Flera upplever PTSD-symptom efter terrorbevakningen
13 procent av journalisterna som bevakade terrorattacken på Drottninggatan för två år sedan har fått allvarliga symptom på posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Det visar en enkätstudie genomförd av Åbo Akademi, i samarbete med Journalistförbundet.
Ett forskarteam från Åbo Akademi i Finland har tillsammans med Journalistförbundet undersökt erfarenheter av att ha bevakat terrorattacken i Stockholm den 7 april 2017. Sammanställningen visar att 13 procent har symptom så pass allvarliga att de kan sägas motsvara en PTSD-diagnos, med återkommande, stressande och överrumplande minnesbilder av uppdraget, skriver Journalistförbundet i ett pressmeddelande.
Jämfört med andra studier är siffran hög, men inte extrem. Bland journalister som jobbade med terrorattacken i Norge eller skolskjutningen i Jokela, Finland, hade 9 respektive 12 procent lika allvarliga problem, enligt Åbo Akademi. Enkätstudien visar även att fast anställda hade färre symptom på PTSD än övriga grupper som frilansare, visstidsanställda och bemanningsanställda.
Endast 35 procent av journalisterna svarade att de hade erbjudits åtminstone en form av organiserat stöd. Det kan handla om till exempel krisstöd i grupp eller individuellt stöd via företagshälsovården. Det här förvånar forskarna, eftersom en studie efter terrorattacken i Norge 2011 visade att runt 80 procent av journalisterna hade erbjudits stöd av sin arbetsgivare.
Urban Andersson, Aftonbladet, är en av landets mer erfarna pressfotografer i konfliktområden. Han var även en av de första pressfotograferna på Drottninggatan den dagen. Första gången Urban Andersson blev beskjuten var i Nicaragua 1976, han var också på plats när Ceaușescu-regimen föll i Rumänien, efter tsunamin i Thailand och jordbävningarna på Haiti. Urban Andersson har själv inte sökt hjälp efter Drottninggatan, men förstår dem som har behövt det.
Han berättar att de 25-30 talet journalister från de stora medierna som ofta åker ned till svåra katastrofer har informella nätverk där de pratar med varandra om sina upplevelser.
– Personligen har jag tyvärr sett värre saker än Drottninggatan både på Haiti och i Thailand. Men det är klart man inte är oberörd, man tänker på det, men jag har inga mardrömmar även om varje grej man är med om påverkar, säger han.
Hans arbetsgivare har alltid varit bra på att ge stöd till medarbetare som arbetar i konflikter och katastrofzoner, menar han. Skillnaden den här gången är att det skedde plötsligt, mitt i Stockholm. Vilket kan ha gjort att många reportrar, oavsett erfarenheter, fick släppa vad man hade och springa ned oförberedda.
– Jag är förvånad över det stora antalet: 13 procent. I vanliga fall är de som åker ut på sådana här terrorattentat- och katastrofer som oftast sker utomlands vana, de har fått rätt utbildning och är förberedda på vad som väntar. Det var nog inte alla den här gången, säger Urban Andersson.
Fakta om undersökningen:
I enkäten deltog 230 journalister som jobbat med terrorattacken i Stockholm i något skede under de två första veckorna efteråt, endera på själva krisplatsen eller med uppgifter på sitt kontor med telefonintervjuer, direktsändningar och liknande.
