Twitter och känsloutspelen där.
– Och lite mer lågmält bara fortsätta producera granskande, komplex journalistik som visar på gråskalorna. Inte själv hemfalla åt det här opinionsbildande tjafset.
Att protestera offentligt, som DN gjort i två omgångar, är att ge sig in spinnet och ”tjafset”, menar hon.
– Det borde man avhålla sig från. Man borde bara jobba på. Det finns mycket journalistik att göra om demokrati och journalistik. Men man kan samla på sig, och sedan göra analysen.
