Slarvig och ovetenskaplig mätning av SVTs klimatbevakning
I en debattartikel i Journalisten anklagar Niclas Köhler medierna för att i maskopi med politikerna förtiga klimatkrisen. Och att i förlängningen skulle vi journalister därmed vara medskyldiga till den allt allvarligare klimatkrisen. Det är ett djupt problematiskt påstående.
Ett av de ”bevis” Köhler anför är en beräkning som klimatengagerade privatpersoner i Facebookgruppen "Nyhetsrapporteringen om klimatkrisen” gjort av Rapports sändningar. De kom fram till att under perioden januari till och med juli i år handlade bara 2,2 procent av sändningstiden i SVTs Rapport 19.30 på ett tydligt sätt om klimatet.
Dessutom räknade Facebook-gruppen antal inslag vecka 35, 29 augusti till och med 4 september.
I resultatet påstår de att Rapport hade 0,0 procent innehåll om klimatkrisen. Det är fel och bygger på slarviga och ovetenskapliga mätmetoder. De privatpersoner som räknat har enligt vår mening en gammaldags syn på vad som är klimatjournalistik. Deras kriterier är att bara ”tydlig klimatjournalistik” räknas, det vill säga larmjournalistik där inslaget alltid måste nämna nödläget, där ordet klimatkris måste nämnas. Annars är det inget tydligt klimatinslag, anser de. Det är ett förhållningssätt som aktivister kan ha men som är främmande för oss som publicister.
Att Rapport söndagen den 28 augusti sände ett långt fördjupande reportage från Irland där SVT Nyheter följde chockade lantbrukare efter det att Irlands parlament antagit en av Europas tuffaste tidsplaner för när jordbrukare måste få ner sina klimatutsläpp, räknades inte in. Skälet till att inslaget inte räknades, säger Facebook-gruppen i ett svar till SVT, är att det ansågs vara ett gränsfall: ”Vi klassade det som mindre tydligt eftersom vi tyckte att inslagets fokus var att det är svårt att ställa om snarare än att lyfta hur extremt viktigt det är att vi gör just det”.
Det är ett märkligt resonemang. Irlands nya klimatlag var nyhetsmässigt extra relevant eftersom Sverige också har stora problem med jordbrukets utsläpp. Då måste självklart konflikterna kring snabb omställning skildras. Irlands miljöminister var tydlig i intervjun och sa att jordbruk behöver ställa om till klimatneutralt för att ha en framtid.
Det finns två parallella berättelser just nu. Å ena sidan allt mer skrämmande siffror på den snabba klimatförändringar. Å andra sidan en grön omställning. Klimatjournalistik har därmed utvecklats från att enbart innehålla larm till att granska hur den gröna omställningen ska gå till. Under våren hade SVT en serie reportage om klimatlösningar, där SVTs klimatkorrespondent samt tech- korrespondent gjorde inslag under rubriken Klimatlösningar. Det handlade exempelvis om nya gröna flygbränslen och den norska elbilsrevolutionen. Vi vet att publiken uppskattar att få båda dessa sidor belysta. Vi ser det också som vårt publicistiska ansvar att ge många perspektiv på klimatkrisen.
SVT satsar mer pengar än någon annan redaktion på att ha en unik och egen utrikesklimatbevakning, vi reser globalt och många av reportagen sänds i Aktuellt, som märkligt nog inte räknas in i Facebook-gruppens godtyckliga statistik.
Gruppen räknar heller inte de nyhetsinslag SVT producerar med energi-och klimatvinkel, omställningen är komplicerad och vi granskar den hela tiden. Ej heller räknas de klimatartiklar och videor som publiceras online, just vecka 35 hade SVT Nyheter till exempel analyser om det stora desperata klimatupprop som nästan 2 000 forskare ställt sig bakom i en artikel i Aftonbladet. Exakt samma vinkel som Niclas Köhler berömmer DN för att ha lyft den veckan.
Även om SVT storsatsar på klimatet är vi de första att tillstå att vi kan bli bättre på att granska, bättre på ansvarsutkrävande journalistik och vi har en ständigt pågående redaktionell debatt om hur vi ska bli ännu bättre.
Vi ger Niclas Köhler rätt i att public service och andra mediehus har ett ansvar att lyfta frågor som är av allmänintresse även när de inte finns i den politiska debatten. Journalister har en uppgift att sakligt titta på samtiden för att rapportera om och granska viktiga frågor. Men medier är inga kampanjorganisationer, vi driver inte teser. Journalistiken ska stå fri från alla maktsfärer – för att kunna granska dem. Demokratin mår bra av att journalister ifrågasätter.
I det journalistiska hantverket ingår att göra rapporteringen intressant och relevant för publiken. Journalistik som inte når sin publik förlorar legitimitet. Därför vilar SVTs klimatbevakning på flera ben; vi rapporterar de återkommande klimatlarmen men vi söker också de konstruktiva exemplen på vägen framåt. Vi vill ge flera perspektiv och vi vet att det är något som publiken uppskattar.
Erika Bjerström
klimatkorrespondent på SVT Nyheter
Charlotta Friborg
programchef och ansvarig utgivare på SVT Nyheter