Gå direkt till textinnehållet

Varför bryr ni er inte om Joaquin Perez?

”Det finns så mycket oklarheter både kring hans person och kring det arbete han har sysslat med. Den här nyhetssajten han jobbar med ... ja, att den har en väldigt tydlig politisk agenda.” Så sa Lotta Schüllerqvist, ordförande för Reportrar utan gränser (RUG), när hon intervjuades i P1 Morgon den 11 oktober.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Intervjun gjordes efter ett inslag av radions Lars Palmgren som intervjuade den i Colombia fängslade redaktören för nyhetssajten Anncol, Joaquin Perez, svensk medborgare sedan 12 år.
1995 startade han, Jens Holm och undertecknad Anncol, Ny­hetsbyrån Nya Colombia som under slutet av 90-talet och 2000-talet fick en enorm genomslagskraft i Colombia med ett besökssnitt på 355 000 besökare per dag.

Perez dömdes för en månad sedan till åtta års fängelse för påstått medlemskap i Farc-gerillan, trots att han inte satt sin fot i Colombia sedan 1995. Åklagaren gick bet på anklagelsen att Anncol skulle ha varit ett initiativ av gerillan som också sades finansiera den, enligt den kvinnliga åklagaren.
Från att Perez greps (på Caracas internationella flygplats den 21 april 2011 och utvisades till Bogota den 25 april) och fram till att rättegången startade i juli, skrev svenska medier, med några få undantag, knappt en rad om fallet. När Jens Holm och undertecknad deltog i en presskonferens den 6 mars i Stockholm, visade det sig hur stort intresset var för ”fallet Joaquin Perez”. En baskisk erkänd internationell konfliktreporter dök upp och ställde frågor till försvarets vittnen som var och är Jens Holm och undertecknad. Ett pressmeddelande med en bred information om fallet Joaquin Perez hade skickats ut till ett par hundra av Sveriges största medier. Ingen kom.

Parallellt hade Lotta Schüllerqvist, Journalistförbundet, riksdagsledamöter, Bildt och CIA, kort sagt hela Sverige mobiliserats för att få hem Martin Schibbye och Johan Person från Etiopien. En enorm kontrast mot fallet Joaquin som UD kallt karaktäriserade som ”konsulärt”.
Varför är det så?
För att svenska medier och Bildt och Jörle har bestämt sig för att Perez är terrorist eftersom han är ”revolutionär”. På det fyller Schüllerqvist i att sajten har en ”tydlig politisk agenda”.

Hur stämmer det med yttrande- och pressfrihet? Får man inte vara ”vänster” och revolutionär om man är journalist? Får man inte titulera sig journalist om man bedriver en internetsajt som har större besöksfrekvens per dag än upplagan för El Tiempo, den största och enda dagstidningen med nationell täckning i Colombia?
Lotta Schüllerqvists uttalande leder osökt mina tankar tillbaka till Västtyskland och 70-talet då ett öppet yrkesförbud infördes baserat på politiska åsikter.

Anncol friades i domslutet, ty åklagarens anklagelser var så absurda och uppgifterna från försvarets vittnen så starka att den punkten föll.
Lars Palmgrens reportage var också klargörande när han refererade till vad kolleger inom den colombianska journalistkåren sammanfattade, att en rättegång i ett annat land inte hade inneburit en fällande dom för Joaquin Perez.
En svensk medborgare, totalt ignorerad av 15 000 svenska journalister och medier, lider i vad Palmgren beskrev som ”ett kallt fängelse”. Så vad gör vi?
DICK EMANUELSSON
journalist och samordnare av
Anncols arbete från Honduras

 

SVAR
Reportrar utan gränser har länge arbetat för att stärka press- och yttrandefriheten och den demokratiska utvecklingen i Colombia. Den svenska sektionen av Reportrar utan gränser drev under större delen av 00-talet ett framgångsrikt projekt med syfte att stötta våra hotade kolleger där. Till våren börjar vi arbeta mot den tilltagande självcensuren bland colombianska journalister. Antalet mord på journalister har minskat de senaste åren men hoten ligger kvar på en fortsatt hög nivå. Farc-gerillan, paramilitära grupper och knarkkarteller fortsätter att hota reportrar och självcensuren fungerar som en  livförsäkring.

Det colombianska medielandskapet är som en följd av landets långvariga interna konflikt starkt politiskt polariserat. I Colombia produceras det i dagsläget en del bra, oberoende journalistik, men det behövs mer av den varan, och definitivt mindre av politisk propaganda förklädd till journalistik. Det är Reportrar utan gränsers fasta övertygelse att oberoende medier och professionella och objektiva journalister är extremt viktiga komponenter för upprätthålla en stark press- och yttrandefrihet. Men även bloggare, medborgarjournalister, människorättsaktivister med flera kan spela en viktigt roll som spjutspetsar för demokratisk utveckling och som demokratins vakthundar.

Vad gäller fallet med Joaquin Perez Beccera ställer Dick Em­anuelsson frågan: ”Får man inte vara ’vänster’ och revolutionär om man är journalist?” Jo, självklart står det vem som helst fritt att kalla sig journalist oavsett politisk ideologi. Reportrar utan gränser har vid flera tillfällen reagerat kraftig mot olika länders försök att införa yrkeslegitimation för journalister bland annat just på grund av risken för krav på politiskt ”neutrala” (läs: kastrerade) reportrar.
Dick Emanuelssons mer implicita fråga, varför agerar inte Reportrar utan gränser för Joaquin Perez Beccera, är också lätt att svara på: vi agerar först när det står klart att en person har råkat illa ut för att han eller hon bedrivit någon form av journalistiskt arbete, i egenskap av professionell journalist eller som till exempel bloggare, medborgarjournalist eller människorättsaktivist. Vi prioriterar fall där journalisterna är att betrakta som professionella, och fall där det finns en klar demokratisk agenda bakom det som publiceras.

Joaquin Perez Becerra är åtalad och dömd för samröre och stöd till Farc-gerillan, inte på grund av vad som publicerats på den internetsajt, Anncol, som han arbetade för. Reportrar utan gränser försvarar dock naturligtvis rätten för Anncol att publicera nyheter på sin sajt.
 Vi har haft och har fortsatt täta kontakter med vår colombianska samarbetsorganisation FLIP, La Fundación para La Libertad de Prensa, som har följt rättegången på plats i Bogotá. Det finns många juridiska tveksamheter i fallet: hur han greps och utlämnades från Venezuela, men åtalet och domen handlar om Joaquin Perez Becerras ställning inom Farc-gerillan och vår samlade bedömning är att det inte har med yttrandefrihet att göra.

Vårt huvudkontor i Frankrike har dragit samma slutsats; den information vi har gör att vi inte kan betrakta detta som ett yttrandefrihetsfall.
Urban Löfqvist
kanslichef,
Reportrar utan gränser, Sverige

Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler
Fler avsnitt