Ta strid för fackliga krav Ulrika Hyllert!

Ulrika Hyllert och förbundsstyrelsen säger ja till huvudtalet. Samtidigt arbetar de för ett högt valdeltagande i medlemsomröstningen. Men, om valdeltagandet i hamnar under 50 procent blir den enbart rådgivande. Är deltagandet högre blir den beslutande. Eftersom valdeltagandet förväntas bli under 50 procent anser de flesta av förbundsstyrelsens medlemmar att de inte är skyldiga att följa medlemsomröstningens utslag. Detta framgår av en artikel i Journalisten den 8 mars 2022. 

Förbundsledningen är också noga med att påpeka att omröstningen inte har med förändringarna i lagen om anställningsskydd att göra. På förbundets hemsida skriver man: ”Vi som förbund kan alltså inte rösta om förändringarna i lagen. Det gör politikerna.”

Det är just det saken handlar om. Vi har en förbundsledning som anpassar sig efter de politiska vindarna i stället för att ta kamp för fackliga krav. När kongressen 2018 beslutar att stå upp för anställningstryggheten väljer förbundsledningen att sätta sig i dödsdömda förhandlingar under politiskt hot. Man kommunicerar inte med medlemmarna och den ledamot i förbundsstyrelsen som är kritisk vill man hindra från att rösta nej till PTK-överenskommelsen. 

Annons

På kongressen i höstas fick Ulrika Hyllert och förbundsstyrelsen grönt ljus av granskningsutskottet och efter det vevas positivet: Toijer-utredningen hade varit sämre, arbetsgivarna får betala några smulor mer i avgift och uppgörelsen med omställningsavtal är bra för medlemmarna. 

Vi undrar: 

• Hur många av dagens fackligt aktiva i Journalistförbundet hade orkat med de senaste dryga tio årens nedskärningar med ett sämre anställningsskydd än det som nu försvinner utan facklig kamp?
   
• Hur många fler slitna och obekväma journalister hade fått lämna medieföretagen?
   
• Hur mycket mindre hade vi fått till i avgångsvederlag till äldre kollegor som tog ett avslut så att en yngre har kunnat vara kvar?
   
• Svaren är inte roliga att tänka på.

Dessutom är vårt förbund så svagt – fast så formulerar Hyllert inte det – att det bara är under Unionens beskydd vi kan få till ett vettigt avtal.

• Vad är då meningen med föreningen? Ska vi slåss för att utbilda oss till ett annat yrke när vi har fått sparken eller slåss för att behålla våra jobb?
   
• Hur mycket snabbare kommer Las-karusellen att snurra när det räcker med tolv månader i stället för två år för en tillsvidareanställning?

Omställningsavtalet är det lilla plåster på såret som facken fått att visa upp, för att efter att ha blivit fullständigt överkörda kunna säga till medlemmarna: ”Titta här vad vi fick. Ni visste kanske inte att det var något ni behövde. Men vi lovar – det är jättebra och viktigt.” 

• Självklart är frågan större än en handfull medlemmars möjligheter att studera för att hitta ett annat yrke. Något vi till största delen själva får betala.
   
• Självklart borde vi ta kamp för ett ännu bättre omställningsavtal.
   
• Och självklart är det bättre för journalisterna och hela löntagar-Sverige om vi – de enda arbetstagarna som får rösta om huvudavtalet – tydligt svarar: NEJ. Inte i våra namn. Aldrig att ni får välja och vraka. Ni kan ha lagstiftningen på er sida likt på brukspatronernas tid. Men vi tar kampen för våra medlemmar med hela vårt förbunds styrka i ryggen. 

Karin Kämsby, frilansjournalist och aktiv i SJF
Bo Wänerberger, frilansjournalist och medlem i SJF
Mia Tottmar, ledamot i klubbstyrelsen på DN
Truls Nilsson, ordförande i klubbstyrelsen på HD

Läs Ulrika Hyllerts svar här: Farhågorna om snabbare utlasningar kommer inte bli verkliga

Läs den första debattartikeln här: Rösta nej i medlemsomröstningen!
Läs Ulrika Hyllerts replik på den här: Styrka med starka viljor i vårt förbund