Vi lägger sju timmar per dag åt medier – ska man skratta eller gråta?
Svenskarna är ett medialiserat folk. Det är tur att det finns handsfree, annars hade vi behövt två mobiler, en för örat och en för ögat. Nyss kom årets Mediebarometer, från institutet Nordicom vid Göteborgs universitet.
Forskarna kartlägger våra medievanor och avslöjar oss in på benet. Medieanvändningen är större än någonsin, man vet inte om man ska skratta eller gråta. Smaka på resultatet: Svensken tillbringar sju timmar om dagen med sina medier. Sju timmar! I snitt! Här ingår i och för sig allting; tv, radio, tidningar och tidskrifter, poddar och musik, film och webb och alla sociala medier. Och bio! Allt utom teater och konserter och socialt umgänge, utan medialisering, vilket torde vara en försumbar del av det sociala umgänget.
”Sociala medier” ersätter ju inte bara gammaldags mediekonsumtion, utan även gammaldags samvaro och kommunikation – som brevskrivning, dagböcker och telefonsamtal. Den typen av aktiviteter ingår nu i de sju timmarna som Mediebarometern redovisar. Men ändå. Sju timmar! Vid förra sekelskiftet gick arbetarna i demonstration och krävde åtta timmars arbete, åtta timmars fritid och åtta timmars vila. Där är vi nu. Hälften av vår vakna tid använder vi åt medier.
Kalenderbitarna hänvisas till själva Mediebarometern, men jag kan avslöja att mer än 90 procent av oss tittar på rörlig bild varje dag: tv, strömmat och på webben. Nästan lika många hänger på sociala medier. 78 procent lyssnar på radio eller podd, i någon form under dagen, de flesta på Sveriges Radio. Ungefär lika många lyssnar på musik, säkert samtidigt som 73 procent tar del av någon dagstidning eller 48 procent läser en bok.
Vad ger denna sammanställning? En försiktig optimism, va? Att så många läser dagstidningar, trots hutlösa prenumerationspriser, är glädjande. Rapporten innehåller minst en sensation i mina ögon. 37 procent av oss läser dagligen en tidskrift! Jätteroligt för branschen och oss journalister. 25 procent av läsarna håller dessutom fast vid pappret, som ger utrymme för intressantare foto och layout. Som gammal magasinsredaktör blir jag alldeles rörd.
Vad är då haken? Själva Mediebarometern ägnar sig inte så mycket åt jämförelser, men det finns ju annan statistik. Hos SCB, till exempel. I sin stora läsarundersökning från 2019 kan SCB inte hålla tillbaka en tung suck. Läsningen har sjunkit stilla i alla åldrar, sedan millennieskiftet.
Vuxna, över 16 år, slutar obönhörligt att läsa böcker. Även om 48 proc av svenskarna läser eller lyssnar på en bok varje dag är det inte alla som gör det. Var tredje vuxen läser aldrig en bok. Herrarna har aldrig varit serieledare i denna konst, men den oroande utvecklingen är att yngre kvinnor också slutar läsa och närmar sig killarnas usla resultat.
Bokförläggar- och bokhandlarföreningarna kom nyligen med sin försäljningsstatistik för 2022. På ytan ser det fint ut, även om försäljningen sjunker. Under pandemin läste vi alla så ögona blödde, eller öronen, eftersom strömmade ljudböcker ökar mest av allt. Försäljningen har alltså sjunkit, men från höga nivåer. Tryckta böcker minskar och strömmade böcker ökar, men i minskad takt.
En dyster trend, med tanke på återväxten, är att barn- och ungdomsböckerna störtdyker. Barnböcker som har varit en av den svenska kulturens guldklimpar, både i kvalitet och kvantitet. Förläggarna och bokhandlarna våndas. Vad beror det på? Har föräldrar och mormödrar slutat läsa för barnen, eller är det barnen som föredrar Tiktok?
Slutsats: om de statistiska kurvorna en dag möts, kommer vi i Sverige att vara världens mest medialiserade folk – som inte kan läsa. Ska vi skratta eller gråta?
