Anna-Lena Laurén om gripne WSJ-korren: ”Tidigare var det värsta som kunde hända att man kastades ut ur landet”
Gripandet av en amerikansk journalist tas på stort allvar av svenska medier med korrespondenter i Ryssland. ”Vår säkerhetsbedömning påverkas av gripandet”, säger SRs utrikeschef Ginna Lindberg. ”Reglerna har ändrats, det kan bli värre när som helst”, säger DNs korrespondent Anna-Lena Laurén.
I måndags uppmanade USAs utrikesminister Anthony Blinken Ryssland att omedelbart släppa Wall Street Journals korrespondent Evan Gershkovich, som sitter häktad i Ryssland sedan slutet av mars, misstänkt för ”spioneri”.
Händelsen påverkar svenska redaktioner med korrespondenter i Ryssland. Sveriges Radios Rysslandskorrespondent Maria Persson Löfgren är baserad i Stockholm men reser med jämna mellanrum till Moskva.
– Vår säkerhetsbedömning påverkas av gripandet. Det är en mycket oroande utveckling som vi följer noga. Vi kommer väga in detta vid säkerhetsbedömningar inför kommande resor, säger Ekots utrikeschef Ginna Lindberg.
Dagens Nyheters korrespondent Anna-Lena Laurén är baserad i Ryssland och bor numera i Sankt Petersburg, två och en halv timmes bilresa från Finland. Hon rapporterar också för finska Hufvudstadsbladet, samtidigt som tonen mot Finland skärps i Ryssland i samband med landets Natointräde.
DNs chefredaktör Peter Wolodarski vill av hänsyn till Lauréns situation i Ryssland inte uttala sig specifikt om hennes läge. Men betonar:
– Vi tar säkerhetsfrågor på största allvar, inklusive den situation du beskriver.
Anna-Lena Laurén säger till Journalisten att det inte var helt oväntat att den amerikanske journalisten Evan Gershkovich greps av den ryska säkerhetstjänsten FSB. Hon tror att de ryska myndigheterna vill använda honom som gisslan gentemot USA och byta honom mot någon i USA fängslad rysk medborgare.
– Det kan bli värre här när som helst. Ingen vet.
När den ryska invasionen av Ukraina startade åkte i stort sett alla korrespondenter hem, eftersom ingen visste hur den närmaste framtiden skulle te sig. Efter en månad var Anna-Lena Laurén tillbaka i Ryssland.
Hon har haft återkommande diskussioner med säkerhetsansvarig på DN och de har tillsammans gjort bedömningen att hon kan stanna kvar. Hon känner själv att det känns okej så länge hon kan sätta sig i bilen och köra till Finland.
– Än så länge har jag ackreditering, många andra har blivit utkastade. Det är viktigt att stanna kvar och rapportera så länge det går. Men det är tydligt att reglerna har ändrats, tidigare var det värsta som kunde hända att man kastades ut ur landet.
Hon är ganska ensam om att rapportera hem till Sverige från Ryssland numera; SVT har inte beviljats visum för sin nya korrespondent och har ingen på plats i Ryssland.
Anna-Lena Laurén har kontinuerlig kontakt med nordiska kollegor i Moskva för att höra hur de tänker, men säger att ingen vet vad som kommer att hända. Man antar och gissar.
– Helt klart är att jag som journalist inte är skyddad av mitt finska
medborgarskap.
Nu har hon ungefär en månad kvar på sin ackreditering.
– Varje gång man ansöker om förnyad ackreditering får man räkna med att det kan bli nej. Men det är meningslöst att försöka tänka på vad man skriver, för att få förnyad ackreditering. Då kan man inte göra sitt jobb ordentligt.
HANNA LUNDQUIST
ANNIKA HELDT
