Gå direkt till textinnehållet

”Att det var så tydligt trodde jag inte”

En ny studie visar att politikens påverkan på mediernas rapportering ökar allt mer. Långsiktigt får det här negativa konsekvenser för demokratin menar också forskarna. ”Det blir ett demokratiskt problem när styrkeförhållandena förändras så mycket som de har gjort de senaste 20 åren”, säger Gunnar Nygren, professor i journalistik vid Södertörns högskola, en av de nio forskare som arbetat med studien.

I en studie som bland annat gjorts av Karl Magnus Johansson, professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola och Gunnar Nygren ser man att politikens styrning av innehåll har ökat kraftigt. Det här publiceras i boken Close and Distant: Political Executive – Media Relations in Four Countries som undersöker relationen mellan toppolitiker, pressekreterare och politiska reportrar i de fyra länderna Sverige, Polen, Litauen och Finland.

Gemensamt för alla fyra länder är en pågående skiftning i maktbalansen mellan medier och regeringar som beror på politikens jättesatsningar på kommunikation, i kombination med drastiskt minskade resurser för redaktionerna. 

Forskarna menar att det här är en utveckling som gjort medierna mer beroende av vad de kallar ”halvfabrikat”, alltså nyheter som produceras av regeringskanslierna. I dag finns helt enkelt allt färre journalister som utvecklar sina egna nätverk och källor och de som rapporterar om politik måste producera mer för fler plattformar.

Annons Annons

Hur snabbt det kan gå innan demokratin urholkas, eller om den redan nu gör det, tycker Gunnar Nygren är svårt att säga. Detta eftersom demokrati i sig inte är någon något absolut, utan en skala.

– Den demokrati som vi känner den bygger på att medierna har formen av en tredje statsmakt och att det finns oberoende medier som kan granska, skapa debatt och rapportera fakta. Det finns sådana medier idag, ingen tvekan om det. Men problemet är att deras förutsättningar förändras när deras resurser stryps åt från ett håll och källorna på den andra sidan samtidigt får mycket bättre resurser att planera sin kommunikation så att den passar deras syften. Men jag vill understryka att det inte är något problem i sig att det finns pressekreterare eller att politiken lägger ned kraft på kommunikation, men det blir ett demokratiskt problem när styrkeförhållandena förändras så mycket som de har gjort de senaste 20 åren, säger Gunnar Nygren till Journalisten.

Går utvecklingen fortare än du hade trott?

– Resultatet i sig var ingen överraskning för någon som följt medieutvecklingen de senaste 15-20 åren, men att det var så tydligt trodde jag inte.

En viktig kursförändring som Nygren betonar i boken handlar om den under regeringen Reinfeldt. När det kom en koalitionsregering till makten bestående av olika partier fick Alliansen nya krav på sig att samordna sin kommunikation.

– Regeringen Reinfeldt byggde upp en väldigt stark kommunikationsresurs under statsrådsberedningen. Det plus att vi ser hur regeringskansliet fortsatt lägga mer resurser på mediehantering och kommunikation sedan dess, oavsett regering, har gett resultat. En utveckling som hänger ihop med att det blir viktigare och viktigare att styra bilden av vad som händer. Ibland kan man tänka sig att bilden av det som händer till och med är lite viktigare än vad som faktiskt händer, menar Nygren.

Var är vi om fem år om den här utvecklingen fortsätter?

– Det är såklart svårt att säga. Men det som händer på mediesidan är ju att vi får ett mer fragmenterat medielandskap och mer av elitmedier som exempelvis DN och SvD som är profilerade på att vara ”högkvalitetsmedier” för en elit. Motvikten mot det är ju Public Service som fortfarande är stark i Sverige med en bred användning och en bred politiskt bevakning. Utvecklingen beror mycket på hur det går framåt för Public service. Jag tror inte att man kan förvänta sig att de politiska aktörerna skulle dra ned på sin vilja att prägla bilden av vad som händer.

Planerar ni mer forskning i detta ämne?

– Inte på exakt samma fråga, men själv tittar jag nu på den lokala journalistiken där vi ser samma trend, med mycket fler kommunala informatörer än vad det finns lokala journalister. Vilket nästan är ännu viktigare eftersom den lokala journalistiken handlar om människors vardag. Finns det inte lokala journalister som gräver fram det som inte PR-strategerna vill att vi ska se, då får vi en farlig demokratisk utveckling lokalt.

Sammanlagt är det nio forskare i de fyra nämnda länderna som arbetat med projektet. Här kan du ladda ned hela boken.

Fler avsnitt
Fler videos