Gå direkt till textinnehållet

Rapports utrikesredaktion: Bra bilder styr nyhetsvalet

Det är en förmiddag i mitten av oktober. Över Rapports redaktion vilar den lugna atmosfär som brukar infinna sig på redaktioner vid den här tiden på dagen. När Bo Inge Andersson slår på sin bildskärm hamnar vi i ett kaos. En uppretad folkmassa bränner en docka i mansstorlek. På gatorna brinner några fordon. Det är svårt att få något sammanhang i de oredigerade, okommenterade bilderna.

Det är en förmiddag i mitten av oktober. Över Rapports redaktion vilar den lugna atmosfär som brukar infinna sig på redaktioner vid den här tiden på dagen.

När Bo Inge Andersson slår på sin bildskärm hamnar vi i ett kaos. En uppretad folkmassa bränner en docka i mansstorlek. På gatorna brinner några fordon. Det är svårt att få något sammanhang i de oredigerade, okommenterade bilderna.

– Det måste vara en demonstration mot Pinochet, säger Bo Inge Andersson.

Han klickar in sig på en dator på skrivbordet där det kommer uppgifter om utsändningarna.

– Ja, Pinochet, det stämmer. Det är AP som sänder.

Datorn piper till. En flash.

– 422 döda sedan en pipeline exploderat i Nigeria, konstaterat Bo Inge Andersson.

Flashen från Nigeria är ett telegram i form av text, några bilder har ännu inte kommit.

Sedan klockan fem på morgonen har nyhetsbilder från jordens alla hörn rullat in på Rapports utrikesredaktion. På fasta tiden fram till 21.30 sänder olika nyhetsleverantörer ut sina bilder via satellit, bilder som bandas på Rapportredaktionen.

Den viktigaste källan är EVN, Eurovision News Network. EVN får nyhetsbilder från TV-bolag i de 64 länder som också är medlemmar i EBU, den europeiska TV-unionen, även kallad Eurovisionen. Man kan beskriva EVN som ett slags nyhetsdesk för internationella TV-nyheter.

Rapport abonnerar även på bilder från AP och Reuters, vilket kostar ”ett antal miljoner kronor årligen”, enligt Bo Inge Andersson.

Genom samarbetet med EBU har Rapport tillgång till ytterligare ett antal källor, som Asiavision och Africavision.

– Men de har en annan nyhetsvärdering än vi, de är mer officiösa och därför använder vi dem inte så ofta.

Klockan har blivit 11 och det är dags för EVN-konferensen då TV-bolag i de 64 medlemsländerna stämmer av vilka bilder som finns på de senaste nyhetshändelserna.

Nils Patric Larshamre är chef för SVTs EVN-redaktion som servar både Aktuellt och Rapport med utrikesmaterial. Han slår på en svart liten låda, en fyrtrådsapparat. Den ser uråldrig ut och påminner om någon maskin man kunde förvänta sig att hitta i en Tintin-bok.

Ur en högtalare på lådan kommer en knastrig röst, en kvinna i Holland fungerar som ett slags nyhetschef under EVN-konferensen. Deltagarna är uppkopplade via telefon och berättar vilka bilder de har att komma med. En man i Storbritannien säger att han har bilder på demonstrationerna utanför det sjukhus där Pinochet vårdas.

– Jag vill ha allt om Pinochet, även från de demonstrationer som varit i Spanien, säger den holländska nyhetschefen.

Hon övergår till nyheten om explosionen vid oljeledningen i Nigeria.

– Vi har ännu inga bilder därifrån att erbjuda, knastrar holländskan.

Nyhetschefen i Holland kommer senare under dagen att sammanställa materialet och besluta vilka bilder som ska skickas ut. Om Rapport skulle vilja ha bilder som inte ingår i de ordinarie utsändningarna är det bara att beställa hem dem till ”tratten” som Nils Patric Larshamre kallar den jättelika parabolen på TV-husets tak.

Förmedlingen av internationella nyhetsbilder har förändrats i grunden de senaste åren.

– När jag började här för 15 år sedan arbetade fortfarande många länder med film. Filmerna skulle framkallas och klippas. Satelliter fanns inte utan man skickade bilderna via TV-master genom länderna. Det kunde röra sig om hundratals TV-master som bilderna skulle passera innan de kom hit. Överföringar skulle bokas ungefär som gamla tiders telefonsamtal, det var väldigt krångligt.

I dag är tempot betydligt högre. Klockan 8 den här morgonen hade en palestinier kastat två handgranater vid en busshållplats i Beersheva i södra Israel. Någon från AP ryckte ut och filmade förödelsen.

Klockan 9.10, drygt en timme efter explosionen, fanns bilderna på Rapportredaktionen.

Utrikesrapporteringen i exempelvis Rapport kritiseras ibland för att vara alltför fokuserad på svält och annat elände, i synnerhet när nyheterna kommer från tredje världen.

– Den kritiken kommer oftast från officiella källor som inte vill att vi ska visa sånt, kontrar Bo Inge Andersson. Att berätta att skörden är bra och liknande, det är öststatsjournalistik.

– Dessutom är TV ett bildmedium, TV kräver bilder och det är lättare att skildra en explosion än en förhandling.

En annan synpunkt är att utrikesnyheterna har ett alltför starkt västvärldsperspektiv och att det som är intressant för publiken främst i USA får oproportionellt stort utrymme.

Nils Patric Larshamre protesterar.

– Vi använder oss en del av material från AP som är amerikanskägd men det beror på att den nyhetsbyrån är mer vaken och pålitlig än många andra. AP har huvudkontor i London och är inte styrd av någon amerikansk nyhetsvärdering.

– Snarare är det så att journalisterna i västvärlden har utvecklat en gemensam nyhetsvärdering, inflikar Bo Inge Andersson. Man tänker på liknande sätt, fokuserar på konflikter, granskning av makthavare och så vidare till skillnad från rapporteringen i många av länderna i tredje världen.

Bo Inge Andersson menar att det är naturligt att sånt som är näraliggande vår egen kultur får stort utrymme.

– Av det skälet har vi till exempel inte särskilt ofta nyheter om katolska kyrkan.

Han framhåller att det inte går att säga att de nyheter är mest angelägna som berör flest människor.

– Då skulle alla nyheter från Kina vara viktigast för där bor 1,3 miljarder.

Vid svältkatastrofer har ett TV-program som Rapport enorma möjligheter att påverka förloppet. Bilder på utmärglade barn kan styra till vem och var hjälpen sätts in.

Ibland finns inga bilder, avstår då Rapport från att berätta om katastrofen?

– Får vi inte fram några bilder kan en svältkatastrof ges mindre utrymme i Rapport, svarar Bo Inge Andersson. Vi kan inte ta arkivmaterial och visa bilder från svälten i landet A med bilder från landet B.

Han medger att dramatiken i vissa bilder kan medföra att de får utrymme i sändningen.

– Bilder där till exempel lava väller fram och slukar hus kan få plats, trots att värre olyckor inträffar samma dag.

– Men när såna bilder kommer med handlar det ofta om att få tempo i tunga sändningar och väga upp med vulkanutbrott, översvämningar eller annat spektakulärt material, menar Nils Patric Larshamre.

Fler avsnitt
Fler videos