”Ulf Lundell är landet Sverige”
I mastodontpoddprojektet "Lundellbunkern" lyssnar sig tre kulturjournalister igenom 68 skivor av Ulf Lundell. "Det finns ett visst mått av livskris i det här", medger initiativtagaren Tommie Jönsson.
”Ett psykologiskt experiment i rock’n’roll”, kallar trion bakom Lundellbunkern det de gett sig in i: att sträcklyssna på all musik Ulf Lundell någonsin gett ut. Och spela in ett poddavsnitt om varje skiva.
Hur kommer man på en sådan här idé?
– Den kom ganska nyligen, när jag såg att Ulf Lundell än en gång skulle släppa en jättestor samlingsbox. Omfånget är extremt denna gång: 68 skivor. Bara att en artist är så monumentalt i sig själv att han släpper en sån, fyra kilo tung, är lite kittlande. Jag tänkte att det var synd att jag aldrig riktigt har lyssnat på Lundell utan mest skojat om grinig gubbrock. Vad skulle hända om man faktiskt satte sig och lyssnade på rubbet?
Trots att bekanta avrått – ”du kommer aldrig att klara det” – bjöd Tommie Jönsson in två ”fakiriskt lagda” vänner: kulturjournalisten Maja Åström och Galagoförläggaren/redaktören Johannes Klenell.
– Ingen av oss har lyssnat mycket eller är särskilt kunnig om Lundell.
De lyssnar efter boxens ordning, några skivor i taget och sedan spelar de in en podd för varje. De släpper ett avsnitt per vardag fram till ”februari någon gång”.
Tommie Jönsson är entusistisk inför maraton som rockjournalistisk metod.
– Hittills har vi lyssnat oss fram till den stora skilsmässoskivan Den vassa eggen. Fram tills nu är albumen rätt bra, det är en intressant och sprudlande period i hans karriär. Jag kan tänka mig att det blir mer monotont när vi kommer ner till boxslasken.
Hur mår ni, så långt?
– Just nu är alla rätt pepp på projektet. Jag tror vi alla tre upptäcker nya saker om hur vi ser på musik och text.
En ironisk nivå i projektet är uppenbar, men Tommie Jönsson betonar att trion också tar uppgiften – och Ulf Lundell – på stort allvar.
– Nu när vi simmar i hans produktion får jag en ny respekt för Ulf Lundell. Det bara sprutar ur honom, skivor, målningar, böcker, poesi… det tar inte slut. Och i någon mån är han landet Sverige. Jag känner att jag kanske kan förstå mitt land genom att förstå Ulf Lundell. Han är kanske bryggan mellan det gamla och nya Sverige?
Innan de drog igång, på egen hand, gjorde Tommie Jönsson några försök att sälja in idén till olika redaktioner.
– Jag har nog aldrig mötts av så mycket tystnad och så många skakande på huvudet. Så jag insåg att det här kanske är en sån sak man får göra själv.
– Det här är också ett fåfängeprojekt. Det finns ett visst mått av livskris. Andra män i min ålder börjar springa maraton, det lockar inte mig men jag kunde tänka mig ett rockmaraton.
Kommer ni försöka få dit Ulf Lundell?
– Vi har inte pratat om det, han är nog svårbokad, men vi skulle inte säga nej om han vill vara med.
Bästa Lundellåten?
– Hittills tycker jag att Snön faller och vi med den är i en klass för sig. En jättebra poplåt. Och att para ihop Ulf Lundell och Agnetha Fältskog i en studio, det håller in i evigheten. Folk kommer att plocka upp den om 250 år.
