Krönika

Kjell Häglund Editorial director på DG Communications och fristående kulturjournalist.
skicka e-post rss

Mer rätt blev fel

6 februari, 2013

"SvD ska ha mera rätt!" utlovade en rubrik i Svenska Dagbladet den 16 december 2007. I artikeln kunde vi läsa om tidningens nya satsning på en kvalitetsredaktör – Lars Ryding hade utsetts – och en mer systematisk korrigering av faktafel.

"Att vi nu ökar fokus på kvalitet in i minsta detalj och skärper våra rutiner kommer säkert att få effekt", sa Ryding i artikelintervjun, och underströk både läsarnas viktiga roll och tidningens egen lika viktiga uppgift att lyssna:

"Genom att välkomna läsarnas synpunkter visar vi en annan attityd än tidigare. Då hade vi uppriktigt sagt samma motvilliga inställning till rättelser som de flesta andra tidningar fortfarande har."

Med närmast uppsluppen nit införde Svenskan dagliga rättelser efter stolt New York Times-modell, ett system som nyligen fyllt fem år. Maskineriet verkar inoljat, en hel ruljangs av rättelser, minutiöst noterade, inte olikt den första Nationalencyklopedin-upplagans ibladade ark med eftertryckta korrektur.

Men det kanske uppstår en risk, när en skog av ytliga skrivfel, sammanblandade årtal, felstavade namn, logiska felslut och enkla numeriska missförstånd blir så tät att man inte ser de fulaste träden, de som är murkna raktigenom men som tidningens kvalitetsarborist låtit stå kvar, gömda i skogsdunklet, eftersom de är för svåra att beskära eller ympa, och inte går att fälla utan att utgöra fara för den friska växtligheten – tidningens trovärdighet – runtomkring.

"Inget är så störande för en läsupplevelse som felaktigheter i en text. Det finns det forskning på, och enligt den tappar många läsare också förtroendet för det övriga innehållet i artikeln." Så inledde Svenska Dagbladet den där presentationstexten av kvalitetssystemet 2007.

Tina Wiman är en SvD-läsare som på grund av grova faktafel tappade förtroende för en hel artikelserie, och som skrev ett långt, detaljerat brev om detta till tidningen. Hon lade också ut brevet öppet på Facebook, där vi var många som häpnade över grovheten i Svenskans felaktigheter. Men trots tidningens stolta programförklaring om att "välkomna läsarnas synpunkter" varken besvarades brevet eller rättades felen i artikeln.

I stället byggdes grundfelet ut i en hel artikelserie under andra veckan i januari, vars grovt förenklade budskap – att "Barnens pillerkarta ritas om", med tyngdpunkt på att allt fler svenska barn med sömnbesvär äter det receptbelagda läkemedlet melatonin – snabbt spreds i sociala medier och refererades med braskande rubriker av SVT och TT. Alla tog för givet att Svenskans sakuppgifter stämde.

Exempelvis skrev Svenska Dagbladet att melatonin kan påverka barns pubertet. Något som Tina Wiman (som själv är journalist, med bakgrund inom läkemedelsanalys och forskning) genom flera bifogade internationella studier om melatonin och pubertet, även i fråga om långtidspåverkan, visar är falskt (antagandet är 15 år gammalt och bygger på djurförsök från 1990-talet – det visade sig senare att för vissa djurarter finns kopplingen, för andra arter, däribland människan, finns den inte).

Vidare lät SvD-artikeln läsaren tro att den stora ökningen av melatoninförskrivning var "livsvanebetingad", eftersom det enda exemplet man tog upp var ungdomar som behövde hjälp att ställa om sin dygnsrytm.

Denna grupp, visar Tina Wiman, är helt försumbar i statistiken. Dem det verkligen handlar om är i huvudsak två grupper: förutom en mindre grupp barn med rytmrubbningar på grund av synnedsättning, en större grupp med autism eller autimsspektrumtillstånd och adhd, samt barn med intellektuella utvecklingsstörningar, där melatoninbrist och felaktigheter i syntesen är vanligt. Av de cirka 120 000 barn med neuropsykiatriska funktionshinder medicineras 7–8 procent med melatonin. Men genetiska sömnstörningar är långt vanligare än så, hos autister mer regel än undantag. Tina Wiman, som själv har en familj där den här problematiken förekommer, inklusive svåra, biologiskt betingade sömnstörningar, skriver till Svenska Dagbladet:

"Vi som verkar i den här sfären blir trötta på att höra om att 'sömnmedel till barn ökar' och liknande säljande rubriker, när det i själva verket finns en stor grupp som inte får hjälp med sina allvarliga, genetiska sömnstörningar, varken medicinskt eller på annat sätt."

Tina Wiman fortsätter med att korrigera SvDs bild av melatonin som ett sömnmedel. Det är nämligen inte ett medel som barn somnar av, utan ett hormon som finns naturligt i kroppen och har som uppgift att göra oss sömniga, så att vi både kan somna in och fortsätta sova. Precis som barn med adhd medicineras för att kompensera bristen på den naturliga signalsubstansen dopamin, och därmed får hjälp att "bli sig själva" och reagera med samma förmåga till arbetsminne, koncentration och uppmärksamhet som alla andra människor, gör melatonin att barn som har en brist på detta hormon kan få chansen att leva ett lika sömnharmoniskt liv som alla vi andra.

Man kan inte heller överdosera på melatonin – detta skulle ge effekten att barnet i stället blir hyperaktivt och inte kan sova alls. Orsaken till att melatonin i Sverige är ett licenspreparat är inte misstankar om biverkningar utan för att underlätta för forskningen att göra ännu fler långtidsstudier. Detta innebär att endast ett mindre antal utvalda läkare i varje landsting har rätt att skriva ut melatonin, och särskilt måste dokumentera, motivera och rapportera varje enskilt fall. Melatoninet måste rentav licensieras till ett visst apotek för varje patient. Inga barn i Sverige kan därför få melatonin för att de har vänt på dygnet för att de spelat tevespel eller på andra sätt lider av allmän, samhälls- och livsstilsrelaterad stress.

Och redan utgångspunkten att låta en sömnläkare uttala sig om melatonin visar att Svenska Dagbladet inte förstått sitt eget material. Sömnläkare har praktiskt taget aldrig med melatonin att göra, och det förefaller otroligt att ingen sakkunnig under arbetets gång påpekat detta, och att läkemedlet främst används vid NPF och utvecklingsstörningar, för SvD.

Tina Wimans faktakorrigeringar och vetenskapliga dokumentation borde ha klargjort för tidningens redaktion att hela den första artikeln, och därmed hela artikelseriens grundtes, var falsk. Där finns direkta faktafel i praktiskt taget varje stycke och i tesens varje tankeled.

Till mig säger en av journalisterna att de inte nåtts av den här kritiken. Men Tina Wimans brev är bevisligen skickat, och bevisligen ignorerat – liksom andra mejl med samma innebörd, till exempel från Anna Marklund som har autismbloggen Coping (vars blogginlägg om detta hon även pingat på Svd.se). Många inom både medie- och vetenskapssfären protesterade mot SvDs tendentiösa slutsatser, alarmistiska rubriker och pillertrillargrafik. SvD valde, lika tendentiöst, att förtiga den tyngsta kritiken och i stället lapa i sig det betydligt ytligare berömmet – från läsare som i okunskapens tillit lurats av tidningen.

Precis som Tina Wiman har jag som läsare flera gånger försökt få rättelser till stånd i olika tidningar (drar mig till minnes incidenter med Lärarnas Tidning, Expressen, Dagens Nyheter och Aftonbladet) och blivit ignorerad – trots att felen varit upprivande stora för sakkunniga. Och genom åren minns jag många incidenter där jag själv eller nära kolleger kommunicerat med upprörda läsare som haft specialkunskaper som vi missat i våra reportage – och gudarna ska veta att man lätt hamnar i en svårlöslig konflikt, mellan redaktörs- och läsarförtroende, och inte minst internt med sig själv…

Svenska Dagbladet tar knappast lättare på faktafel än andra tidningar. Men desto större anledning att fråga sig: bygger våra nyhetstidningars renommé som seriösa och kritiskt granskande verkligen på stenhårt faktamässig saklighet, eller bygger de på en känsla av en sådan kompromisslöshet? Är man i själva verket mer kompromisslös med den till synes modiga vinklingen, än med den faktiskt modiga trovärdigheten?

Låt mig upprepa Svenska Dagbladets stolta kvalitetsprogramförklaring från 2007:

"Genom att välkomna läsarnas synpunkter visar vi en annan attityd än tidigare. Då hade vi uppriktigt sagt samma motvilliga inställning till rättelser som de flesta andra tidningar fortfarande har."

Jag har nu lagt in en rättelse av detta stycke i SvD-webbens automatiska rättelsetjänst. I rutan för korrigering föreslog jag följande sätt att formulera det på i stället:

"Genom att ignorera läsarnas synpunkter visar vi uppriktigt sagt fortfarande samma attityd som vi alltid gjort i fråga om att skryta över våra stora artikelserier."

KJELL HÄGLUND

Här kan du läsa Svenska Dagbladets replik på krönikan.

Kommentarer

Det finns 6 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Charlottepe tors, 2013-02-07 10:05

Bra skrivet. Det här är allvarligt och behöver belysas. Jag häpnar över att Wimans kritik inte fick något gensvar av tidningen. Så dåligt, SvD. Vågar knappt tänka på alla faktafel som aldrig blir kända, utan som jag och andra läsare sväljer som sanning, för att vi litar på att tidningen gör sitt jobb.

Inlagt av berndt eckerberg tors, 2013-02-07 11:39

Jag är barnläkare och har som skolläkare i Leksand i många år skrivit ut melatonin till barn och ungdomar med stora insomningssvårigheter. Det har alltid resulterat i minst en timmes extra sömn varje natt och jag har ofta fått höra av föräldrar och lärare att vi har fått ”en ny flicka/pojke”. Symptom på ADHD har ibland helt försvunnit och skolprestationerna förbättrats.

Jag har också i två studier kunnat dokumentera effekten – den sista publicerad i världens ledande tidskrift vad gäller dygnsrytmstörningar, Chronobiology International. När jag i artikeln skrev att det numera råder konsensus om melatoninets ofarlighet hade ingen av referenterna något att invända.

I december skrev jag en debattartikel, ”Skall tonåringar få halvsova sig igenom skolan?” men den avvisades av SvD:s Brännpunktredaktör.
När jag fick läsa Inger Atterstams varningar för melatonin 9/1 med det gamla påståendet om risk för pubertetsstörningar mejlade jag samma dag och krävde en omedelbar dementi. I mejlet fanns de vetenskapliga referenserna som säger att SvD kom med felaktig information. Jag har inte ens fått ett svar på mejlet trots telefonpåminnelse.

Även Läkartidningen har vägrat ta in en debattartikel där jag skrivit hur fel SvD hade med hänvisning till att jag bör skriva i SvD i stället.

Jag gläds verkligen åt Kjell Häglunds artikel som förhoppningsvis kan sprida budskapet till fler tidningar. Alla föräldrar till skolelever med stora insomningssvårigheter bör få information om möjligheten till melatoninbehandling. Mina beräkningar talar för att det handlar om mer än hundra tusen elever i Sverige och att mer än tjugo tusen av dessa behöver melatonin för att göra sig själv rättvisa i skolan.

Som det är nu är det mest elever med neuropsykiatriska handikapp som får melatonin. Kunskaperna om detta är större inom habiliteringen. Men det stora flertalet elever som behöver det har inga sådana handikapp, bara sin försenade sömnfas. Få av dessa elever får någon hjälp då kunskaperna om melatonin är dåligt spridda inom skolläkarkåren.

Jag har skrivit mer om allt detta på min hemsida www.eckerberg.se.
Berndt Eckerberg

Inlagt av Sven tors, 2013-02-07 12:54

Bra rutet. Jag har själv påpekat större fel (där hela resonemanget bakom ett påstående är fel) utan att få något som helst svar. De säger att de rättar "saker av betydelse", men det känns som om de mest rättar sådant som går att rätta på två meningar.

SvD:s journalister är dessutom väldigt dåliga på att svara på mejl. Inte alla, men flertalet av redaktionerna/journalisterna bemödar sig inte om att svara på frågor/påståenden.

Inlagt av DrApoe tors, 2013-02-07 17:29

Instämmer i hyllningskören!

En ytterligare sak som SvD gjorde fel och till viss del rättade, var tolkningen av statistik från Läkemedelsregistret. Enligt mig begicks fler fel än ett.

Det måste ha varit genant för SvD att de misstolkat statistiken om antalet barn som fick läkemedel. Eftersom man inte förstått principerna kring redovisningsformen "Antal patienter" i Socialstyrelsens Läkemedelsregister gick man ut med att tiotusentals barn för mycket behandlades med psykofarmaka. Nätverket för läkemedelsprevention, Nepi, har gjort förklarat hur SvD hamnade så fel.

http://www.nepi.net/130110-Aarsprevalens-aer-inte-samma-sak-som-antalet-...

Kortfattat gjorde SvD ett enkelt fel som avslöjar dålig kunskap: de summerade siffrorna. Så kan man inte göra eftersom samma individ kan förekomma flera gånger. Detta rättade faktiskt SvD, men inte så stolt som deras föresatser låter påskina. Det blev en liten faktaruta senare i serien. Faksimiler med felaktiga uppgifter följde med serien igenom, trots upprepade påpekanden.

Jag tycker dessutom SvD brister i förståelsen av vad den data de skaffat egentligen visar. Att slå upp stort att barn ner till nyfödda får lugnande medel låter naturligtvis dåligt. Verkligheten är en annan. Många, antagligen nästan alla, av de små barnen som fått lugnande medel av typen diazepam (Stesolid) har fått det för att avbryta epileptiska anfall. Samma sak gäller i hög grad för äldre barn. Man ska också komma ihåg att de fått ett recept och hämtat ut ett läkemedel. Det betyder inte att de blivit tvungna att använda läkemedlet. Varje sådant barn räknas in i den statistiken som SvD tagit ut. Med ett visst kunnande skulle man kunna sålla ut många av de barn som får Stesolid för att kunna bryta kramper om. Det har SvD inte haft, alternativt inte velat göra.

Det finns fler exempel men jag stannar där. Att tolka den data som går att få ut från Socialstyrelsen är inte lätt. Ibland undrar jag om de journalister som är satta att skriva förstår att de inte förstår. SvDs artikelserie är ett exempel. Det enkla men allvarliga felet att addera antalet patienter tyder på det. Det finns nog också ett inte så litet mått av att vilja tolka datan i en viss riktning med när tolkningsfelen görs. Jag förstår att god tolkning av statistik från Socialstyrelsen inte går att lära in för alla journalister. Därför behövs specialiserade vetenskaps- och medicinjournalister. Skulle räknefel av ovanstående dignitet accepteras på en ekonomisida?

Inlagt av Erik XV tors, 2013-02-07 19:45

... och så blir journalisterna förvånade och Helena Giertta skyller på mätfel när det visar sig att 76% av svenska folket inte har förtroende för dem...
Detta var bra skrivet men samtidigt oroväckande då SvD är en av de bästa tidningarna tycker jag. Undrar hur mycket fel det är i artiklar om ämnen jag inte kan något om?

Inlagt av Anna Marklund fre, 2013-02-08 13:18

tack så mycket för stödet!

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Senaste numret

Prenumerera

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies