Gå direkt till textinnehållet

Polariseringen har inte ökat – och filterbubblor är en myt

Sverige har inte blivit mer politiskt polariserat och det finns inga filterbubblor, visar en avhandling av medieforskaren Peter M. Dahlgren vid Göteborgs universitet. ”Det nya medielandskapet har inte skapat ekokammare”, säger han.

Peter M. Dahlgren har i avhandlingen Media Echo Chambers bland annat undersökt hur den svenska politiska polariseringen förändrats sedan 1980-talet och vilken inverkan den nya floran av nyhetskällor haft på människors åsikter. Resultatet visar att det finns skillnader, men inte på det sätt många tror.

– Polarisering i sakfrågor har alltid funnits, det är en självklarhet i en demokrati. Olika partier har olika ståndpunkter i sakfrågor, och därför finns det en polarisering. Om polariseringen skulle vara noll, ja då skulle det finnas bara ett parti, säger Peter M. Dahlgren.

Inom forskningen skiljer man mellan bland annat ideologisk och affektiv polarisering, men inte heller i dessa aspekter finns någon stark förändring över tid. Däremot finns en ”sorteringspolarisering” som vuxit, där de olika aspekterna sammanförs och personifieras i en politisk företrädare. När hetlevrade debatter och konflikter mellan sådana företrädare uppmärksammas kan man få intrycket att det finns en stor polarisering i samhället.

Annons Annons

– Men det är ju bara två personer som debatterar, det säger inget om polariseringen hos befolkningen. Den sortens hetlevrade debatter får större spridning idag, helt naturligt genom det nya medielandskapet och sociala medier, och det kan ge sken av att polariseringen är större än den faktiskt är hos befolkningen.

Det nya medielandskapet med fler informationskällor har inte heller lett till filterbubblor eller ekokammare, som befarats.

– Föreställningen om filterbubblor bygger på tanken att politik är det viktigaste i alla människors liv och att man maximerar konsumtionen av information som stödjer ens egna åsikter. Men så är det inte. För de flesta är inte politiken det viktigaste i ens liv, och vad som är utmärkande för de som är politiskt intresserade är de tar del av nyheter från både vänster- och högerkanten. De undviker inte information som går emot deras övertygelse, och det är mycket litet som tyder på att innehållet påverkar deras övertygelser, säger Peter M. Dahlgren.

De som exempelvis tar del av nischade nyhetssajter på nätet tenderar också att ta del av de traditionella nyhetsmedierna.

I avhandlingen har Peter M. Dahlgren utgått från SOM-undersökningar från 1986 och framåt, samt en panelstudie om hur svenskar väljer nyhetsmedier utifrån sin politiska uppfattning, samt ett experiment där man utsatt 2 500 personer för kontroversiellt innehåll från sociala medier och nätet, i syfte att undersöka affektiv polarisering.

– Experimentet gick ut på att exponera deltagarna för åsikter de inte delar, bland annat hatiska formuleringar i invandringsfrågor, och undersöka om det ledde till att deltagaren ogillade personen bakom formuleringarna mer eller mindre. Det gjorde det inte. Den affektiva polariseringen påverkades inte. Däremot ville deltagarna argumentera emot.

Så din forskning visar att det finns inga filterbubblor och att den ideologiska polariseringen inte har ökat i Sverige sedan 1980-talet?
– Ja, och internationellt finns det forskning som pekar i liknande riktning. Däremot har sorteringspolariseringen som sagt var ökat. Men även den har funnits i Sverige länge – blockpolitiken är ett slags sorteringspolarisering.

När man pratar om polarisering brukar man också ta upp ett problem med att vi slutat att förstå eller slutat att försöka förstå varandra. Finns den aspekten med i begreppet?
– Den aspekten ligger utanför polariseringsbegreppet, men det som vi vet är ju att politiskt intresserade inte väljer bort information som går emot deras övertygelse.​