Nils Funcke: Långt till yttrandefrihet för EUs tjänstemän
Inte ens anhängarna av öppenhet eller EU-kritikerna verkar ha läst regeringens skrivelse om verksamheten inom Europeiska Unionen. Åtminstone reagerade de inte den 5 maj mot de blådunster som regeringen sökt slå i dem när det gäller EU-tjänstemännens rättigheter och därmed ytterst insynen och öppenheten inom EUs institutioner.
Inte ens anhängarna av öppenhet eller EU-kritikerna verkar ha läst regeringens skrivelse om verksamheten inom Europeiska Unionen. Åtminstone reagerade de inte den 5 maj mot de blådunster som regeringen sökt slå i dem när det gäller EU-tjänstemännens rättigheter och därmed ytterst insynen och öppenheten inom EUs institutioner.
”Genom ett svenskt initiativ kommer nu yttrandefriheten för EUs tjänstemän att skrivas in i tjänsteföreskrifterna”, skriver regeringen till riksdagen.
Ansvarige minister Gunnar Lund var euforisk när han presenterade resultatet av förhandlingarna:
– Det är en stor svensk framgång och en viktig pusselbit i arbetet med större öppenhet inom institutionerna, förklarade han i ett pressmeddelande.
Förvisso en pusselbit. Men den som lägger hela pusslet får en annan bild av yttrandefriheten för EUs 30 000 tjänstemän.
”Tjänstemän har yttrandefrihet …” Så inleds artikel 17 a i tjänsteföreskrifterna som är Gunnar Lunds pusselbit.
Men så kommer detta men ”… under förutsättning att de uppfyller kraven på lojalitet och opartiskhet”.
Och:
”En tjänsteman får inte utan tillstånd lämna ut information som han fått tillgång till under tjänsteutövningen eller i samband med denna …” En tystnadsplikt som personen måste bära med sig även sedan han/hon ”lämnat tjänsten”.
bryt
De nya reglerna som började gälla 1 maj är mildare formulerade än de som gällde tidigare. Tidigare krävdes ”fullständig tystnadsplikt” av tjänstemannen. Men trots allt har inget förändrats i sak. I föreskrifterna poängteras på flera ställen att en tjänsteman har ”skyldighet att vara lojal mot gemenskaperna”.
Den som inte är lojal och handlar objektivt kan hamna inför den disciplinnämnd som finns inom varje EU-institution. Nämnden består av tjänstemän och hackordningen är kristallklar. Högre tjänstemän ska bedöma de lägres handel och vandel. Därtill ska även två andra myndigheter inom EU utse ledamöter till nämnden.
Straffet kan vara allt från skriftligt påpekande över lönesänkning till avsättning och till och med sänkt pension. Av mildhet får sänkningen inte innebära att tjänstemannen hamnar under existensminimum.
Bara hotet att ställas inför en ”domstol” där chefen är ledamot torde avskräcka de flesta från att ta till orda. För att nu inte tala om risken att få lönen sänkt eller pensionen minimerad. En rättsordning och påföljder som borde vara främmande för en rättsstat.
bryt
EU-tjänstemannen Paul van Buitenen var en whistle-blower. Han upptäckte och avslöjade oegentligheter inom EU-kommissionen 1998. Det slutade i en korruptionsskandal som avsatte hela EU-kommission. Buitenen fick betala ett högt pris, bland annat avstängdes han från sitt arbete.
EU har nu insett att alla organisationer behöver whistle-blowers. Utan dem breder korruption och slapphet ut sig. Om än halvhjärtat införs därför i tjänsteföreskrifterna en regel om att den som visslat inte får behandlas på ”ett sätt som är till hans nackdel”. Men bara halvhjärtat eftersom regeln bara ger fribrev om det handlar om direkta olagligheter. Därtill måste den som tagit till visselpipan ha gjort det ”på ett rimligt och ärligt sätt”.
Men ur vilket perspektiv ska ”rimligt”, ”ärligt”, ”lojalt” och ”opartiskt” ses? Vem ska ges tolkningsförträde?
En whistle-blower måste också skriftligen framföra sina upptäckter till sina överordnade eller till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Kritiken ska hållas inom ”familjen”.
Rätten att informera inte bara internt utan även till allmänheten via medierna är grundlagsskyddad i Sverige. En säkerhetsventil mot korruption, oegentligheter och mannamån. Denna meddelarfrihet skyddas av ett förbud för myndigheterna att efterforska vem som läckt. Skyddet för meddelare kan endast brytas i extrema fall till exempel om något skulle hota rikets säkerhet.
Jag vill inte beröva Gunnar Lund hans glädje över pusselbiten. Den kan ses som ett steg i det arbete Sverige tillsammans med andra länder bedrivit för att öppna det hermetiskt slutna EU. Men friheten att busvissla så att det hörs i varje hörn av Europa är trots allt långt borta. Förutom att det saknas pusselbitar är det andra som inte passar in och måste bort.
