Så grävde guldspadenominerade Åsa Erlandsson
Åsa Erlandsson är nominerad till Guldspaden och tog hem Stora journalistpriset för sin bok Det som aldrig fick ske om skoldådet i Trollhättan 2015.
Hon ska också föreläsa på Gräv 18 under rubriken ”Att granska där inga spår finns”.
– Rubriken sammanfattar ganska bra vad jag kommer att gå igenom. Exempelvis kommer jag att prata om att det nästan alltid finns alternativa källor, om man kör fast. Och tipsa om dem.
Åsa Erlandsson jobbar till vardags som redaktör på tidningen Svensk Polis. Det var där fröet till boken såddes. Några månader efter attentatet åkte hon till Trollhättan och gjorde ett reportage om dådet, om poliserna som var först på plats, och om deras insats och känslor.
Reportaget fick mycket uppmärksamhet, eftersom det var första gången patrullen som sköt gärningsmannen talade ut. 2016 fick hon utmärkelsen ”Bästa text” för reportaget i tävlingen Swedish Content Award.
Och Norstedts förlag hörde av sig och ville att hon skulle börja skissa på en bok.
– Jag blev så klart glad och smickrad men lade ribban väldigt lågt, och sa att de kunde förvänta sig en reportagebok som till stor del skulle basera sig på det som redan var känt. Självklart ville jag, liksom många andra, veta vem gärningsmannen Anton Lundin Pettersson var bakom sin mask, men det kändes som att fånga ett spöke, det fanns knappt några spår kvar efter honom och av det som fanns var mycket sekretessbelagt. Jag visste inte själv om jag skulle kunna lyfta boken genom att komma vidare. Men det slutade med att jag kunde göra flera nya avslöjanden, säger Åsa Erlandsson.
När hon skulle börja kartlägga skeendet och göra research för boken hämtade hon inspiration från polisen.
– När jag skrev reportaget i Svensk Polis visade en polis hur de lagt upp debriefingen för sin personal när de skulle nå alla som på något sätt haft att göra med attentatet. Han ritade cirklar på en whiteboard-tavla där den innersta cirkeln bestod av den första och andra patrullen som kom till skolan och sedan större cirklar runt, där den yttersta var den som tog emot larmsamtalen på polisens ledningscentral i Göteborg och de som höll avspärrningarna vid sjukhuset i Trollhättan.
Hon började arbeta efter samma mönster, ritade upp alla tänkbara intressanta intervjupersoner från familjerna runt offer och gärningsman, till alla som kan ha kommit i deras väg, och startade med den yttersta cirkeln.
– Jag hade inte väntat mig att få prata med gärningsmannens familj och hans föräldrar tackade nej. Då tänkte jag kanske att jag hade nått vägs ände. Men sedan tackade gärningsmannens bror ja.
Så småningom fick hon också kontakt med några av gärningsmannens okända vänner på nätet, varav en visade sig vara en nyckelperson till att få en tydligare bild av honom. Det slutade med att boken blev ett grävjobb där vi får en annan bild av gärningsmannens motiv, där bristerna i polisens arbete blottläggs – och i journalisternas.
Att Norstedts inte förväntade sig något gräv kändes som en lyx, säger hon.
– De applåderade varje sak jag kunde gräva fram men eftersom jag inte lovat så mycket i förväg kände jag mig aldrig pressad.
När Bonnier ringde och skulle berätta att hon var nominerad till Stora journalistpriset i kategorin Årets berättare trodde hon först att det var någon som ville sälja en prenumeration på tidningen Tara.
– Det kom väldigt överraskande!
2015 var Åsa Erlandsson också nominerad till Guldspaden, då i kategorin Tidskrifter för sitt reportage för Vårdfokus om livsfarliga ambulansförare.
– Jag tycker som de flesta att det bästa med Gräv är mötet med kollegor, minglandet och nätverkandet och den inspiration man får med sig hem.
En föreläsare hon minns är Henk van Ess från Holland på Gräv 2015, expert på att gräva i sociala medier.
– Efter hans föreläsning kände man ”det här kan jag gå hem och göra redan ikväll”. Väldigt konkret och bra.
år ser hon särskilt fram emot seminariet om trollfabriker och propaganda på nätet samt föreläsningen ”Bortom poliskällorna”.
– Jag jobbar ju på Svensk Polis, så den måste jag så klart lyssna på.