Helena Björk skrev bok om prostitutionspolitiken: ”Medierna missar att granska de sociala insatserna”

2014 fick Helena Björk i utlägg att skriva om den svenska sexköpslagen, som fyllde 15 efter att Sverige 1999 varit först i världen med att kriminalisera köp av sexuella tjänster. Hon läste in sig och insåg att terrängen var svårnavigerad och ett minfält av åsikter och väl vald fakta.

– Jag hade stundtals svårt att förstå varför det var så polariserat. Jag skrev artikeln, men var fortsatt nyfiken och fortsatte följa ämnet på lite avstånd, säger Helena Björk.

Hon insåg att hon ville på på djupet, förstå på riktigt. Ingången till det bokprojekt hon satte igång vid sidan av frilansuppdrag och vikariat var: Har kriminaliseringen fungerat?

Annons

Svaret på den frågan går bara delvis att ge. Lagen har fått den normerande effekt som var ett av syftena; acceptansen för att köpa sex har sjunkit i samhället. Fallet blir högre för kända och mäktiga personer som avslöjas med att köpa sex.

Omfattning av sexhandeln är betydligt svårare att ge ett säkert svar på, konstaterar Helena Björk.

Men reportageboken Socialt oacceptabelt handlar framför allt om det hon fick syn på en bit in i arbetet.

– Kriminaliseringen är den fråga som stått i fokus, medan de sociala stödjande insatserna som var tänkta att vara ett bärande ben i svensk prostitutionslagstiftning, inte kommit fram i debatten.

I boken beskriver Björk hur samhällets stöd och hjälp till de som säljer sex fallit mellan stolar i myndighets-Sverige.

– Socialdemokraten Margareta Winberg som var drivande bakom lagen tänkte sig att kommunerna skulle göra det arbetet, eftersom socialtjänsten är kommunernas ansvar. Men det har inte skett – trots att det faktiskt finns en samsyn om behovet av sociala insatser oavsett var man står i kriminaliseringsfrågan.

Även mediernas bevakning vilar tungt på den brottsbekämpande delen av prostitutionspolitiken, tycker hon. Sexköp granskas.

– När det grips sexköpare blir det nyheter, om det är män i maktpositioner är det en juicy nyhet.

De sociala insatserna och politiska löftena kring dem blir mer sällan rubriker.

– Så det kan ju lokalredaktioner göra, titta på sina kommuner, säger Helena Björk.

En bärande del i boken är berättelserna om kvinnorna hon kallar Jasmine, Julia och Danielle, deras liv och erfarenheter från sexhandeln. Och syn på samhället. Helena Björk ville inte ha några endimensionella case, säger hon.

– Utan längre berättelser om liv där att sälja sex har varit en del som de varit i under en period. Jag ville zooma ut och se vilka situationer de varit i.

Kvinnornas berättelser står i hög grad för sig själva, tolkas inte utifrån politiken och samhällsdebatten hon berättar om.

– Jag har inte rört i det så mycket.

Ett case hoppade av ganska sent i projektet – vilket ledde till att Helena Björk började kontakta förlag. Hon hade skrivit två tredjedelar av boken när hon skrev kontrakt med Atlas.

– Jag är tacksam över att fler personer inte hoppade av. Det är såklart jättekrävande att berätta, och att svåra saker de varit med om finns dokumenterade. Det var viktigt att de känner sig trygga med mig.

Hon tycker att hon ändå ställt kritiska frågor i intervjuerna, om vad kvinnorna själva kunnat göra annorlunda. Deras ofta trassliga bakgrundshistorier har hon verifierat bara bitvis, i stickprovskoller.

Vad hoppas du att boken ska bidra till?
– Kan det leda till att människor som utsätts och har det väldigt svårt får bättre chanser att ha fungerande liv så vore det fantastiskt.