Gå direkt till textinnehållet

”Egmonts nya avtal om gratis återpublicering av korsord för evig tid är helt orimligt”

Våra svenska korsord är en kulturyttring som i sin popularitet och folkliga förankring saknar motsvarighet i andra länder, även grannländerna. Detta blev vi som gör korsord åt Egmont bryskt påminda om nyligen, när företagets danska förlagsdirektör skickade ut ett nytt avtal där vi uppmanades att ge förlaget gratis återpubliceringsrätt – för evig tid. Annars får vi inte fortsätta jobba åt dem.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Jag som jobbat heltid med korsord i 26 år, och levererat korsord till ett par veckotidningar varje månad och varje vecka sedan dess, vet vad svenska läsare/lösare förväntar sig. Många har sina favoritkonstruktörer och favoritkryss. Korsord som ingår in veckans ritualer. Inte minst Egmonttidningen Hemmets Journals lösare har bestämda uppfattningar och önskemål. Kryss och korsordsnycklar skall handla om ”rätt saker”. Kunnighet, humor och personlighet uppskattas, och det får inte vara några fel. Hemmets Journal är nästan ensamma om att fortfarande ha korrekturläsare.

Så kommer då Egmont med detta avtal, där vi förväntas skänka dem återpubliceringsrätten av allt framtida material – för evig tid. Vilket vi tycker är helt orimligt. Det skulle dessutom öppna dammluckorna. Strax skulle de andra uppdragsgivarna vilja ha samma avtal som Egmont. Vi är medvetna om att andra yrkesgrupper, som till exempel frilansjournalisterna, dessvärre tvingats gå med på liknande villkor. Men korsord och tidningsartiklar skiljer sig åt på en viktig punkt. Ett korsord kan återpubliceras gång på gång, år efter år, decennium efter decennium. Det finns korsord som återpublicerats många gånger, även efter konstruktörens död. Som Allers otroligt populära Stora A-korsordet av Georg Skogberg. Egmonts egen krysstidning Hemmets Journals Bästa Korsord (HJBK) består redan idag av endast återpublicerade kryss.

Några av oss konstruktörer svarar direkt att vi inte avser att skriva under avtalet. Förlagsdirektören replikerar att då vänder de sig till andra ”leverantörer”. Varpå vår intresseorganisation Sveriges Korsordsmakare startar ett upprop. Uppropet resulterar i en protestlista undertecknad av 13 berörda konstruktörer. Den skickas till Egmonts förlagsdirektör, Marianne Gram. I skrivande stund väntar vi på hennes svar.

Visst är vi leverantörer. Men för Hemmets Journals lösare är Marie Petersson-Engnell inte en leverantör. Hon är Marie som gör Höjdarkrysset. Sedan 30 år tillbaka. Likadant är det med flera av oss andra. Förstår inte förlagsledningen, att tidningen riskerar att förlora en stor mängd läsare, om kryssen och konstruktörerna plötsligt byts ut mot andra?

Plötsligt inser vi att det måste vara fråga om en kulturkrock. Egmonts förlagsdirektör är influgen från Danmark, för att förbättra förlagets ekonomi här i Sverige. Men hon känner uppenbarligen inte till våra traditioner. I Danmark har korsord på intet vis samma status. En bekant till mig bläddrade i tidningsställen på Netto i Odense häromdagen. Ingenstans fann hon namnet på en konstruktör. Bildfotografen har byline, men inte korsordsmakaren. Då knyts inga band mellan lösaren och konstruktören. Ingen får sina ”favoriter”. I Sverige kan en kvällstidning locka köpare genom att sätta en populär konstruktörs namn på löpsedeln. Det är få länder där detta skulle ske. Sverige är också det enda land i världen som har en organisation för professionella konstruktörer. Vi har idag drygt 80 medlemmar.

Låt mig stanna där, och bara tillägga att vi konstruktörer hoppas att HJBK får fortsätta stå för Hemmets Journals BÄSTA Korsord – inte BILLIGASTE.

Ulf Hyltén-Cavallius
tidigare styrelseledamot i Sveriges Korsordsmakare

Fler avsnitt