”Det fanns miljoner skäl att inte ta jobbet”
Frilansen och Grävande journalisters ordförande Terje Carlsson tycker att journalister har ett stort personligt ansvar att ta i världens sårigaste konflikter. Men han vill aldrig bli en ärrad krigskorre som bara skyndar vidare.
Terje Carlsson har aldrig riktigt lämnat Israel och de palestinska områdena sedan han för första gången kom dit. I över ett decennium har han frilansat från Jerusalem, Gaza, Hebron och Ramallah, om människor, krig och vardagsliv under den infekterade konflikten. Förutom reportage för framför allt Sveriges Radio har han gjort två prisbelönta SVT-dokumentärer. Långtidsprojekten har tillåtit honom att inte stressa, utan åka in efter krigen, när det lugnat ned sig. Han är glad att han aldrig har varit sugen på att se det värsta.
– Det blir inte det här cyniska, att jag måste vara störst och bäst och först på plats när tio skjuts ihjäl. Utan kanske åka på begravningen och sitta och dricka te med familjen i stället. Särskilt fotografer måste ju ofta vara längst fram, alltid skynda vidare till nästa krig. Men jobbar man som jag är det intressantare att komma tillbaka nästa dag, när alla andra har dragit.
Då blir också ens egen traumabearbetning bättre, menar Terje Carlsson.
– Man är inte ett svin som är kåt på att få schyssta bilder, man visar att man är en medmänniska också.
I en SR-dokumentär om Gaza från 2012 avslutar Terje Carlsson med att fråga vilket ansvar vi som tillåts passera säkerhetskontrollerna ut från området har: ”Hur länge kan vi på den här sidan stängslet sova gott om nätterna, innan Gazabornas mardröm också blir till vår mardröm?”
Två år senare besvarar han sin egen fråga:
– Vi har väldigt mycket personligt ansvar, tycker jag. Den här skiten, Israel-Palestinakonflikten, har pågått så länge. Det är så många som vet hur illa det är, ändå händer inget. Så sådana som jag, som har mycket kunskap och som till 100 procent tycker det är självklart att israeler och palestinier ska ha samma rättigheter, måste ta den fajten och inte hamna i den där klichén att man är propalestinsk eller proisraelisk om man säger vissa grejer.
Sådana anklagelser är han van vid, från båda lägren. På individnivå är det sällan ett problem. Pratar han rakt – med Hamas såväl som bosättare – avdramatiseras frågan, menar han. Inte heller som public service-medarbetare tycker han att tydligheten är ett bekymmer.
– Inte så länge jag är objektiv och mångsidig. Jag vet inte varför så många journalister är så rädda att bli stämplade. Det är ju folk med en agenda, som ofta till och med fått betalt för det, som kallar någon propalestinsk eller proisraelisk. Jag tar gärna den diskussionen när som helst.
Läs hela intervjun med Terje Carlsson i Journalisten nr 4 2014. Teckna din prenumeration här.