Lågmäld striptease utan insinuationer
Långt innan jag lärde mig uttala hans historiskt klingande förnamn, hade Jesús Alcalá vunnit min djupa respekt. Hans lågmälda men envetna och egensinnade journalistik har försett mig och många andra läsare med såväl klarare blick som verktyg för att bättre kunna delta i den demokratiska processen.
Långt innan jag lärde mig uttala hans historiskt klingande förnamn, hade Jesús Alcalá vunnit min djupa respekt. Hans lågmälda men envetna och egensinnade journalistik har försett mig och många andra läsare med såväl klarare blick som verktyg för att bättre kunna delta i den demokratiska processen.
När Alcalá nu ger ut ett urval av sina artiklar i bokform – Att långsamt lära sig övervinna lusten att förenkla (Ordfront) – är det en välgärning för alla dem som inte läser DN, Sydsvenskan eller Moderna Tider. Och för oss andra också för den delen.
För även om essäerna och artiklarna ur dessa tidningar, samtliga, har en anknytning till den tid när de skrevs, tål de att läsas igen. Samlade som de är under kapitelrubriker som “Våldets myter, verklighetens offer” och “Mordet på Olof Palme” ger de dessutom en god överblick över företeelser i det svenska samhället, som annars lätt snabbt föds och dör i det hetsiga nyhetsbruset.
Alcalás styrka är hans oerhörda noggrannhet och till synes omutliga envishet. Han gräver helt enkelt djupare än de flesta andra journalister, och dessutom på ställen där vi andra inte vill eller förstår att göra det.
Att långsamt lära sig övervinna lusten att förenkla är kanske ingen bok man läser från pärm till pärm, men väl en skrift man gärna låter ligga kvar på natttygsbordet i veckor, ja månader.
Som inspiration och tröst när den egna journalistiken känns alltför ytlig och meningslös.
