”Jag har känt mig som en pionjär”

Det har sällan funnits ett bättre tillfälle att skriva om Alfred Nobel än nu, tycker Ingrid Carlberg på telefon från USA.

– Då tänker jag inte bara på att vi är så upptagna av skandalen i Svenska Akademien, utan också på de senaste årens vetenskapsförakt. Men det egentliga skälet är att jag i min bok om Raoul Wallenberg upptäckte hur otroligt spännande och givande det är att tillämpa arbetsmetoder från den grävande journalistiken på ett historiskt skeende. Jag har känt mig som en grävare på 1800-talet.

Konkret har hon suttit många, många timmar i olika arkiv, i de fem länder där Alfred Nobel levde. Hon har premierat förstahandskällor och originaldokument, och upptäckte snart att ingen före henne hade skrivit en biografi över Nobel på originalkällor.

Annons

– Det blev en kick, en utmaning. Jag har gått igenom hela hans arkiv, med tusentals brev.

I Sankt Petersburg hittade Ingrid Carlberg tidigare okänd korrespondens som visar vilken roll familjen Nobel spelade under Krimkriget och i Paris fann hon den franska säkerhetspolisens personakt över Alfred Nobel, med handskrivna polisrapporter från 1880-talet där poliser stryker runt hans laboratorium för att man misstänkte att han spionerat på en fransk uppfinnare.

– Det har varit så roligt och uppslukande. Jag har känt mig som en pionjär.

Ingrid Carlberg lovordar också de stora digitala tidningsarkiv som finns idag, bland annat på KB i Stockholm. Nyhetsrapporteringens detaljrikedom blev en guldgruva för att kunna skissa miljöerna i Nobels liv och inte minst samhället han levde i.

– Jag var ganska ointresserad av att bara skriva om Alfred Nobel som person, utan ville också teckna tidsandan och skapa en förståelse för bakgrunden till Nobelpriset. Det handlar mycket om att placera Nobel i hans tid och att följa utvecklingen på de olika prisområdena för att förstå hans beslut.

Jätteprojektet som resulterat i 560 sidor text och över 1 000 fotnoter har tagit tre och ett halvt år.

Vad har drivit dig?
– Att komma nära och få skriva den här berättelsen. Jag tror att jag inom mig har både en hängiven researcher och en konstnär. Jag brinner för berättelsen, men för att kunna skriva den behöver jag byggstenar och jakten på dem är precis lika rolig. Under den tiden lever du på genombrotten, du får halleluja-moments.

– Men jag har alltid varit en långdistanslöpare. Under två decennier på Dagens Nyheter skrev jag många grävande och berättande reportage. De var så långa att de till slut behövde bli böcker.

Vad tycker du själv är mest spännande med Nobel?
– Kanske att han levde ett så dramatiskt liv. Och han var en mer intressant person än jag hade kunnat föreställa mig. Det är en rätt stympad bild vi fått av honom, de första 50 åren gick åt till att putsa hans eftermäle. Han var en emotionell person som skrev kärleksdikter och hade författardrömmar. Idérik, kreativ, rolig. Banne mig, man skrattar åt honom.