Projektanställningar: En av fyra inom public service är visstidsanställd
Var fjärde medarbetare inom public service har någon form av tillfällig anställning. Antalet projektanställda ökar – och synen på vad som räknas som ett projekt blir alltmer vidlyftig.
Var fjärde medarbetare inom public service har någon form av tillfällig anställning. Antalet projektanställda ökar – och synen på vad som räknas som ett projekt blir alltmer vidlyftig.
När TV-programmet Lilla Aktuellt gör uppehåll under sommaren och julen blir programledarna Isabella Grybe och Simon Romanus arbetslösa. Trots att Isabella Grybe varit med sedan Lilla Aktuellt började sändas för tio år sedan och Simon Romanus jobbat med programmet i fem år är deras anställning otrygg.
– Jag skriver kontrakt två gånger per år, säger Isabella Grybe.
Lilla Aktuellt sänds under fyra månader på våren och fyra på hösten. Efter varje uppehåll skriver programledarna nya överenskommelser som garanterar dem anställning i fyra månader, men inte längre.
De första åtta åren var Isabella Grybe inte med i Journalistförbundet utan gick på ett så kallat mångfaldsavtal som inte ger henne förtursrätt till fasta tjänster. Sedan ett och ett halvt år tillbaka är hon medlem i facket, men fortfarande skriver hon två gånger om året kontrakt som projektanställd programledare.
bryt
Som projektanställda på Utbildningsradion, UR, har Isabella Grybe och Simon Romanus förtur till tjänster om de jobbat med samma projekt i mer än 18 månader under en tvåårsperiod, eller olika projekt i mer än 24 månader under en treårsperiod. Nu är det så att Isabella Grybe jobbar 80 procent så det blir ett gränsfall om hon kommer att få företräde till återanställning.
Simon Romanus har varit projektanställd i fem år och har hamnat på URs lista på dem som har förtur till fasta tjänster. Han ser både för- och nackdelar med att vara projektanställd. Anställningsformen ger honom frihet att pröva på andra jobb, men skapar samtidigt en osäkerhet.
– Det är framför allt ekonomin som blir lidande. Eftersom jag måste ta andra jobb mellan projekten blir min inkomst över hela året osäker. Dessutom vågar man inte som projektanställd vara för tuff i löneförhandlingarna. Man måste skriva på för att få jobbet – inte den bästa förhandlingssituationen, säger Simon Romanus.
Isabella Grybe tycker sig se att mediebranschen vill ha en organisation där man snabbt och smidigt kan byta ut produktioner och göra sig av med personal.
– De kan hålla på så här eftersom det finns så många som vill jobba inom TV. Det finns ingen annan bransch som behandlar sina anställda på detta sätt, säger Isabella Grybe.
bryt
Lilla Aktuellt är en samproduktion mellan Sveriges Television och UR. SVT sänder programmet medan redaktionen är knuten till UR.
Närmare hälften av de reportrar som jobbar med TV-produktioner på UR är projektanställda och större delen av programmen anses vara projekt. De fast anställda är ofta programmens projektledare.
I kollektivavtalet mellan Journalistförbundet och public service-företagen står det att projektanställning ska vara ett sätt att berika programverksamheten, men att syftet med denna anställningsform inte får vara att ersätta tillsvidareanställningar. Det står också i avtalet att de som inte är fast anställda på företagen ska ges möjlighet att under en begränsad tid jobba på ett bestämt projekt.
bryt
Christina Björk, VD på UR, tycker inte att företaget har för många projektanställda i förhållande till de fast anställda. Hon påpekar att UR hela tiden ser över proportionerna mellan fast anställda och projektanställda.
– Det är klart att de projektanställda vill ha fast anställning. Men det är ganska svårt som det ser ut i dag med vårt uppdrag att se till så att utomstående får medverka i produktionen; detta innefattar även projektanställda, säger Christina Björk.
På journalistklubben på UR tycker man sig se att många program sänds säsong efter säsong utan att några större förändringar har genomförts som skulle motivera att man behöver anställa någon med specialkunskaper som skulle ”berika” redaktionerna.
– Mycket av det som produceras på SVT och UR kallas för projekt utan att vara det. Det finns program som hållit på i fem, sex år och som fortfarande kallas för projekt. Man motiverar det med att man varje år tar beslut om projektet ska fortsätta eller inte. Därmed kan man projektanställa reportrar, säger Torbjörn Ek, som har ett vikariat som producent på UR. Han sitter med i journalistklubbens styrelse på UR.
Christina Björk säger att programmen kallas för projekt eftersom de vanligtvis avslutas efter ett år och det är osäkert om det blir en förlängning.
– Fortsätter vi med projektet är det ofta i en annorlunda form. Programmet kan se ut på ett nytt sätt. Första säsongen av TV-programmet Om barn handlade exempelvis om barn innan de var födda. Nu är barnen äldre och då behöver programmet en annan kompetens. Men det måste naturligtvis finnas fast anställda på varje projekt, och vi försöker se till att projektledaren är det, säger Christina Björk.
bryt
Enligt Leif Palo, ombudsman på Journalistförbundet, ska projektanställda utföra uppgifter som är utöver det vanliga arbetet på redaktionen och under en tidsbegränsad period.
– Många chefer tror att när de planerar arbetet som en projektorganisation så kan den som ansvarar för projektet även anställa journalister på projekt. Men basen ska vara de anställda som genom projektet kan få erfarenhet och utvecklas – inte i första hand att ta personer utifrån, säger Leif Palo.
Torbjörn Ek har hoppat mellan vikariat och projektanställningar på UR de senaste tre åren. Anställningsformen har varierat för att han inte blir inlasad eller får förtur till fasta tjänster.
– UR vill ha kvar folk som kan sitt jobb och känner till företaget. Men man vill inte riskera att bli tvingad att anställa dem. Det känns tråkigt om man trivs med jobbet, säger Torbjörn Ek.
bryt
Journalistklubben på UR ringde under våren slumpmässigt runt till några projektanställda för att fråga hur de trivdes. Många kände sig besvikna både på företaget och Journalistförbundet, som de tyckte hade glömt bort dem. Här är några av de svar som klubben fick.
”Jag tycker att det är omoraliskt av ett public service-företag att använda sig av projektanställda som dom gör nu.”
”Det skulle underlätta om vi fick ett halvår i stöten istället för några fjuttiga veckor hit och dit.”
”Man har större press som projektanställd i företaget, för man vill ju prestera så mycket och så bra grejer som möjligt.”
”Prestationsångesten flåsar en alltid i nacken.”
”Jag vet många som känner sig övergiven av Journalistförbundet.”
Många av dem som svarade på enkäten finns nu inte kvar på UR: deras projektanställning har gått ut. URs system att endast anställa reportrar på projekt kan få lite udda konsekvenser. Hela redaktionen på det populära vetenskapsprogrammet Jorden är platt slutade sin projektanställning i somras. De program som nu sänds gjordes i våras. I programmet och på webben uppmanas elever att ringa eller mejla till redaktionen och ställa frågor. Nyligen återanställdes en webbredaktör på 20 procent som kommer att svara på frågorna.
bryt
På ett seminarium nyligen skulle URs radioprogram Familjetid och Om barn diskutera framtida samarbeten. För reportrarna på Om barn var det lite absurt att tala om framtid eftersom alla var projektanställda och ingen visste om de skulle få jobba kvar efter nyår.
– Ett kunskapsföretag som regelbundet kastar ut mödosamt inhämtad kunskap är på fel spår. Att kompetens inte stannar kvar inom UR är något som företagets ledning borde se allvarligt på, säger Andreas Morén, journalistklubbens ordförande på UR.
Förra året sprack URs budget när det gäller utomstående medverkan. De projektanställda kostade nio miljoner kronor mer än budgeterat.
– Det kraftiga överintaget av projektanställda visar på ett behov av många fler fast anställda, säger Andreas Morén.
bryt
Flera personer som Journalisten talat med, som varit eller är projektanställda inom UR, SVT och Sveriges Radio, känner sig ofta stressade och oroliga. Ibland har de problem att fokusera på jobbet eftersom de måste tänka på vad de ska göra efter anställningens slut. De känner sig som andra klassens medarbetare, som livegna som inte har kontroll över sin framtid. Många tycker att den osäkra anställningsformen gör att jobbet styr för mycket över deras privatliv. Kvinnor säger att de inte vågar bli gravida eftersom framtiden är så osäker.
Men framför allt känner sig många besvikna på den slit och slängmentalitet som verkar råda inom public serviceföretagen.
Att personalen skulle vara en viktig resurs, att det är journalisternas kunskap som är själva grundbulten i etermedieföretagen, verkar inte vara självklart. Kompetens har blivit en flyktig vara och reportrar utbytbara kuggar som lätt ska kunna ersättas för att få maskineriet att fungera.
– Om jag vill byta arbetsplats och prova på något nytt så borde det ske utifrån min egen vilja och inte för att min arbetsgivare inte vill ha mig kvar. Vi projektanställda gör ett bra jobb och sliter hårt. När det gått elva eller 22 månader är det dags för oss att sluta. Ganska respektlöst och ett enormt slöseri med resurser, säger Marie-Caroline Biver, projektanställd programledare och reporter på Radio Stockholms aktualitetsprogram P5 Idag.
bryt
Osäkra anställningsformer gör att det lätt blir tyst på arbetsplatserna. Färre vågar föra fram kritik och påpeka saker som är fel till de chefer som bestämmer om en projektanställning eller ett vikariat ska förlängas.
– Man måste vara god vän med alla projektledare och chefer, vilket gör att framförandet av kritik hämmas, en berättigad kritik som cheferna skulle må bra av att få, säger Torbjörn Ek.
Marie-Caroline Biver misstänker att den osäkra anställningsformen gör att projektanställda inte vågar testa och pröva nyskapande idéer eftersom de är osäkra i sin anställning. Hon tror också att redaktionerna går miste om bra uppslag eftersom de som snart ska sluta sparar sina idéer till sin nya arbetsplats.
– Ett stort antal projektanställda gör också att ett företag utvecklas långsammare. Vågar man inte framföra kritik, både positiv och negativ, kan inte ett företag förnya sig. Ledningen tror att bara för att de hela tiden tar in nya projektanställda förnyas och utvecklas företaget. Jag tror att det är tvärtom, att det bromsar utvecklingen, säger Torbjörn Ek.
bryt
Varje år fastställer SR hur stor del av budgeten som ska gå till att ta in medarbetare utanför företaget. Enligt Per Thorsell, personalchef på SR, bestäms nivån av det sändningstillstånd som företaget har med staten. För Radio Stockholms del ska drygt tio procent av budgeten för år 2003 gå till att ta in medarbetare som inte är fast anställda. Radio Stockholm har 52 tjänster varav åtta är projektanställningar, de flesta är programledare. Ingen på nyhetsredaktionen eller i arbetsledningen är projektanställda.
Radio Stockholm sänder i två kanaler: P4 och P5. P5 ska vara den lite yngre, urbana kanalen som ska ha ett ungdomligare tilltal i språk och musik. Pia Kittel, program- och planeringschef på Radio Stockholm, påpekar att P5 har varit en plantskola för många nyutexaminerade journalister. De jobbar några år som programledare, lär sig hantverket och söker sig sedan vidare till andra kanaler som P1, P3, P4 eller TV. Eftersom P5 vänder sig till en yngre publik anser Pia Kittel att det måste vara en rotation på programledarna.
– Det är ett problem att kombinera rörlighet med trygghet. Vi vill garantera våra medarbetare någon form av trygghet, men på samma gång måste det finnas en viss rörlighet eftersom P5 är en urban och ung radio. En större rörlighet inom företaget skulle vara önskvärd, säger Pia Kittel.
bryt
Journalistklubben på SR tycker sig se att företaget oftare väljer att anställa journalister på projekt, som ett sätt att komma förbi LAS-reglerna. Som projektanställd kan en medarbetare vara anställd längre innan personen får förtur till tjänster. Dessutom har företrädelserätten till tjänster skrivits bort för dem som anställs på projekt.
SR har nu anställningsstopp och det är även stopp att ta in vikarier som kan hamna på förturslistor. Ett alternativ för företaget har då blivit att ta in folk på projekt.
– Antingen går vi med på en projektanställning som inte är enligt reglerna eller så får redaktionen en person mindre. Vi sitter i en rävsax, antingen går vi med på att anställa personen på projekt eller så slår vi näven i bordet och säger att detta inte är ett projekt, säger Witold Lanzenberg, journalistklubbens ordförande på SR.
Journalistklubben på SVT driver nu 20 pilotfall där de anser att reportrarna blivit anställda på felaktiga grunder, att det inte rör sig om projektanställningar i avtalets mening och att de därför bör bli tillsvidareanställda.
– Vi vill ha en ny syn på detta med projektanställning. Vi vill inte hamna i en semantisk diskussion huruvida ett program är ett projekt eller inte. Det är en diskussion vi inte kommer att vinna och jag tror inte att det är en fruktbar väg att gå, säger Kenneth Sundin, journalistklubbens ordförande på SVT.
Klubben vill att de personer som under en begränsad tid tas in på projekt ska ha speciell kompetens och kunskap som företaget behöver – och som inte finns inom företaget. Det kan röra sig om exempelvis en militär under ett pågående krig eller en läkare om det rör sig om ett hälsoprogram.
– Det är specialkunskaper som ska avgöra om en person ska anställas på projekt. En allmänreporter som blir projektanställd på ett program som kallas för projekt tycker vi lika gärna kan vara tillsvidareanställd. Detta står, tvärtom vad många tror, i samklang med SVTs projektorganisation. Om ett enskilt projekt läggs ner kommer nya program alltid att behöva sådan allmän kompetens, säger Kenneth Sundin.
bryt
Journalistklubben vill nu starta en diskussion med företagsledningen om hur stor andel av personalstyrkan som ska vara vikarier och projektanställda. Peter Fogelmark, chefsförhandlare på SVT, påpekar att tanken med projektanställningen är att det ska vara ett flöde av människor genom företaget så att det inte stelnar.
– Sedan kan man alltid ha olika synpunkter på om detta flöde är för stort eller för litet, säger Peter Fogelmark.
SVT genomgår likväl som SR kraftiga besparingar som tär hårt på verksamheten.
– SVT vill ha en så tajt organisation som möjligt med ett stort antal visstidsanställda som snabbt kan slängas ut när de inte behövs. Vi tycker inte att det är värdigt ett public service-företag som SVT som vill vara den mest attraktiva mediearbetsplatsen till år 2005 då avtalet med staten ska förnyas, säger Kenneth Sundin.
pj@journalisten.se
