Gå direkt till textinnehållet

Nils Funcke om UGs pausade granskning: ”Helt legitimt att ställa frågor – men det finns gränser”

UGs pausade granskning om litteraturprofilen riktar ljuset mot en principiellt viktig fråga: kan journalistiskt fotarbete i sig utgöra förtal? ”Det handlar om kombinationen av hur man frågar och till hur många”, säger experten Nils Funcke. UPPDATERAD

Journalisten har tidigare berättat om litteraturprofilen som via en advokatutredning satt press på Uppdrag granskning för ett program som nu satts på paus av SVT. De senaste dagarna har striden om publiceringen hårdnat och tagit flera vändningar. Igår avslöjade Expressen att UG anmäler SRs mediegranskande program Medierna i P1 till Granskningsnämnden efter helgens reportage. I reportaget kom litteraturprofilen med hård kritik mot UG, och menade bland annat att han mår psykiskt dåligt av deras arbete och av att inte kunna försvara sig.

Kort efter att reportaget sänts avslöjades det att programmets ordinarie producent är sambo med delägaren och styrelseordföranden i ett av litteraturprofilens företag, något som Medierna inte redovisar i sitt reportage. Istället har det producerats av Martin Wicklin, en av grundarna till produktionsbolaget Tredje statsmakten som gör programmet åt SR.

För Journalisten berättar UG-chefen Axel Björklund att anmälan till Granskningsnämnden gjordes för att att han inte fick möjlighet att bemöta det han ser som viktiga anklagelser i programmet.

– Jag får inte alla releventa frågor i Mediernas reportage, vilket jag upptäcker när jag lyssnar på det. Bland annat heter reportaget ”De har förstört mitt liv” vilket är något jag aldrig får frågor om, dessutom får vd antyda att vi ska ha gett fötter åt en advokatutredning vilket också är allvarligt. Det är anmärkningsvärt att jag inte får bemöta de här sakerna, säger Axel Björklund.

Lars Truedson, vd för Tredje statsmakten, säger att redaktionen från början varit medveten om att ordinarie producenten kan ses som jävig och att han därför hållits helt utanför reportaget.

– Från första mötet till sista klippet har Martin Wicklin, som inte ingår i den ordinarie redaktionen, producerat detta. Eftersom vi på så sätt arbetat bort jävsrisken valde vi att inte komplicera reportaget med den uppgiften. I efterhand kan man självklart diskutera den saken, säger Lars Truedson.

Truedson menar också att Axel Björklund fick tydliga frågor om hur arbetet med UGs reportage påverkat litteraturprofilen.
– Vi anser att han därmed har beretts möjlighet att ge sin syn och har fått utrymme att komma till tals i programmet, säger Lars Truedson.

Axel Björklund, Uppdrag granskning. Foto: SVT.

Samtidigt menar advokatutredningen som gjorts på begäran av litteraturprofilens team, och som Journalisten har tagit del av, att UGs arbete med reportaget skulle kunna utgöra förtal – trots att inget alltså ännu har publicerats.

Detta eftersom UG har kontaktat flera personer och ”konfronterat dessa med mycket allvarliga uppgifter om Nns person”, enligt advokatutredningen.

– Det är en bedömning som jag inte delar, och det gör inte heller den juridiska expertis som jag haft kontakt med. Jag har svårt att se hur det skulle bli ett förtalsärende och hur man skulle kunna bedriva journalistisk verksamhet utan att ställa frågor. Men självklart är vi försiktiga med hur vi ställer våra frågor på UG, säger Axel Björklund.

Här finns en principiellt viktig fråga: kan journalistiskt fotarbete som att ställa frågor i sig utgöra förtal, även utan en publicering?

Nils Funcke, journalist och yttrandefrihetsexpert, har också tagit del av advokatutredningen. Han menar att det är självklart att man som reporter måste få ställa frågor och även komma med påståenden som ska bemötas av de man pratar med.

– Det är helt legitimt och är förenligt med anskaffarfriheten. Men någonstans finns det en gräns även för en reporter kring vad man kan säga till andra personer. Du kommer aldrig ifrån det egna ansvaret, säger Nils Funcke.

– Sprider du misskrediterande uppgifter om någon, om man ställer insinuanta frågor eller påståenden inför en lite större krets av personer, finns det en gräns, fortsätter han.

Det är också viktigt att ha med sig att bara för att man har nämnt vissa uppgifter behöver det inte vara straffbart, det kan vara försvarligt att lämna uppgifterna i alla fall.

Nils Funcke poängterar också att det inte är straffbart att ställa vanliga öppna frågor. Det måste också, för att kunna vara straffbart, handla om att lämna nedsättande uppgifter om den personen till andra.

– Frågan är när frågan blir så pass insinuant att den övergår till ett påstående. Sedan är det naturligvis så att du måste sprida det till andra, så länge du bara pratar med enstaka personer kan jag inte se att det skulle vara en spridning. Det handlar alltså om kombinationen av hur man frågar, insinuant eller inte, och till hur många.

I ett inlägg på Facebook skriver UG-reportern som ligger bakom reportaget, Axel Gordh Humlesjö, med egna ord om arbetet. Där framgår att han sökt och pratat med ”alla relevanta parter – i det här fallet hundratals personer – för att komma så nära sanningen som möjligt”.

Skulle det kunna vara en avgörande faktor att det handlar om så många som man har sökt i sitt arbete som reporter?
– Här är vi tillbaka till HUR man frågar. Formulerar man sig på ett så pass insinuant sätt att frågan blir ett påstående? Att exempelvis säga ”han/hon har gjort det här, hur vill du kommentera det”. Det är därför det är så viktigt med klassiska öppna frågor, säger Nils Funcke.

Känner du till några liknande fall?
– Det är inte ovanligt att personer med tillgångar anlitar personer som driver deras sak. Det märkliga är att man är så offensiv i den här advokatutredningen, det är något jag inte har sett på pränt tidigare. Det är i ett tidigt skede som utredningen sprids, för någon har ju spridit den. Jag tycker inte det kan uppfattas som annat än ett försök att i bryska ordalag tala om vad som kan hända om det blir en rättsprocess av det här.

– Det har också uppenbarligen fått enskilda uppgiftslämnare att dra öronen åt sig och bli oroliga, fortsätter Nils Funcke.

Så om man som reporter varit noga med öppna frågor, då kan man vara trygg?
– Ja. Däremot om Axel Gordh Humlesjö berättade detaljer om det här på något cocktailparty och att de görs på ett sätt att han verligen menar att det här har skett, då sprider han förtalsgrundande uppgifter inför en lite större krets. Den behöver inte handla om en våldsamt stor krets för att det ska kunna vara förtal. Sen kan det vara försvarligt att lämna ut uppgifterna men då måste man kunna visa att det är sant och har skälig grund för att påstå det.

DN kritiserade Hans-Gunnar Axberger, professor i konstitutionell rätt och före detta Pressombudsman och Justitieombudsman, igår UGs förklaringar till varför publiceringen stoppats. Enligt Axberger finns inga risker att källor skulle röjas i en domstol, en uppfattning som också Nils Funcke delar.

– Jag har aldrig pratat specifikt om källskyddet som anledningen. Det jag har sagt är att det handlar om att kunna ge skydd åt alla granskade vid publicering. Men jag kan inte kommentera den saken vidare, säger Axel Björklund till Journalisten.

En företrädare för den litterära makthavaren skriver i en kommentar till Journalisten: ”När jag läser Axel Björklunds uttalande börjar jag misstänka att han inte har full inblick i hur researchen bedrivits och vilka påståenden som spridits”.

Enligt samma företrädare har den juridiska utredningen enbart skickats till SVT, ”och då på deras egen förfrågan”.

Fler videos
Fler avsnitt