Replik: ”Fysiskt presskort hade kostat förbundet minst en miljon kronor”
Debatt Det skulle krävas stora investeringar för att kunna fortsätta ge ut fysiska presskort, skriver Journalistförbundets ordförande som ett svar på Dagspressdistriktets krav på ett återinförade.
Tack för att ni lyfter hur viktigt och ibland avgörande det kan vara med ett presskort. Det är en av anledningarna till att vi som förbund tog fram ett digitalt presskort. Som medlem har du nu en möjligt att få ett presskort samma dag du ansöker, oavsett var du bor i Sverige. Intresset har också varit stort. Redan har 1 000 medlemmar valt att ladda ner ett digitalt presskort, vilket är glädjande.
Förutom att göra det enklare att få ett presskort var en annan anledning till förändringen en stor kostnadsökning för de fysiska presskorten. Kostnaden för att tillverka presskorten höjdes kraftigt 2023 och en ny teknisk hantering hos leverantören skulle ha krävt investeringar för oss i förbundet på minst en miljon kronor. Ska medlemmar i hela landet fortsatt erbjudas våra fysiska presskort, är investeringskostnaden fortsatt på den nivån.
Även om vi inte längre utfärdar nya svenska fysiska presskort, är det viktigt att påminna att de fysiska presskort vi fram till i oktober 2023 utfärdade fortsatt är giltiga. Det rör sig i dag om drygt 2 500 medlemmar som har ett fysiskt presskort, med en giltighet till hösten 2028 som längst.
För arbete utomlands har vår rekommendation inte förändrats. Precis som tidigare är vår rekommendation att medlemmar ska ansöka om ett internationellt presskort. Det kräver inga fysiska besök hos en presskortshandläggare och vi kan skicka det med post. Vi har inte heller några planer på att sluta utfärda detta kort, som innehas av drygt 150 medlemmar. Ingen av dessa är dock seniormedlem.
Det internationella presskortet utfärdas endast till yrkesverksamma medlemmar i förbunden som är medlemmar i IFJ, vår internationella journalistfederation. Enligt våra stadgar i Sverige är en seniormedlem inte längre yrkesverksam. De är passiva medlemmar. I förbundets stadgar står det: ”Medlem som upphör med sin yrkesverksamhet på grund av ålder, sjukdom eller invaliditet har rätt att kvarstå i förbundet som passiv medlem”.
Journalistförbundets stadgar gör alltså inte skillnad på medlemmar utifrån ålder. Är du 74 år och fortfarande helt eller delvis arbetar, är du fortsatt välkommen som yrkesverksam medlem. Då kan medlemmen också ansöka om ett internationellt presskort. Något jag starkt rekommederar medlemmar som ska arbeta utomlands. Ett presskort från IFJ innebär också att du kan få hjälp av journalistförbunden i länderna du arbetar i.
Det har varit turbulent i IFJ men förbundsstyrelsen fattade förra året ett aktivt beslut att stanna kvar i IFJ. Möjligheten till internationellt presskort var inte huvudanledningen, men det vägde tungt. För de övriga nordiska länderna är de internationella presskorten en viktig fråga att lösa. I Finland har journalistförbundet precis som ni skriver gått över till digitalt presskort för några år sedan. Däremot erbjuds inget fysiskt presskort som motsvarar vårt svenska. Finlands fysiska kort är ingen giltig legitimation eller kopplat till en id-handling, utan liknar mer ett medlemskort i förening eller butik.
Precis som ni skriver är vårt digitala presskort något nytt och att det med tiden kommer kunna bli lika väletablerat i Sverige som det fysiska presskortet. Även Svenska Fotografers Förbund kommer gå över till digitala presskort, vilket kommer att påskynda processen. Vi kommer också arbeta med att utveckla våra presskort. I det framtida arbetet är era och andra medlemmars synpunkter viktiga.
När det uppstår konkreta problem kan vårt kansli agera redan i dag. Förbundets kansli har redan kontaktat UD om den medlem som inte blev insläppt med sitt digitala presskort. Ni får gärna be medlemmen kontakta vårt kansli direkt på presskort@sjf.se. Dit kan även andra medlemmar, som stött på problem, höra av sig.
Ulrika Hyllert,
förbundsordförande Journalistförbundet
Det handlar om att det fysiska presskortet är viktig annars hade debatten inte skett.
Är för ett digitalt presskort, det känns som ett bra komplement. Bland annat för studenter och som nödlösning och det var smidigt att hantera.
Men det är löjlig enkelt att förfalska vilket inte kan sägas om det fysiska kortet i samma anda, och där kan komma bli problem i framtiden. Om det bara inspekteras visuellt så är det inte mer än en bild som alla kan snabbt lära sig skapa. Vilket kommer förstöra förtroendet för presskort överlag.
Förbundet sitter på två stolar, en facklig och en journalistisk. Bra journalistik kostar pengar. Och fackligt så är det inte rätt att låta nybakade journalister eller de som inte arbetar på redaktion bära på problemen för att arbeta fram acceptansen. Det blir en tredje gradens medlemmar tills alla de gamla fysiska korten är borta. Det känns som ett hastigt beslut som inte är genom tänkt.
Varför inte erbjuda ett fysiskt kort till självkostnadspris? Och med tanke på att det digitala kortet nu är godkänt som id-kort, så behövs där ju inget fysiskt besök för identifikation för ett fysisk kort längre.
Varför inte söka partners? Som kan hjälp till med ekonomin i det hela. Även redaktioner runt om i landet tjänar på oberoende journalister.
SJF har ännu inte svarat på frågan om vad man gör om man måste visa presskortet när t ex telefonen är urladdad, om man är där det råder strömavbrott, om man saknar mobiltäckning/om mobilnätet slagits ut helt eller delvis. Med mera.
Detta kan även hända i Sverige, kanske ska påpekas.
SJF har heller inte svarat på frågan om hur man ska göra när man bevakar stökiga situationer där det krävs att man har ett presskort om halsen.
SJF har heller inte svarat på vad man gör om den som ber om pressleg vill gå iväg med ens telefon för att kontrollera det. Då finns det ingen som helst garanti för att inte andra uppgifter i telefonen röjs. Här finns ett hot mot källskyddet och därmed risk för grundlagsbrott.
SJF gjorde en vinst före skatt för senast tillgängliga räkenskapsåret (2022) på 7,3 miljoner kronor, och har dessutom hundra miljoner på banken, enligt samma årsredovisning — utöver konfliktfonden.
Om inte SJF anser sig kunna använda en av dessa miljoner till att göra det möjligt för sina medlemmar att sköta sina jobb i de skarpa lägen vi redan hamnar i, och som det enligt myndigheterna finns tilltagande risker för, samt för att kunna säkra källskyddet — vad ska pengarna då användas till?
Repliken till att det lyfts fram att det är viktigt med ett FYSISKT presskort lyder alltså så här :
”… Tack för att ni lyfter hur viktigt och ibland avgörande det kan vara med ett presskort. Det är en av anledningarna till att vi som förbund tog fram ett digitalt Presskort. …”
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vilken logisk fallasi det där hör till, men en intellektuellt hederlig argumentation är det inte.
En miljon kronor för att investera i ett system för fysiska presskort! Det är väl inga pengar för en styrelse som i höstas utan att blinka och över dagen i hemlighet fixade ett avtal om betydligt mer pengar i ersättning till Journalistens avgångne chefredaktör och VD? (Avtalet avslöjades först långt senare i en årsrapport.)
Hej.
Jag ska försöka svara på de frågor som ställts i kommentarerna om säkerhet och jämförelsen med förbundets fysiska presskort. Jag arbetar på förbundets kansli med bland annat presskortsfrågor.
Varje år avslutar 1400-1700 medlemmar sitt medlemskap i Journalistförbundet. I samband med att de lämnar, spärrar vi också de fysiska presskort som fortfarande är giltiga. Trots att medlemmar ska skicka tillbaka de spärrade presskorten, får vårt kansli endast tillbaka en handfull sönderklippta presskort per år.
Vi vet inte om alla före detta medlemmar kasserat sitt presskort, tillika id-kort, eller om personer fortsätter använda det som presskort eller id-kort.
Kontrollen av våra fysiska presskort sker i princip alltid genom en visuell kontroll. I en sådan framgår det aldrig om presskortet är spärrat och därmed ogiltigt. Det är alltså nästan helt omöjligt för en kontrollant att avgöra om det är en giltig id-handling tillika presskort.
Precis som det beskrivs i kommentaren, kan det digitala presskortet och det elektroniska id-kortet från Freja också missbrukas och till exempel förfalskas. Vilket är ett brott och något som ska polisanmälas.
Med det digitala presskortet finns det flera möjligheter för en kontrollant att avgöra om presskortet är äkta och giltigt. Bland annat:
Det digitala presskortet kan verifieras genom att skannas med en annan Freja-app.
Verifiering kan ske genom en kontrollportal på Frejas hemsida.
Presskortet har aktiva säkerhetsfunktioner i ID-skärmen vid visuell kontroll.
Det nya digitala presskortet kan vi också spärra och direkt återkalla.
När det gäller frågorna om uppkoppling och urladdade batterier, så kräver det digitala presskortet både uppkoppling och laddning. Därför är det viktigt att se till att de mobiler som presskortet finns nedladdat på har laddning. Finns en oro att mobiltelefonen eller annan viktig utrustning som kamera, dator eller mikrofon laddas ur, kan det vara klokt med en powerbank.
I Sverige finns det områden som saknar mobiltäckning och det finns skillnader i täckning beroende på abonnemang. Behöver du visa ditt digitala presskort i ett sådant område och det inte fungerar, kan en kopia av kortet på förhand sparas på telefonen som en pdf. En nödlösning. Möjligheten till en pdf-kopia är främst framtagen för de tillfällen en kopia på presskortet behöver skickas inför en ackreditering.
Det finns mer info på förbundets hemsida: Sjf.se/presskort Det går även att skicka mejl till kansliet på presskort@sjf.se
Jag trodde orsaken var ekonomisk, inte att där var en process mot så många gamla medlemmar? Nu verkar det som orsaken är något annat? Att gamla medlemmar vill behålla kortet som minne är inte konstigt, kanske är det bättre att skapa den möjligheten. Journalist är lika mycket en identitet som ett yrke.
Har sagt det till personal på Journalistförbundet tidigare men fått konstigt mothugg. Journalistik villar på förtroende. Även yrkesutövarna kan missbruka kortet i tjänsten. Att lita på att gamla medlemmar inte kommer missbruka kortet är inget problem, annars kan vi inte lite på något. Yrkesetiken är viktig för de flesta att leva upp till och det förtroendet anser jag att man kan ha som utgångspunkt. Misstänkliggörande utan bevis är inte något vi ska ägna oss åt i branschen… och det tycker jag förbundet ska reflektera.
Men att ersätta det med något som alla kan förfalska riskerar bara vattna ur presskortets värde. De visuelle säkerhetsfunktionerna kan lätt kopieras. Ska det verifieras så går det inte att kontrollera från motsatt håll vid störningar oavsett. Folk i allmänhet vet inte hur de ska kontrollera ett presskort om de ens vet hur ett ser ut, varken visuellt eller digitalt.
En nödlösning behövs inte vid fysiska kort och alla kan ta ett foto av det fysiska kort för att skicka vidare för ackreditering. Där är inte så överdrivet många som inte förstår sig på tekniken i branschen idag.
Jag är inte mot digitalt kort, använder det själv, väntade på det. Men det skulle gå att ordna så vi kunde få fysiskt kort till självkostnadpris vid behov.
Låt oss få möjligheten att ha ett fysiskt presskort för självkostnadspris. Själv gör jag många reportage från Afrika, på de flesta ställen skulle ett digitalt presskort inte accepteras.
Plötsligt kastar Petteri Flanagan Karttunen in nya argument för de digitala presskorten, nämligen att det handlar om att inte låta tidigare medlemmar kunna använda sina utgångna presskort. Detta är naturligtvis trams.
I ett annat kommentarsfält under ett annat debattinlägg i den här diskussionen säger samme Petteri Flanagan Karttunen att man inte ska lämna ifrån sig telefonen för kontroll av det digitala pressleget. Men om den som vill kontrollera leget inte får fysisk eller elektronisk tillgång till telefonen återstår då bara en möjlighet, nämligen att skanna en QR-kod eller liknande på det digitala presskortet. Denna kod kan lika gärna tryckas på ett fysiskt presskort, så var det problemet löst.
Att förfalska sådant är lika enkelt med digitala lösningar.
Lika mycket trams är det att hävda att man alltid ska ha powerbank med sig och se till att telefonen alltid är laddad. Det är nu en gång för alla så att riktiga nyheter råkar inträffa utan förvarning. Även om vi journalister alltid ska vara redo, finns en verklighet att förhålla sig till, där nyheter t ex inträffar just som man satt telefonen på laddning, eller så är själva nyheten rentav den att det råder stort strömavbrott inom bevakningsområdet. Misstänks detta dessutom bero på terrorattentat eller angrepp av främmande makt, vilket myndigheterna som sagt redan varnat om ökade risker för, så kommer man förmodligen inte långt i bevakningen utan sitt presskort.
Och nej, säg nu inte att ”du kan ändå inte lämna material eller publicera det utan el”, för stora redaktioner kan hålla sig med reservkraft på ett helt annat sätt än vad enskilda reportrar kan.
I ett annat svar på annan plats skriver Petteri Flanagan Karttunen att advokaterna minsann har digitala ID-handlingar, och det är nu det blir tramsigt på allvar. Advokater behöver sällan vara ute i kravaller där ordningsmakt och kontrahenter sekundsnabbt måste kunna skilja reportrarna från fåren. Det finns en anledning till att polisen fortfarande har fysiska ID-kort, vilket Petteri Flanagan Karttunen kort konstaterar, utan att närmare reflektera över varför det är så.
Inte heller ser man advokater särskilt ofta förhandla med gränsposteringar i främmande länder eller mer eller mindre drogade beväpnade milisgrupper, men där envisas SJF med att vi ska åka snålskjuts på IFJ:s kort istället. Vad som sker den dagen IFJ också vill gå över till digitala kort eller avslöjas med nya skumraskaffärer som aktualiserar frågan om SJF ska utträda ur IFJ verkar ingen ha tänkt på.
Ännu tramsigare blir det när Petteri Flanagan Karttunen hänvisar till att man ska använda en PDF-kopia som nödlösning. Om en sådan fungerar lika bra, vad är då skillnaden mot ett fysiskt presskort (förutom att det senare inte försvinner när telefonen strular)? Därmed har ju Petteri skjutit sina egna argument för ett digitalt presskort i sank!
Utom ett, det som handlar om ekonomin. Återigen upprepar både han och Ulrika Hyllert (på annan plats) att det skulle kosta en miljon att fortsätta med fysiska presskort.
Jag påpekade i mitt tidigare inlägg att detta motsvarar en hundradel av de likvida medel som SJF för närvarande förfogar över. Detta är något som Petteri Flanagan Karttunen inte svarar på. Jag som betalande medlem är en av många som anser att det vore en god användning av en av SJF:s hundra miljoner att investera i möjligheter för medlemmarna att kunna fortsätta att utöva sitt yrke. Särskilt som SJF är ett yrkesförbund som ska värna just dessa frågor!
Så återigen: Vad ska de hundra miljonerna användas till om inte till sådana här saker?