Gå direkt till textinnehållet

Lars Ohly & Rossana Dinamarca: Cheferna ett hot mot SR och SVT

Det är svårt att frigöra sig från misstanken att ledningarna för Sveriges Television och Sveriges Radio spelar moderaternas föreställning om behovet av en kraftigt avsmalnad public service i händerna – så att man så småningom ska kunna privatisera hela rasket.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Det är svårt att frigöra sig från misstanken att ledningarna för Sveriges Television och Sveriges Radio spelar moderaternas föreställning om behovet av en kraftigt avsmalnad public service i händerna – så att man så småningom ska kunna privatisera hela rasket.

Upprörda namninsamlingar och lyssnar- och tittarbrev mot SVTs och SRs aviserade nedläggningar av en rad, främst samhällsbevakande, ”vuxenprogram” har duggat tätt.

Självklart är inte SR och SVT till för personalen utan för lyssnarna och tittarna. Men om nu gränsen hotar att överskridas, den gräns där allmänhetens nytta av programmen kan ifrågasättas? Då är det hedervärt att de anställda offentligt debatterar situationen i medierna. Inte minst som diskussionen inom företaget tydligen inte förts med personalen, det vill säga med dem som har den dagliga kontakten med verksamheten och säkert också till stor del med lyssnare och tittare.

När vi deltog i arbetet med det nya sändningstillståndet fanns två tydliga grupperingar: de som ville ha en bred radio och TV i allmänhetens tjänst, med ett utbud som gör att det går att klara sig utan kommersiella kanaler och dyra extraabonnemang. En sådan public service är också en förutsättning för att folk ska vara beredda att betala licensavgiften.

Den andra grupperingen, moderaterna och folkpartiet, ville banta public service till att enbart omfatta nyheter och program som ”inte har någon naturlig avsättning på marknaden”.

Båda grupperingarna var överens om att programföretagen ska fortsätta att vidga och fördjupa sitt kulturansvar. Nyhetsförmedling och samhällsbevakning ska utgå från olika perspektiv, så att händelser speglas utifrån varierande geografiska, sociala och andra utgångspunkter. Public service ska beakta funktionshindrades behov, språkliga och etniska minoriteters intressen och spegla de olika kulturer som finns i Sverige. Det utländska programutbudet ska spegla olika kulturkretsar. Jämställdhet mellan kvinnor och män ska ses som en självklar del av den demokratiska grundtanken om alla människors lika rättigheter. För SVTs del ska man inte öka volymen av inköpta program, men man ska ägna program för barn och ungdomar mer uppmärksamhet och till dem ”förmedla kulturella och konstnärliga upplevelser samt nyheter och information”. För SR däremot öppnar sändningstillståndet mellan 2007 och 2012 för visst ökat intag av program utifrån.

Nu säger SVTs programdirektör Leif Jakobsson i en TV-intervju att SVT läst sändningstillståndet, dragit slutsatser och därför beslutat om de kraftiga nedskärningarna av samhällsbevakande program och internationell nyhetsbevakning för att i stället satsa på program som, enligt SVTs konsulter, mer tilltalar en yngre tittarkrets. SRs programdirektör Eva Blomquist menar att om man lägger ner ett i och för sig mycket uppskattat program, så är det ett sätt att få fart på de privata produktionsbolagens intresse för att göra liknande program!

För oss är det deprimerande att se hur den text som vi varit med om att arbeta fram kan tolkas på detta sätt. Vi har länge fruktat att om moderaterna och folkpartiet får gehör för sin syn på public service läggs denna radio och TV i allmänhetens tjänst ned inom kort, eftersom knappast några hushåll accepterar att betala licensavgift för ett så smalt utbud. Precis som kommersiella programföretag helt logiskt är beroende av sina annonsörer för sin överlevnad blir en sådan ”public service” helt beroende av den politiska makten, eftersom anslag direkt från staten blir den enda möjligheten. En sådan utveckling har vi från vänsterpartiets sida alltid motsatt oss.

Om vi låter public service-tanken dö, hur blir det då med servicen till mindre lönsamma områden och grupper. Allt det som public service-kanalerna faktiskt har skyldighet att i dag tillgodose: textning för hörselskadade, reportage om hemtjänsten i Gnesta, om invandrare i Landskrona eller om jämställdheten i Pistvakt-land?

partiledare (v)

tidigare ledamot (v) av Kommittén om

radio och TV i allmänhetens tjänst

Fler avsnitt