Vi glömmer inte Gui Minhai

2 000 dagar – så länge har hans anhöriga, främst dottern Angela Gui, 27, tvingats känna oron över hur hennes pappa mår och hur han behandlas i fängelset.

2 000 dagar sedan – det var då som Gui Minhai kidnappades av Peking-agenter i den thailändska semesterorten Pattaya, där många svenskar brukar semestra.

För mig råder det inget tvivel om att yttrandefrihetskämpen Gui Minhai utsätts för den brutala behandlingen för att han har publicerat regimkritiska böcker på sitt förlag Mighty Current och sålt dem i sin bokhandel Causeway Bay Books i Hongkong.

Annons

Det är väl ingen hemlighet att enpartistaten Kina inte tål den minsta oberoende kritik vare sig i eller utanför Kina. Kinas avsikt är att tysta Gui Minhai och andra oliktänkande för evigt.

Och för varje dag som går blir det allt tydligare att  Kina vill att Gui Minhai ska glömmas bort av alla. Hur ska det annars förklaras att han nekas familjebesök, advokat, besök av svenska diplomater och att han ”döms” till tio års fängelse i all hemlighet?

Det som Gui Minhai har råkat ut för är förfärligt och oförsvarbart på många sätt. Han är inte bara dömd, utan gömd. Varje gång jag och andra påminner om att Kina ska visa upp Gui Minhai ljuger Kinas ambassadör i Stockholm, Gui Congyou, gång på gång.

Ibland hävdar han helt fräckt att Gui Minhai inte ens är svensk medborgare, utan bara kinesisk medborgare. Sanningen är precis tvärtom. Andra gånger säger han att vi Sverige får inte lägga sig i Kinas inre angelägenheter, men sanningen är ju precis tvärtom. Det är ju inte Sverige som har kidnappat en kinesisk medborgare.

Att kidnappa en svensk medborgare på semesterort i tredje land eller på ett höghastighetståg i den kinesiska staden Jinan är ju på alla sätt att lägga sig i våra inre angelägenheter i Sverige. Och ambassadörens vanligaste osanning är att Kina är en rättstat och att Gui Minhai behandlas rättvist. Kina vägrar ens visa var Gui Minhai är. Vi får inte ens en adress för att skicka julkort eller födelsedagskort till Gui Minhai i ”rättstaten!” Kina.

Journalister som ber om intervjuer med Gui Minhai möts med ignorans och nonchalans.

Och Kina fortsätter sina ansträngningar att vilja exportera sin definition av yttrandefrihet även till Sverige. Men sedan nyår noterar jag en ny metod på Kinas ambassad i Stockholm att tysta och skrämma svenska journalister. I stället för att på sin hemsida lägga upp svartmålningar, demoniseringar och fördömanden skickar nu Kinas ambassad direkta email till journalister för texter som landet ogillar. Ledarskribenten Lars Ströman på Nerikes Allehanda fick ett sådant obehagligt mail när han skrivit om Taiwan. Några dagar senare var det journalisten och Kinakännaren Jojje Olssons tur att tillrättavisas för en text på Expressens kultursida. Den handlade om att OS i Kina 2022 borde bojkottas. Syftet med den nya metoden misstänker jag är att skrämma ”obehagliga röster” i hemlighet utan att få mycket strålkastarljus.

När engelskspråkiga elakheter och demoniseringar mot enskilda journalister och redaktioner publicerades på ambassadens hemsida åren 2018-2020 ledde dessa till stor medial uppmärksamhet, varför även vår utrikesminister gav stöd till de utsatta. Det var inte precis vad Kina ville. Det är viktigt att redaktionerna uppmärksammar även de otrevliga mailen från Kinas ambassad.

Och till sist: Vi kommer fortsätta att påminna om Gui Minhais frihet varje dag tills han är fri!