”Utan medier inget Almedalen”

Hon påpekar att huvudpoängen med Almedalen inte är vad som faktiskt sker i Visby, utan vad som utspelas i medierna.
Maria Wendt har som forskare besökt Almedalen fem gånger sedan 2006 för att försöka förstå och analysera vad som egentligen händer under politikerveckan. Hon presenterar sina slutsatser i boken Politik som spektakel (Atlas förlag).
– Almedalsveckan är sin egen händelse, ett evenemang i sig själv. Det är ett exempel på medialiseringen av verkligheten. De viktiga händelserna är de som sker i medierna.

Det har blivit allt svårare att skilja mellan ”verklighet” och medieverklighet, konstaterar hon.
– Journalistiken rapporterade tidigare om yttre händelser, till exempel om att en demonstration ägt rum. Nu rapporterar de om händelser som äger tum i medierna; olika typer av medieutspel eller presskonferenser. Skillnaden mellan ”verkligheten” och medieverkligheten är upplöst.
– För mig som forskare är det mycket fascinerande att vara på plats i Almedalen och se samspelet mellan 800 journalister, politiker och andra aktörer. Egentligen händer det där inte så mycket som har politisk betydelse.
Ändå är rapporteringen från Visby minst sagt ymnig.
– Hur är det möjligt att, som flera medier gör, sända direkt utan att något av politiskt värde egentligen har hänt? Hur ska man förstå suget efter att fylla medierna med material om Almedalen?

En slutsats är – kanske lite över­raskande – att det finns nationalistiska underströmmar både i politikernas tal och i mediernas rapportering.
– När politiker uttrycker sina visioner handlar det mycket om att bevara de svenska traditionerna, något som blir ett hinder för att ta itu med konflikterna i dagens verklighet. Det finns något självbelåtet över det. Man talar hellre om bevarande än om radikala politiska förändringar.
Maria Wendt har noterat att det finns en stark konsensus om att tala om Almedalen som ett unikt svenskt fenomen, det ses som en manifestation av hur väl svensk öppenhet och demokrati fungerar.
– Påfallande ofta tar politiker i alla partier i sina tal upp svenskheten som något positivt. De talar om att Sverige har mer och bättre demokrati än andra länder och de kopplar gärna politiska dygder till den vackra svenska naturen, som när Göran Persson i ett politiskt tal beskrev hur solen lyste över såväl Almedalen som Sverige.
– Det är ett väldigt vurmande för svenskheten. Man märker det inte när man är där, men när jag efteråt läser talen ser jag det. I många tal beskrivs det öppna och toleranta Sverige, ett Sverige som framstår som mindre nationalistiskt än andra länder. Icke-nationalismen blir på så sätt en del av den svenska nationalismen.

Annons

Maria Wendt är oroad över att journalister inte upprätthåller det avstånd till politikerna som är nödvändigt för att de ska kunna granska dem kritiskt.
Hon påpekar också paradoxen i att medierna tenderar att avpolitisera rapporteringen om politik – också från Almedalen.
– Fokus riktas på vilka politiker som lyckats få mest eller minst uppmärksamhet, vilka som gjort succé eller fiasko. Almedalen är specifikt, men samma tendenser finns i mediernas skildringar av politik över huvud taget. De använder sig ofta av sportmetaforer: ”Reinfeldt knockar Sahlin”.
Politiken beskrivs som ett spel mellan olika aktörer snarare än en kamp mellan ideologier om hur samhället ska se ut. Och det är mycket fokus på ledarskap – inte på ideologi.

Ibland ger sig medierna själva huvudrollen. Maria Wendt tar i sin bok exemplet från förra sommaren då Expressen ägnade ett uppslag åt att berätta om hur tidningens ”prisade” valstuga anlände till Almedalen. Fem bilder visade hur stugan byggdes upp.
Maria Wendt anser att det är ett problem att det inte bara är medierna som förvränger verkligheten. Politikerna gör det själva och anpassar sig till medielogiken genom utspel och spektakulära jippon.
– Det är svårt att göra något åt det. Alla vill nå ut och vet hur medierna fungerar. Det mest oroande är att det blir en sådan entydighet och likriktning i det politiska samtalet. Medielogiken är så dominerande att det är svårt att undvika den om man vill nå ut. Alla talar på samma sätt.
Politikerna måste ändå försöka tala om politik på ett annat sätt och också driva frågor som inte är heta i medierna för tillfället, menar Maria Wendt.
– Men tempot har ökat enormt. Allt ska ut så fort i medierna nu och folk ska kunna känna igen konflikterna direkt. Det är tuffa villkor. I sociala medier ska man uppdatera hela tiden. Granskning, analys och eftertanke hinns inte med när saker ständigt ska ut direkt.
– Vad för sorts kvalitet ska vi ha på det politiska samtalet? Även politiker twittrar och berättar om trivialiteter. De bidrar själva till en personifiering och intimisering av politiken.

Fotnot: Maria Wendt finns på plats i Almedalen, den 5 juli pratar hon under rubriken Har medierna gjort Almedalen till ett spektakel?,
kl. 14.00, Kinbergs plats 8.