Gå direkt till textinnehållet

”Det är ingen som vill göra någonting. Rasismen är så djupt rotad.”

Åke Ericsons bok Non Grata, som skildrar romers situation i nio europeiska länder, vann silver på Pictures of the Year International. Han är glad åt priset eftersom det ånyo riktar uppmärksamheten mot rasism och diskriminering i Europa.

Åke Ericsons fotobok Non Grata som kom ut förra året vann i höstas pris på International Photography Awards, i kategorin Professional Book Documentary. Nu har boken fått en andraplats i den internationella fototävlingen Pictures of the Year International i kategorin Årets fotobok.

I boken har Åke Ericson dokumenterat livet för romer på olika platser i Europa.

– Att boken vinner pris betyder att ämnet blir belyst en gång till, och det är viktigt för mig. Jag vill inte sätta mig själv i centrum, jag vill sätta romfrågan i centrum, som i högsta grad behöver fortsätta att diskuteras, säger Åke Ericson.

Annons Annons

Han började arbeta med boken 2009. Han hade just blivit klar med ett långt projekt om Kosovo och gick på en workshop hos en annan fotograf för att utveckla sitt bildspråk när han av en slump hamnade i en ladugård utanför den sydtjeckiska staden Breclav nära gränsen till Österrike. Borgmästaren i Breclav hade kastat ut en hel romsk släkt från ett kvarter där det skulle byggas ett köpcentrum.

– Breclav är en extremt rasistisk stad. Hela släkten hamnade i den där ladugården, utan varmvatten, utan värme och det luktade fruktansvärt av kodynga. Jag var hos dem från gryning till skymning i en vecka.

– Sen fortsatte jag projektet, men det var inte meningen att det skulle pågå så länge.

Bild ur boken Non Grata, från Slovakien vintern 2014. Foto: Åke Ericson.

Bilderna har visats på flera utställningar, till exempel en större utställning på Fotografiska i Stockholm 2016. Efter den reste han till Spanien och kompletteringsfotograferade för boken.

Det blev totalt 18 resor runt i Europa. I boken finns nio länder med, inklusive Sverige där Åke Ericson följde romer som tiggde på gatan vintertid. Han jobbade på nätterna och sov på dagarna.

– Jag gillar att fördjupa mig i vissa ämnen, men när jag började med det här fanns det knappt några romer som tiggde på gatorna i Sverige. När euron stod i elva kronor var de i Finland, och när euron sjönk kom de till Sverige, det är inte så konstigt eftersom de fick större utväxling.

Vad tycker du att du har sett under de här nästan tio åren?
– Tyvärr ingen förändring faktiskt, inte i de länder där det skulle behövas förändring, som Slovakien och Rumänien. Man vill ju få dem att inse att de inte kan behandla sitt eget folk på det sätt de gör.

Vad tror du att det beror på, att det inte sker någon förändring?
– Det är ingen som vill göra någonting. Rasismen är så djupt rotad.

Är det någon skillnad på rasismen i Västeuropa och i Östeuropa?
– I Spanien har man integrerat romerna i 30 års tid. Där har romska barn samma utbildningsmöjligheter som andra barn. I Östeuropa förekommer det att man har separerade klasser och skolor. I norra Ungern har jag sett det med egna ögon. Där har de också ett friskolesystem, vilket leder till att de icke-romska föräldrarna tar ut sina barn ur skolan och sätter dem i en annan skola för att de inte ska behöva gå i skola med romska barn. Det slutar ju med att det inte blir så många kvar i skolan där de romska barnen går – och vilka lärare som blir kvar säger sig självt.

Luník IX i Košice i Slovakien är ett bostadsområde med stor romsk befolkning. Foto: Åke Ericson

I Non Grata dokumenterar Åke Ericson romernas livsvillkor och hur de berövas politiska, ekonomiska, kulturella och sociala rättigheter

Vilket är ditt eget starkaste minne från de här 18 resorna?
– Det är nog när jag blev utkastad från en romsk familj i en by i västra Rumänien. Jag tog upp kameran för tidigt. Det hade varit tv-teams där tidigare och lovat guld och gröna skogar om det ställde upp, att uppmärksamheten skulle leda till en förändring. Och så händer det ingenting. Kommer man då dit som en mindre bemedlad frilansfotograf så uppstår det problem när de har sådana löften som inte infriats från rikare medier i bagaget.

– Jag gick tillbaka dagen efter och det slutade med att jag blev inbjuden på ett bröllop i slutet på veckan. Man kan vända på sådana situationer.

Vad har du haft för fokus när du gjort urvalet till boken?
– Jag vill inte bara visa elände. De lever fattigt i Rumänien, men det finns glädjande stunder, bröllop till exempel.
 

Du kan se fler bilder från Non Grata-projektet på Åke Ericsons hemsida.

Fler avsnitt
Fler videos