Replik om presskortet: ”Varför kan ni inte ge ett rakt svar på en konkret fråga?”
Journalistförbundet vägrar att i detalj svara på de praktiska frågor om det nya digitala presskortet som jag och andra medlemmar har. Man fortsätter att ducka och upprepa de tunna argument som har stått att läsa i veckor på förbundets hemsida.
Förbundets svar på min debattartikel i Journalisten kunde ha skrivits på ett storföretags informationsavdelning:
”Att Anders Hellberg och andra medlemmar i förbundet väcker engagemang i frågan om förbundets presskort är välkommet.”
”Vår bild på Journalistförbundets kansli av nyttan av ett internationellt presskort skiljer sig från den som ges i debattartikeln.”
”Att lansera något nytt har alltid sina utmaningar.”
Just sådana här svävande formuleringar utan någon faktiskt grund är ju sådant som jag och andra nyhetsreportrar i åratal har fått från storföretag och myndigheter när vi försökt få konkreta svar på konkreta frågor.
Kommunikationschefen har i sitt svar på mitt mejl till förbundet, och nu i sitt närmast likalydande svar på min debatt i Journalisten, i princip bara copy-paste-formuleringar som i veckor stått att läsa på förbundets hemsida.
Med formuleringen ”när det gäller kontroll av ett digitalt presskort kommer den att kunna genomföras på fler sätt än vad som beskrivs i debattartikeln” trodde jag kanske att det ändå skulle komma någon ny faktiskt upplysning.
Men istället får jag veta att ”den första och enklaste varianten är att en visuell kontroll genomförs av presskortet”.
Det är informationssvenska för att man visar sin telefon, med digitalt presskort, för den vakt, polis eller militär som ska släppa in mig som journalist.
Men det är ju just detta som jag försökt påpeka:
Den som ska kontrollera kortet vill oftast ha det i handen för att visa en överordnad eller kontrollera med en lista – jag måste alltså lämna ifrån mig min telefon, vilket är uteslutet.
I sitt svar till mig på mejl förklarade förbundets kommunikationschef att man inte alls ska lämna ifrån sig sin telefon. Bara för att nu säga att jag i princip ska lämna ifrån mig telefonen till en vakt för att ”en visuell kontroll” ska kunna göras.
Det är väl uppenbart för var och en yrkesverksam reporter att förbundets hänvisning till nedladdningsbara appar och hemsidor eller skickade PDF:er inte kommer att fungera.
Då återstår förbundets upprepade argument att man omedelbart ska få sitt presskort med några knapptryckningar istället för att ansöka och sedan hämta sitt fysiska kort. Det förefaller inte vara ett väldigt tungt vägande skäl. Det måste vara en försvinnande liten del av förbundets medlemmar som inte var femte år kan ta sig till en presskortshanterare.
Man jag vill nu be förbundet att faktiskt svara på den väsentliga frågan om varför vi som också i fortsättningen vill ha ett fysiskt presskort inte kan få det om vi betalar en avgift.
Det finns inget svar på detta på förbundets hemsida, inget svar i kommunikationschefens mejl till mig och inte heller i förbundets svar till Journalisten.
Varför kan ni inte ge ett rakt svar på en konkret fråga?
Anders Hellberg
nyhetsreporter på DN, Expressen och TT i 45 år
Läs Anders Hellbergs debattartikel här:
”När man behöver ett presskort är det ett fysiskt man behöver”
Läs Journalistförbundets svar här: ”Vi vill göra presskortet mer tillgängligt”
