Inte igen
Stämningen på redaktionen var oväntat lugn på Jyllands-Posten efter terrorhotet. De är tyvärr vana. Sedan tidningen publicerade karikatyrer på Muhammed 2005 har den ständigt varit hotad från extrema islamister.
Är det verkligen möjligt att dessa islamister blivit så upprörda och kränkta över dessa teckningar att de vill skjuta ihjäl så många som möjligt av dem som arbetar på tidningen?
Jag tror inte att det handlar om teckningarna längre, om det någonsin gjort det.
Jyllands- Posten har blivit en symbol för det västerländska, öppna, demokratiska samhället, som inte räds terror i sitt försvar av yttrandefrihet.
Det terrornätverk som misstänks ligga bakom planerna på attentatet hoppas på publicitet över hela världen för att på så sätt stärka sina positioner gentemot andra rivaliserande terrorgäng.
För det handlar varken om Jihad eller islam, tror jag. Det handlar om makt och att skapa sig maktpositioner på andras bekostnad. De andra kan vara oskyldiga mediemänniskor i väst, eller oskyldiga flickor som går i skolan i Afghanistan. Bara de fyller syftet att ge makt åt terrorgängen.
Jyllands-Posten är gisslan i ett spel där vi alla kan drabbas. Terrorns främsta mål är att vi ska anpassa oss efter deras regler, bli rädda och fega. Så får det inte bli. Vi måste fortsatt försvara de värden som demokratin står för oavsett om det handlar om att publicera karikatyrer eller andra åsiktsuttryck.
Denna gång låg Säpo och danska säkerhetspolisen PET steget före de misstänkta terroristerna. Låt oss hoppas att de fortsätter göra det. Och låt oss hoppas att terrorn inte heller denna gång segrar över förnuftet.
