Tusentals har sagts upp

Reportrarna på The Wall Street Journal välkomnar mig med orden: ”Vill du titta på museiföremålen? Så här såg journalister ut, varsågod ställ en fråga.”

De kan skämta om det, för de jobbar på en av de få tidningar i USA vars upplaga ökar och intäkterna likaså. Det gäller så väl webben som papperstidningen. Upplagan har gått upp två procent i år vilket kan jämföras med att Washington Post förlorar tio procent av upplagan varje halvår.

– Krisen är fruktansvärd, men man kan säga att för vår del har den varit lyckosam, säger Elisabeth Williamson.

Annons

Hon arbetar som allmän ekonomireporter på tidningen. Just nu jagar hon en story om Bernard I. Madoff som lyckades bränna en fond på 15 miljarder dollar. Det är ett sidospår i krisbevakningen som mest har handlat om bilindustrin, huslån och finansmarknaden.

– Wall Street Journal har bevakat de här frågorna jämt. Vi har kontakterna, vi känner människorna och vet vilka vi kan prata med. De andra har svårt att komma ikapp.

Decennier av idogt rapporterande om finanssektorn, industrier och alla andra branscher har gett tidningen ett gediget förtroende hos sina läsare och hittar därför nya.

– Folk känner ett behov av att få krisen förklarad för sig och de litar på att vi kan göra det, säger hon.

Men även om de kan känna sig trygga för sin egen del, så oroas reportrarna av situationen i medievärlden.

– Ni får läsa om att de stora tidningarna i Chicago och Philadelphia läggs ner och att det går illa för USA Today. Men vad som inte är känt är alla dessa små lokala och regionala tidningar som läggs ner. Jag tror att det kan få allvarliga konsekvenser för mediesituationen, säger Elisabeth Williamson.

De lokala nyheterna får svårare att komma ut, en del hamnar kanske på webben, en del i TV, men mycket kommer inte att bli skrivet, menar hon.

– Vi rekryterar duktiga reportrar som jobbat flera år på lokal nivå. Kommer vi att få lika bra journalister i framtiden? Och vem vill bli journalist, om det betyder arbetslöshet?

Elisabeth Williamson började på Wall Street Journal i februari 2008.
– Det är stressigt hela tiden. Men jag vill absolut inte klaga. Det här är det bästa jobb man kan ha.

I Sverige har ekonomijournalisternas ansvar diskuterats en del. Liknande diskussion förs i USA. Det handlar om att inte stirra sig för blind på aktiekurserna.

– Vi söker konsekvenserna och orsakerna till vad som sker. Vi försöker komma ut från redaktionen så mycket som möjligt, säger Michael Phillips.

Han har precis kommit hem från en resa till Phoenix. Där träffade han en arbetslös kvinna, som för några år sedan fick ett lån på sitt hus. Hon hade då just tagit sig ur sitt alkoholmissbruk. Lånet var på 106 000 dollar, ungefär 850 000 kronor. Huset var ett vrak, med väggar som nästan föll omkull bara man puttade på dem.

– Naturligtvis kunde hon inte betala sitt stora lån och självklart är huset inte värt 106 000 dollar. Det är det som är krisen. Det är så den märks varje dag, säger Michael Phillips.

Reportrarna vill veta om det finns några journalister kvar i Sverige. Jag svarar ja, men visst har krisen även påverkat den svenska mediebranschen.

En annan effekt av krisen är platsbristen i tidningen.

– Webben har verkligen varit bra under krisen. Där kan vi få ut viktiga nyheter som inte får plats.

Texterna i tidningen är långa, även om reportrarna själva tycker att det är jobbigt att de numera ibland blir begränsade i hur långt de får skriva. Bilderna är små och få.

– Men det håller på att ändras, våra nya ägare är måna om att vi ska sälja även i tidningsstånden och då ska de vara visuella, berättar Elisabeth Williamsson.

Krisen i USA
Det är svårt att få fram fakta om hur många journalistjobb som försvunnit. 15 000  är en siffra som nämnts, men som är svår att få verifierad. En sak är dock säker. Flera tidningar har lagts ner och många har gjort kraftiga nedskärningar. Detroit Free Press och Detroit News delar bara ut tidningen tre dagar i veckan. Tribunekoncernen, som bland annat ger ut Los Angeles Times och Chicago Tribune, har ställt in betalningarna. Washington Post förlorar tio  procent av sin upplaga varje halvår.